Aftonbladet – 11 januari 1840, sida 2

revarande fall, korpsernes rätt icke är förbisedd, utan valet skett både lagligt och rättsenligt. I Utan att vilja ingå i vidlöftigare förklaringar, i afseende på de många andra oriktigheter, som förutnämnde tidningsartiklar innehålla — såsom t. ex. att icke någon brigadchef tillförene varit militärperson, ehuru Öfverstelöjtnanten och Riddaren Florin. som förut hade varit militär, i flere är tid och ända till 1820 innehade denna post. m. m., torde man dock böra erinra, att, beträffande de omtalta, dyrbara uniformer och sndra tryckande omkostnader, som tros skola drabba borgarekorpserne, artikel-författaren varit lika illa underrättad, emedan, vid de möjligen blifvaade uwilitäröfningar, som endast hållas med befälet, den enklaste beklädnad af en bonjaur-rock och mössa komI mer i fråga, äfvensom att en förbättrad organisation af dessa militärkorpser långt ifrån att vara öfverflödig och förnuftslös, synes ej blott ändamä!senlig, utan rent af nödvändig, så framt befälet skall bafva de egenskaper, som fordras, för att framföra truppen vid krigstillfällen, då stadens garnison blifvit bortkommenderad och borgarekorpserne hafva laglig och ovilkorlig skyldighet att bestrida vakthållning och försvara staden mo: fiendtiigt anfall. I öfrigt torde man få anhålla, att klandren måtte få suspenderas åtminstone någon tid, tills man närmare kan bestämma nyttan ef en reorganisation, som måste anses nödvändig, så framt man äfven hos dessa militärkorpser bör kunna påräkna den öfning och militäriska bildning hos befälet, sem utgöra hufvudvilkoren för en trupps tjerstbarhet vid förekommande behof. I ånledning af denna artikels innehåll anser sig Red. böra nämna, att den anmärkta uraktlåtenheten i afseende på Ofverstelöjtnanten Florins inzehafvande af ett sådant chefskap som det, hvarom här är fråga, faller på Red. ensamt och icke på dem, som anmodade oss om sakens upptagande i tidningen; emedan vi då ej kände degana omständighet. För öfrigt torde det vara skäl att nämna, att de som ombådo Red. att fästa allmänna uppmärksamheten på denna sak, derigenom egentligen ville hafva uttryckt den tankan, icke att söka bestrida befälet vid borgerskapets militärkorps, mer än andra, rättigheten att ingå med petitioner till regeringen, men väl att, då frågan vore om återupplifvande af en syssla, som i 20 år varit indragen eiler åtminstone obesatt, och sora sannolikt skall lönas af hufvudstadens allmänna medel. Den rätta och behöriga formen hade vant, att hela borgerskapet blifvit hördt deröfver, eller åtminstone hela militärbefälet, efter föregående offentligt tillkännagifvande sammankalladt på en gång till en gemensam öfverläggning och besluts fattande inför ett protokoll, hvarigenom tillfälle för skälens afvägande för och emot, yppats. Dessa skäl synas imedlertid nu å båda sidor genom den inträdda skriftvexligen hafva blifvit så pass utvecklade, att tillfälle till deras öfvervägande före beslutet ej saknas, och det ändamål, för hvilket Red. ansåg saken förtjena offentligen skärskådas, är då vunnet.