Aftonbladet – 7 januari 1840, sida 1

STOCKHOLM den 7? Januari. — Dot tal, hvarmed Hr t. f. Ofverståthållaren Möllerhjelm mottog Hr t. f. Polismästaren Berg, och som gjorde så mycket intryck på polisbetjeningen,har nu blifvit meddeladt i Statstidningen och är ganska märkvärdigt. Sedan Hr Möllerbjelm yttrat silt nöje deröfver, att ban i den anya kamraten, finner en tjensteman, utgången från det embetsverk, der han sjelf en längre tid tjenstgjort, samt anmärkt, alt han gjort sig underrättad om den t. f. Polismästarers nit, såsom v. Advokatfiskali Krigskollegium, och deraf hämtat den asäkra förhoppning, att den t. f. Polismästarns åtgärder och handlingar äfven hädanefter skola vinna sarama lyckliga framgång som i det föregående utmärkt dess tjenstgöring,, fortfar han på följavds sätt: aÖfvertygad, att Hr tf. f. Polismästeren gjort sig noga redo för beskaffenheten af sina nya tjenstepligter, anser jag mig vid detta tillfälle icke behöfva med många ord vidröra .vigten af det embete, som nu Hr t. f. Polismästaren anförtros. I korthet vill iag dock erinra, att detta embetes utöfvande och värdiga uppfyllande alltid varit med icke ringa svårigheter förknippadt. Detta är allmänt kändt och erkändt, — och huru skulle det väl kunna vara annorlunda? — Att alla dagar skåda menskligheten på dess värsta och mest beklagansvärda sida; att af menniskohjertats förderf och förvillelse ständigt röna allt mörkare och mörkare drag; att nödgas qväfva den inre känslan, vid betraktandet af eländet i dess förfärligaste skepnad, under det man med lika svårighet måste uttrycka den ioro harmen öfver brottets jernbårda oböjlighet; att, med ett ord, utan uppehåll skåda menniskan i dess djupaste uselhbet, förnedring och förvildning samt erfara och äse allt detta i ezenskep af brottmåls-ransakare ech förberedanda Domare — se der en Polismästares dagliga sysselsättning, hans ailtid eangenäma åliggande — i synnerhet 0angenämt på en tid, då ett vilsofördt frihetsnit, en falsk Hberalism och en oriktigt uppfattad filantropi, i förening med lagbrytarnes deraf härflytande, allt mer cch mer studerade undanflykter, tilltagande djerfhet samt sturska och trotsiga förnakande af all delsaktigiet i brottet, komma att ännu mora försvåra en sådan Embetsmans ställning; — på en tid, då man vanligen af embetsmannen fordrar allt, utan att vilja honom något eftergifva, då mar med skårpta blickar bespojar banvs minsta misstag, undar det man blundar för de svårigheter, hvilka legat i bang väg, för det goda, det nyttiga han uträttat; då man alltför sällan gör rättvisa åt hans mit, och då hans i bästa välmening vidtegrs åtgäreer ofta al ilviljan gifvas ömsevis efterlåvenhetens, hårghetens, eller laglöshetens stämpel. Exempler bärpå ligga så nära, att jag visst icke behöfver påpeka dem.n