Aftonbladet – 13 januari 1840, sida 3

LtJENSLRUOTADUC Major TIA Kongl. KrigsA kad. (Insändt.) Ytterligare i den för hufvudstadens rättsökande vigtiga frågan om Kämnersrätlternas organisatian. Till svar å en Insändares anmärkningar rörande förslager till Stockhelms Kämnersrätters centralisation, har en uppsats ioflutit i Aftonbladet för den 31 sistl. December, som å Ins. sida måste framkalla några ord, då frågan är vigtig, eburu sannolikt af föga intresse för etörre delen af den läsande allmänheten. Till en början bör likväl Insändaren försäkra, att han icke hör till de fogelfrie, såsom uppsatsens författare synes gissa, då han ej vill bänfora Insändaren hvarken till de rättsökande elisr de rätsskipande inom samhället — och vare detta nog sagdt om Ins. personlighet. Efter denna, såsom uppsatsens författare torde medgifva, obeskedl!iga gissning, förekommer först ewt bestridande af Ins. mening, det målens fördelning efter trakteo skulle föranleda tvister parter emellan om forum, alldeles såsom hittils; men denpa mening torde få anses ovederlagd, så lange författaren underlåter att upplysa huru del skulle förfaras, om t. ex. ett vidlytuigt mål af den traktafdelaiog der det gjorts anbängigt, ansåges; tillhöra en annan, Kaa väl meningrn vara, att första afdelaingens beslut skall tjena de öfrige till efierrättelse? Eller skall kanske frågan afgöras i eti plenum af samtelige afdelningarne, hvilka då neturligtvis alla måste göra bekantskap med målet, derigenom otvifvelaktigt mycken tid borttiages, vill de rältsökandes skada? Tänkom oss dessutom den händelse, att en part, som i en viss tvetydig rättsfråga känner afdelningens för Södermalm principer, af sådant skäl till nämnde afdelning instämmer någon som borde svara vid afdelningen för staden, och vidare möjligheten deraf, att södra afdelningen ogillade sverande partens) invänning emot dess behörighet, skulle vål då denna part vara ovilkorligen förbunden att läta sig nöjas härmed, eller skulle kanske äfven i detta fell afdelningens plenum gilva utslaget och sålunda komma att formera en apellationsinstans? För dvylika ganska lätt inträffande händelser, synes uppsatsens författare icke bafva gjort sig riktig reda, osktadt han i öfrigt icke försmår att håila sig vid detaljer. Således förkastar han förslaget om målens fördelning af registratorn, efter tur afdeiningarne emellan, endast derföre, att registratorn supponeras skola, med åsidosättande af plikt, ed och instruktion, komma art vid fördelningen gå parternes önskningar til! mötes och att flers ransskningar på en gång fråm polisen hänskjutas till Kämnersrättens bandläggning. Den förra suppositionen hedrar icke författarens omdöme om Kämnersrättens nuva-: rarde tjenstemän ibland bvilka den blifvande re-: gistratorn troligen komimse att utses, och Ins. svarar. härpå endast, att om mala fides hos en eller annan tjensteman, komme med i spelet, så innefattar den ena tillställningen lika liten garanti som andra. Ur bryderiet i avledning af flere ransak-: nirgars samtida ankomst, kan Ins. åter förhbjelpa författaren på 2:ne sätt, antingen att ransakningarne i polisen nummereras irnan de afsändes till Kämnersrätten, för att der utdelas efter ordningsnummern, — eller ock — att lottnivg, för ew sådant serskildt fail, verksiälles emellan de afdelningar som äro i tur att bandlägga ransakningsmål. Bekym:et för stadstjenarnes förmåga att räcka till, förekommer i upssisen å nyo. Det är just detta bekymmer Ins. delat, då han föreslagit kal-: lelsebesvärets fördelning efter trakter, och han kan: därföre icke eller af dem fordra, att de alla skola på en gång parera vid samtelige afdelningarne. Men för annat ändamål än upplysnings meddeiande om och på hvad sätt en part blifvit kallad, tor-. de väl icke hela korpsens närvaro på afdelningarne vara behöflig, och detta ändamål kan ju lätt vinnas genom skrifteliga anteckningar i pämnde härseenden på kallelselistorne. Det faller dessu:om af sig sjelf, att en förste stadstjensare eller vaktmästare borde tillsittas, hvars åliggande blefve att ibland de öfriga fördela kallelsebesturet och som hade att svara för, att icke, såsom författaren fruktar, den ene finge skylla på dem andre. Då det imedlertid hvarken är Ins pligt, eller öfverensstämmer med hans böjelse, att i detalj utföra de emmärkniogar hans ertikel innexsållit, utan. hans afsigt dermed endast varit att i allmänhet visa, att det med Kämnersrättens cemtralisation åsyftade goda ändamålet — undvikande af tidsutdrägt samt häktade och icke bäktade parters skjutsende från och tillbaka emellan serskildte efåelningar af samma domstol — skulle -förfelas, om de friska viljornas konservativa åsigter vuuno gehör, så terde uppsatsens författere benäget ursäkts, om. Inse. icke till besvarande upptager de småj inkast sem ännu ytterligare kunna vara att förvänta, uten härmed i deona polemik säger honom farväl! RN see (Införes på begäran.) Frågas: om icke Inhemska KonstflitsFöreningen i Stockhelm snarare bör kallas: Industri-Riddare-Föreningen i Stockholm? Man föranledes till denna förmoden deraf, att vinster och niter, som bordt tillhandakomma Prenumeraster på Förezingens lotter. redan i Maj mänad detta år, ännu icke er