Aftonbladet – 8 januari 1840, sida 1

UTRIEES. FRANKRIKE. Valen till både president uch vice presidenter i Kammaren voro i det fallet utmärkta, att intet parti dervid sökte göra sig gällande. Hr Dupin understöddes al inter sådant och He Thiers bad bestärudt sina vänner, att de ej mätte fasta nagut afseende på honom. Det blef derigenom så lätt för den ministerielle kandidaten Hr: Sauzet att vinna ölverhanden; ministern Dufaures förfarande ogillas allmänt, icke så mycket för det ban öfvergilvit vensira centern, ty sådaut ar icke serdeles ovanligt, aldraminst på minvisterplatser, men för det han uppträdde just emvt Hr Taiers, genom hvars inBytande ban inkommit i kabinettet. Det ges moraliska förbindelser, som an icke ostraffadt får kräovka, och alla partier hafva således förklarat sig emot hunum. Likaså äro alla partier ense om att finna throntalet i högsta grad tomt och inneballslöst; Sjelfva Journal des Debats förmår ej deri uppleta någonting som kan beröiamas mer än fraserna om förhållauderaa mellan Konungen, Kammaren uch Natwwnen, hvaraf det ser ut, som om dessa sku!le vara af Ludvig Filips egen hand. Aldra missnöjdast är likväl National, som säger bland annat: aDet tycks vara afgjordt, att man i en konstitutionell monarki numera låter de tre statsmakterna sammanträda, endast för att höra ett tal uppläsas, så innehållslöst som möjligt. Den Kongl. sessionen blir således endast ea akademisk bögtidlighet, förenad med periodiskt återkommande kom plottupptäckter, garhisvonens sammandragande, alia diplomatiska mnotabiuteters samlande och damernas inlåtande i sessivassalens inre hballcirkel. Throntalet var denna gång i alla hånseeuden svarande mot bedröfligheten af vår politiska ställning, samt helt och båliet värdig ministrarues sf den 42 Maj dygder och mod., Etter en kommentarie af talet heter det vidare: aDetta tal, föredraget med svag, dof och osäker röst (endast något förstäckt vid frasen om Algier) hade belt och hållet den effokt, som vmstaågcdigheterna och åbörarenas sianesstämning förde med sig: Oaktadt det Kongliga satis fecit, som gafs finsuserna, kunde man på mer än en panna läsa oron öfver ett betydligt förestående deficit. Det ovissa och ängsliga i uttrycken ölver de vigtigaste punkternai den yttre politiken, gjorde ett pinsamt intryck, och ministrarne af deu 42 Moj, väckte, så frikostigt de äa prydt sig med guldbroderier, genom sin synbart föriagna hållning, belt andra känslor än afundens. lMvad statsebefens personliga hållning angår, så kunde den synas fullkomligt tillfredsställande för dem, svm gerna vija se honorna öfverlefva mårgen minister och mangen statsman. Hans Maj:ts ansigtfårg och embonpoint, jemförda med den presumtive thronarivingens sjukliga eiegåns, hafva föga uppmuntrande för dem, som spekulera på afsägelser cch regemtombyten. Så röda kinder och så svart färg på hår och polisonger, finner man sällan hos vnara vanlige dödlige. Pa alla stora skådeplatser ser man således lånta gratier., I Pärskammoaren yttrade den unge pären, Hr Alton Shåe ett skarpt tadel öfver de sista pärsutnämniogarne, men tillrättavisades af Hr Villemain, och som Kammaren för öfrigt ej tycktes instämma 1 heus klander, hade det ingen följd. F:ån Algier berättas, att en af general Rulhigres anförd kolonn, som skulle provisttera lägret i Coleab, på vägen dit kommit ien skarp träffning med Araberne, söm dervid blifvit slögne. Drabbningen stod i trakter sf lägret vid Mahelmsa. I vestra delen af kolorien skola nu älven fisndtligbeter tafvaå utbrustit. Garabernes , höldieng skall halva stupat i en tvräffling mot Franska trupperna, som numera öfverallt tagit offousiven, så att Arabernes fördel synes inskräoka sig till da öfvarfallna små posteringarne och de uppbrända landtgårdarne på MitidjaFå NV TY VARD