göra Konungens enskilda egendom, äfvenså, at löseskillivgen tiör Ön Guadeloupe alldrig blif vi behorigen redovisad. Tvertom framställ det i en Regeriogsproposition, såsom en afgjor sak, att besittnivgen af nämnde O skulle va ra afträdd åt den regerande fanuljen, icke å Svenska kronan, och Rikets Ständer, fasta deras statsutskott alldrig fick skåda de bandlin gar hvarpå detta föregifvande stöddes (trakta terne d. 3 Mars och 13 Aug. 1813) ingingo me underdånig tacksägelse för det Kongl. Maj: erbjudit dem, att med denna losen besörja in dragningen uch liqviden at all den utländsk skuld, hvarföre Sverige hituls häftat.) De är äfven kandt, att denna lösen utgjorde 2 millioner francs, och att den skuld. som skul le betalas, till följd af 1812 års beslut om at skriföingen, kande iulösas med omkring 4 mil lioner Rar Specie. Likaledes, att Rikets Stande vid ofvanuämude riksdag, för att på något sät betyga sin tacksamhet, och i någon mun er sätta de förluster och uppoffripgar H. K. H K:zonprinsen och Haus Gemil gjort tör Sver ges väl, på H. M. Konungens wanmodan beslutade, aw vill H. K. H. Kronprinsen oci dess arlvingar enligt Successionsordningen af d 26 Sept. 1810, årligen skall utbetalas 200,00 Rdr i sveuska baukosedlar, at af dem efte behag disponeras, m. m. Le vidare detaljerna af denna tran:aktion e mellan Konuvg och folk, och hvari den forr sjelf erbjöd sig, att blifva den,som skulle upp: göra ackurdet med rikets fordriugsagare, kvilka 1812 blifvit, genom ett i Europeiska nationer. nas historia lika ovanligt maktspråk beröfvad större delen af deras tordringsrätt, återfinne allt med mera fullständighet i skulfterne: Bi grag till Sveriges historia och Vidräkring oci Reform. Men en yuerligare egenhet dei:uti är att fastän Kovgl. Maj:t, medelst en behöri gen. kontrasignerad skrifvelse, gjort Rikets Ständer detta erbjudande, i fall de, ai sådant är damål till Kongl. Maj:t ville öfverlemna hel befattningen med den utrikes skuldens liqvide rande, och fastän Rikets Ständer, vid sitt samtycke dertill, i riksdagsbeslutet endast ytwrat. vatt Riksgäldskontoret således icke vidare kom: mer att med utlandska skulden taga beiattning, sederivera alla spår af de uppgilne medlen fiunes försvunna äfven utur statens öfriga räkenskaper, så att Rikets Ständer ej varit i tilltälle att fullstandigt granska transaktionerna fö: skuldiiqviden. Det var likväl icke personer Carl af Holstein Gottorp som föreslog ständerna. alt besörja skuldens betalning; det var der grundlagsenligt regerande Konungen , som för er ull riket, enligt traktat ofverdlemnad besittning, fått en lösen i penningar, och hela transaktio. nen borde dertöre återfionas i rådsprotokolle och regerivysakter för de följande tiderna, sam medlen i Statskontorets räkenskaper bhfva syn: liga. Imedlertid vilje vi ej här vidare hvarker behandla detta obehagliga och grannlaga ämne eller den äfven aumärkningsvärda dispositioner af Pomerska köpeskillingen, (se äfven häron Bidrag till Sveriges historia, efter d. 5 Nov 1810). Dessa amnen äro visserligen af vigt fo natiouen ; ty de balva kastat en skugga på des: vamn , de halva bidragit, att nedsätta dess kre dit och anseende hos utläuningen. Men, Vv hoppas, alt likasom det sednare skall i framtiden öka Rikets Ständers egen uppmärksamhe på regeringens handlivgar, utlanuvingen äfver skall, upplyst om sanna förhållandet, återskänka oss sin akinivg och sitt föruoeaae. De är vår iorikes statsskulds historia, som vi derföre här vilja genomskåda, för aw bedömmes ständernas och regeringens förhållande i deuns vigtiga fiörvaltningsgren; men inväfd, som der ar med Baukens, hafva vi valt att för korthetens skull, bebandla den gemensamt med myntoch Bankväsendet. Redan ionsn Rikets Ständer sammankommc år 1809, hade bauken blifvit anlitad, att försträcka betydliga summor till Statsverket. Då ständerna sammankomwo, ansågo de sig icke : början äga annat medel, än att yt:erhgare anlita Banken. Dess kredit kunde ännu medgifva det; regeringen understödde denna åsigt; och man får äfven medgifva, att det betydliga anslag, standerna gjorde genom åtagaude bevillnivg, för amorterandet af Bankens Iönelörsträckning (750,000 Rar Bko ärligen , bade kunna! vara tillräckligt, att under en klok Bankoförvaltning betrygga Dankens fortfaraude bestånd, dess sedlars iuvexling, o. s. v. Det hade visserligen icke varit omöjligt för Rikets Stwänder att de, genast underlättade af Banken, organise 2 ) I afseende på denna fråga måste skulden ull det orätta förfarandet delas emellan de dåvarande rådgifvarne och Rikets Ständer, för deras uraktlåtenbet; ty hvad dåvarande Krouprinsen eller nuvarande Konuneen beträffar. så har