för bestämmande af riksd:gens blifvande karakter och riktning lika, om ej .aera vigtigare, än någon påföljande period af riksdagen, serdeles för de nya representauterne. Det är nu, som desse skola göra sina första bekantskaper, af hvilken deras omgifning för den återstående tiden hufvudsakligen kommer att bestämmas. Det är derföre under denna tid, som det bör intressera hvar och en, att noga se sig före, och ransaka de personer som sväfva omkring dem; det är nu som de vackra löftena om koncesstioner och eftergifter skola utdestilleras genom en mängd kanaler, och som riksdagsmännen framför allt komma att blifva hemsökte af nya vänner och bröder, hvilka vid hvarje riksdag krypa fram liksom svampar om hösten, och om hvilka ingen emellanåt bör talas, samt af dessa få goda råd, att de ej skola sätta tro till tidningarna; att man tänker helt annorlunda om sakerna i Stockholm än i landsortierna m. m. det är med eit ord nu, sora riksdagstaktiken, öfvertalcingsförsöken och fraserna skall sättas i sin största verksamhat. Också säges denna del af ärenderna blifvit organiserad med lika mycken fulländning och fart, som Statsexpeditionernas ärender synas komma på sista stunden. Befattningen med le ministere de la dicte uppgifves vara egentligen öfvertagen af Statsrådet Baron Gyllenhaa!, som också dertill är ganska egnad genom sitt glada ansigte, sitt fryntligasätt att vara, den personligaj bekantskap han förvärfvat med en mängd folk ualer sina resor från Hapa:anda till Ystadoch från Stockholm till Svinesund, sin nära liäsongzg med H.E. Grefve Brahe och som slutligen genom sitt dubbla svågerlag med Baroneree Palmstjerna och Nordin anses kunna blifva en tjenlig arådgifvare åt den förre och möjligen en hake pi den sedsazare, ifall han siulle uppträda i opposition mot vederbörande. Ena ökad arledning till denaa förmodan är ock, att Baron Gyilanhaals förre Landssekreterare och högra band, Hr Möller, kommit till s aden och läror komma att stanna har. Också beätt:s det att vederbörande ru skola vara vid ganska godt humör och redan taga för afgjordt, att någon hundrasjua icke kommer i fråga. — Till Sekreterare i BondeStåndet säges en ny kandidat nu vara på förslag och redan bestämd, nemligen Advokatfiskalen i Banken, Protokollssekreteraren Heurlin, en kusin till t. f. Statssekreteraren, Biskop Heurlin. — Den nya Biskoppen i Westerås Doktor Nibelius, invigdes sistlidne gårdag i sitt embeie af Erkebiskoppen uti Siottskyrka härstädes. Om en afskedsfest i Westcrås åt Hr Biskoppen förmäles längre ned under rubriken landsortsnyheter. — Statsrådet Grefve Adelsvärd lärer åter vara på bättringsvägen, hvarom Läkarne, under några dagar sades hafva nästan förlorat hoppet. Presidenten Baron Nordin har äfven sedan flere veckor varit plågad af ett giktanfall, som hållit honom vid sängen men hvarifrån han också lärer vara konvalescent. — Såsom ett tillägg till berättelsen om He Underståthållaren Kuylenstjernas återtagande at sin tjenstgöring, omtalas nu, att vederbörande skulle hafva varit betänkte på, att äfven utnämna en ständigt tillförordnad Underståthållare. Huruvida detta verkligen skulle åtyfta en förstärkning af polismakten i hufvudstaden under nu förestående svåra tider, eller biott bafva fill ändamål, att för denna makt konservera Hr Ungberg, förmäler berättelsen icke. — Tidning för Fahlu stad och län uppgifver, att lagsöknisgarnas antali Dalarna är 1839 utgjort 9,233, hvilket varit 847 mindre än under det svåra året 1838. Om man antager att hvarje familj i medeltal utgöres af 5 personer, hvilket på Stora kopparbergs Läns 141,060 innevånare gör 28,000 familjer, så finner man emedlertid, att ännu sistlidet år det ekonomiska tillståndet i detta län var så eländigt, att enlagsökrning kommit på nära hvart tredje hushåll. Efter Svenska Minervas statsekonomiska theorier hvaraf några utdrag förut blifvit lemnade hafva vi således i Stora Kopparbergs Län en tafla, som skall utvisa aett verkligt industrielt flor,; andre tycka, att ett ekonomisk tillstånd, der lagen till så stor del måste anlitas för fullzörande af penningeliqvider, svårligen kan vittna om välmåga bland folket, om också kronoutskylderna kunna pressas ut utan rest och statskassan vore så stinn att hon ville spricka. EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE. Artikeln VII.