Aftonbladet – 3 januari 1840, sida 3

1v2 UloBRUlURUUV Al FI UVLURVITvTe 2 VIk RR UVI pPalviJjuv ingaf Andersson återigen intyg af Notarien derom, att Andersson icke kunde erhålla protokollet, emedan detsamma ännu icke (sedan likväl 6 veckor förflutit) blifvit af t. f. Polismästaren justeradt. Något protokoll har ännu icke inkommit till JustitieRevisionen. Vi nämnde för några dagar sedan, att Herr Häradshöfdingen G. A. Monten till Red. insändt en replik, i anledning af ett anmärkningsmemorial af charte sigillate ombudsmannen, Hof-kamreraren Greiffe, rörande uppgifven chartebrist i Hr Montens domsaga, för den tid han och Herr Justitiekansleren Nerman förvaltat domhafvandebefattningen derstädes. Oaktadt denna replik redan stått i Wenersborgs tidning, anse vi oss likväl böra här intaga den del af dess innehåll, som rör den ifrågavarande saken, utelemnande några apostrofer, som endast angå Hr Greiffes person. Det sednare sker äfven derföre, att Hr Greiffe sedan inskickat till Red. en artikel, innefattande svar på repliken, men äfven i sin tur späckadt med utfall i en än mindre upphöjd stil mot Tit. Monten, som Red. icke har lust att trycka och allmärheten troligen icke helier att läsa. Vi upptaga säledes äfven af densednare skriften blott hvad som rör hufvudämnet. Se här utdraget af Tit. Montens skrift: aTillförordnade Charter Sigillate Ombudsmannen i Elfsborgs län Hr Hofkammereraren Greiffe har antastat icke blott mig, utan äfven Hr Justitiekanalern och riddaren C. U. Nerman för underlåtenhet i afseende på bandlingars chartering vid Sundahls Härads Rätt, och den till Kong!. Götha Hof Rätt iogifne stämningsansökan har blifvit införd i Aftonbladet. Jag anser mig derföre böra äfven i tidningarne lemna ett svaromål. Hr Justitie-kansleren utnämndes i Maj månad 1827 till häradshöfding i Sundahls, Nordahls dceh Wahlbo bäraders domsaga å Dahlsland, och började redan i Juni månad samma år embetets utöfning, derefter jag i påföljande Juli månad blef af Hr Justitie-kanslern engagerad till biträde i embetsgöromålen. Så väl i domsagan och orten deromkring, som äfven i Kongl. Hof Rätten var det nogsamt bekant huru en vicarierande numera afliden hbäradshöfding, genom sin vårdslöshet, vållat den ömkligaste villervalla i allt hvad till embetet körde och således äfven hvad angick handlingars chartering, derem under anställdt åtal, som likväl ej blef före hans död afgjordt, det upplystes, att försnillning af chartemedel ägt rum. Hr Justitiekafisleren Nerman ville då låta folket sjelft förnimma att en annan sakernas ordning skulle införas, osh beslutade derföre att låta rättsökande sjelfve köpa cbartor till sina handlingar och ingifva dem påskrifne till domstolarne. — Detta skedde, och har alltiemt sedan dess skett på samma sätt, så att jag med mycken trygghet kan åberopa både folkets och mine hafde biträdares vitsord derom, att hvarken charteförskingring eller eftergifverhet i afseende på chartebeläggningen förefallit. Men det är icke heller härföre Hr Greiffe velat antasta Hr Justitie-kanslern och mig, utan för det chartorne, hvarmed ingifne bevis och handlingar varit bilagde, ej blifvit infästade i sjelfva demboken. — Hr Greiffe höll en undersökning i Wahlbo Härads Rätts arkiv någon dag i Jusi månad 1838. och som han fann chartorme liggande bland handlingarne,! gittrade han icke ens föra något protokoll öfver undersökningen, den flere personer på min begä-; ran bevistade Han afreste och teg. Aret derpå eller i Mars månad 41839 hade han fallit på den iden, att biläggnings-chartorne skulle vara vidhäftade domboken och icke ligga bland de öfriga handlingarne. En undersökning skedde då i Sundabls Härads arkiv, hvarvid Hr Greiffe icke kunde förmås att ens räkna de biläggeings-chartor som lågo bland handlingarne, hvilket han i undersökningsprotokollet erkände, utan då han såg att nånågon chartebrist ej var att finna, har ban gjort! till föremål för åtalet endast den omständighet, att chartorme ej blifvit infästade i demboken. Visserligen innehåller charte-sigillate-förordningen att hvarje karta bör vara fästad vid den handling,! dit den hörer, och denna kontroll är alldeles nödvändig i afseende på alla bsndlingar som till rätt sökande utlemnas; men så är icke förhållasdet med dem som qvarblifva i Rättens arkiv, och hvarföre? jo, emedan kontrollen är lika säker och undersökningen Jika lätt, om kartan finnes i domboken, der handlingen är infästad, eller ligger bland Tingets öfrige handlingar i samma arkiv, der domboken förvaras. Kartans fästande vid sjelfva handlingen är ofta icke möjligt, då den senare inhäftas i demboken, med mindre en annan handling blefve utan sin karta. — Det förekommer nemligen vid ett Ting nästan hvarje dag att en kartajafparten begagnas till två eller flere handlingar, då kar