Aftonbladet – 4 januari 1840, sida 3

. Göinge Härad, Håkan Nilsson i Björstorp, hsde tt lemna, och hvilka han, i deras tanka, såsom leras ombut vid instundande riksdag berde redIgt och efter bästa förståad söka uträtta. — Selan i dag åtta dagar sockenstämma härvm blifvit itlyst att i dag hållas, företogs nu ärendet till öfjerläggning. Först väcktes fråga om bränvins)ränningen och dess beskattning, hvilken beskattling några påstodo lämpligare kunna för framtiden illvägabringas om i stället för psnuan mäskaren Deskattades, dock som detta motsades af de fleste, örföll denna fråga. — Derefcer ordades om skat.ebördornas mängd och oförmågan för landtmannen att de samma snart längre kunna bära, hvajan de ålade ombudet såsom en helix nligt, att under intet vilkor ingå på någon iinöinrinr. Da rodda snarare minskning häruti kunna ske, om statens medel rätt och visligt användes. De hade hört att så ej skedde, utan dermed på allt sitt misshushbållades. De voro ingalunda emot de bidrag, som gjordes till landets sanna väl, såsom till folkets upplysning, till åkerbrutkets, handelns och näringarnas uppkomst och förkofran, men trodda att medel bärtill, nog tillräcklige förefunnos, oem de ej till andra, för stater mindre nyttiga företag, blefvo använde. De ålade derföre ombudet att för sin del noga se till att ej härefter så skedde, utan att statens medel till de ändamål de af Rikets tänder voro arslagne, användes. Och skulle, som de äfven kört, H. M. Konungen vara omgifven af sådane rådgifvare, som rådde till det, som vore stridamde mot rikets lagar, borde ombudet taga noga kännedom härom och med sin röst förena 2ig med deras, som sådane från regeringen vilja aflägsna. — Siutligen väcktes fråga om den för allmogen högst betungande reservskjutsniogen. Deönrskade hälst, hvad de vid så många föregående riksdagar önskat, dess fullkomliga upphörande, men sm detta ej kunde ske, att ombudet då sökte bereda förhöjning i skjutslegan. — För öfrigt ålede de sitt ombud att i allt handla i öfverensstämmelse med sin pligt d. ä. se på landets sanna väl och ej rå andras eller egna intressen, att ej låta dåra sig af af fagert tal — af löften och tillbud, utanså uspfylla sina Riksdagsmanna-åligganden, att ban måtte kafva ett fredadt samvete och för framtiden få njuta sine kommittenters tacksamhet, aktning och tillgifvenhet. Som ofvan. In fidem P. Jönsson.