Article Image
vor 70 BTM ÖV HM deuna olagliga åtgärd, förr än är 1817, efier det lLiiskooternas oreda vållat så många svårigheter i liqviderna enskilda emellan); samt slutligen , att genom en ollentlig kungörelse befria Banken, tills vidare ifrån dess betalningsskyldighet, under det att sedlar alltjemnt förfärdigades för utlåningen till Statsverket, m. m. Sedelförsämring måste alltså unter tiden fortgå, med de vanliga fluktuationer, som handelns mer eller mindre lif och vinster alltid under ett sådant tillstånd medföra, och på vexelkursen inverkade äfven de större eller mindre utsläppningar af sedelmassor, som Banken under tiden gjorde: naturligtvis alltid på Rikets Ständers förordnanden , oftast föranledda afregeringens pro positioner. Denna ställning fortfor, utan att Konungens rådgilvare, vid något ullfälle, visade sig förmå upplatta en rigtig åsigt af statsskuldens organiserande på det sätt, att Banken och Myntväsendet kunnat återställas i det skick, som kunnat betrygga den enskilda förmögenheten och allmänva rörelsen. Tvertom rönte alla enskilda bemödanden inow Ständerna, att återställa ordningen häruti, länge ett synbart motstånd å Regeringens sida; och hennes omisskänneliga inflytelse är det, som nationen kan tacka för realisationeas fördröjande öfver år 1823, då den redan kunnat och bort genomföras. Alltsedan 1812 års Riksdag har knappast något arbete, några offentliga inrättningar eller ens några större liqvider kunnat af Regeringen proponeras, utan att medlen dertill skulle antingen direkte eller i kreditivväg tagas utur Banken; och till och med de bekanta vexeltransaktionerna, som, under föregifvande att hämma växel-vinglerier, voro i den vägen ibland de yppersta, måste af Ianken försträckas. På detta sätt förblefvo Statsskulden, Banko-och Myutväsendet här i landet länge så förblandade, att om regeringens system i dewua afseeude ensamt fått råda, nationen aldrig skådat slutet derpå, och den enskilda förmögenhetens våldsamma omflyttnivgar hade i framtiden blifvit lika förstörande, som de allmänna pålagornpas ständiga tillväxt. Det var först inom Rikets Ständer, som år 1815 några enskilda röster höjde sig emot detta skadliga finanssystem. Men de förmådde intet. Diskonternas fall, hvari likväl regeringen sjelf hade en påskyndande del, och den derigenom åter våldsamt uppstegrade kurseu, synes ändtligen hafva förmått äfven Regeringen ull tankan på en myntbestämning, och föravledt den vidunderliga propositionen vid 1818 ärs Riksdag, hvaruti ett slags realisation föreslogs uuder de besynnerligaste former; men detta tillkännagifvande af regeringens åsigter hindrade icke densamma, att redan under samma riksdag återgå på samma stråt som förut, då dess proposnion icke genast blef af Ständerna antagen ; och de betydliga uppoffringar Regeringen sjelf tillstyrkte för Götha kanal m. m. togos af Lanken. En finanskommitt nedsattes: imedlertid är 1820; dess arbeten, visserligen be-! haftade med misstag, visade likväl nödvändigheten af eu reform, ätvensom möjligheten att införa en sådan. Men, oaktadt detta bemödande förblet Regeringens handlingssätt vid 1823 års Riksdag i uppenbar strid med realisationsidterna. Det var forst efter de lifligaste anstrangningar, för hvilka bevisen finnas i Statsoch Bankoutskotteus förhandlingar vid nämnde Riksdag, som det lyckades att öfvertyga Rikets Ständer om nödvändigheten att 1:o ätskilja Banken och Statsverket, så att all inblandning dem emellan kunde upphöra; 2:0o ordna Riksgäldskentoret på ett sätt, at statsskulden icke vidare behöfde med myntoch sedelväsendet förblandas; 3:0o endest använda Bankovinsten till 16ella fondens förstärkving och vigtigare allmänna företag; 4:0 Bestämma sedelstocken till 30 millioner Bankooch Riksgäldssedlar, så att Bankens kapitaler hädanefier icke kunde ryckas ifrån sin bestämimelse av utgöra sedelinuehafvarnes säkerhet; och sluiligen d:o att bestämma inoch utvexlingssrunden för siifver och sedlar, på ett säll, att åtminstone det fastställde maximum och mimmum punde göra ett slut på den redan gjorda bankuten och betrygga någon säker liqvidationssruud för enskilda rörelsen. Efter dessa förberedande åtgärder hade det vat Jätt, att år (828 vid Bikels Ständers sammankomst utföra ealisatiouen. Regeringen, som tycktes inse, att son ej under dess påtagligen gynnsamma förhällsnden kunde undgå att söka ställa sig fram ör den vigtiga angelägenheten, aflät också verkigen en skutvelse till Rikets Stander, hvari desa uppmanades: patt taga 1 allvarligt öfvervägande den ställning, vari Banken sig befann; att om densamma förordja, på ett sitt, som berrämjar Myntveikets stadga, efästar allmänt och enskildt förtroende och afböjer n för alla Medborgareklasser skadlig tubbning i ärvarande penningförhållanden. Regeringen förlarade äfven deruti sin öfvertygelse, aatt alla om—— indigheter framställde sig såsom serdeles gynnane, alt under fortsatt tillämpning af det förra beutet om uppköp af silfver, till) förstärkande af Bancns reella tond, vidtaga kvaftiga åtgärder, för att mm fal lilfvars Htlomnanan om DÅ I HH MR d

13 januari 1840, sida 2

Thumbnail