EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE. Artikeln VII. STATSSKULDEN, MYNTVÄSENDET OCH BANKEN. Grundlagen har, i full konseqvens med Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, stadgat: Utan Rikets Ständers samtycke kan Konungen icke lån, ineller utrikes göra, eller Riket med ny gäld belasta.v (Regeringsformen 76), Som lagstiftarne förutsåg, att en annan form an den direkta, kunde vid låneafhandlingar begagnas, hade han redan förut stadgadt, att a Konungen ej må statens inkomster förpakta., (Regeringsformen 60.) Det skulle blifva allt för vidlyftigt att här, i enlighet med den uppställning vi hittils följt, söka lemna, äfven en korrt utredving af Svenska statsskuldens (riksgäldens) administration allt itån revolutionen. Det är numera allmänt kändt, att å ena sidan Regeringsformen bjuder att alla de medel, som genom traktater med utländska makter riket tillflyta, skola redovisas på samma sätt, som för statsverkets inkomster, m. m., och å den andra, att en traktet med Ryssland år 1812 afslutades, i följd bvaraf sistnämnde makti äfven utbetalte en betydlig summa, (den såkallade Rubel-fonden), som pckså i början uppfördes såsom Svenska kroans, men efer Carl XIII:s död genom ett belut af Regeringen i Stats-Rådet förklarades ut