Aftonbladet – 2 januari 1840, sida 1

alla förklarade sig beredvillige att för de nästföljande 6 månaderne afbjelpa skattkammarens behof, men till alla större finans-operationer, som kunde verka på framtiden och lägga nya bördor på landet, ville de på intet sätt räcka handen. Ibland de tal, som höllos i denna session, utmärkte sig isynnerhet Hr van Dam van Isselts. Han erinrade huruledes han sedan flera år varnat kammaren och regeringen, men att man utskrikit hans välmenta varningar såsom oppositionsanda onh jakobinism, och låtit hans röst förklinga såsom en predikares i öknen. Först nu, sedan den konstgjorda slöja, som betäckte financernas ställning, började falla, syntes majoriteten i Kammaren vakna ur sitt bekymmerslösa slummer, och ban boppades att nu omsider en bättre väg måtte varda beträdd. Imedlertid måsta dock talaren för sin del tillstå, att ännu icke något tillfredsstållande ljus för honom uppgått ur kalkylernas mörker. Blott det vore för honom klart, att millioner blifvit utgifna utan Generalstaternas samtycke, att handelskompaniet skördat öfverdrifven vinst, och att man, utan hennes representanters bifall, pålagt nationen oerhörda bördor. Han förklarade derföre, att ban, ehuru vigtiga och nödvändiga än de föreslagna åtgärderna måtte vara, aldrig till dem skulle lemna sitt bifall, förrän grundlagen blifvit reformerad, syndikatet afskaffadt, räknekammaren annorlunda organiserad och landets finanser ordnade. Så länge: ej detta skett, skulle. han blott bevilja regeringen iemporel!a anslag, så vidt dessa voro nödvändiga för att icke hämma förvaltningens gång. Hvad det förflutna angick, så vore det visserligen onödigt att återkomma på detta ämne, och ingen skulie förundra sig öfver hvad som skett, sedan man i den hemliga sessionen i förrgårs fatt förnimma, att ingen ministeriell ansvarighet fanns i Nederland. Han kunde blott lyckönska kronans hittillsvarande rådgifvare till en sådan brist, men hoppades att densamma snart skulle. blifva afhupen. De skäl, som föranlåtit honom att de förra åren rösta emot de Ostindiska låneplanerna ledde honom äfven nm, neraligen kärlek för det dyra fåderneslandet och sann tillgilvenbet för konungen och hans hus. Hr Schimmelpenninck framställde bland annat en beräkning öfver den ränteskuld, Hslland årligen måste vidkännas, och bragte den till en summa af 29,054,009 floriner. Vid en sådan sakernas ställning vore det vältemligen begripligt, att man icke mera kunde hysa något förtroende for finansförvaltningen och han begärde derföre bättre garantier. — Hr Warin yrkade isynnerhet på skyndsam reform af grundlagen. Hrr Rengers och Cats yrkade en minsk ning 1 de årliga statsutgifterna al 4 millioner 0. 8. Vv. Biand de 46 talare, som yttrade sig i sessionen den 48, talade blot! 3 för regterin,ens proposition. I sessionen dagen derpå yttrade sig likaledes 16 representanter i frågan, och af dessa blott i ministeriell anda. De förre fordrade alla, såsom vilkor för vidare finansoperationers, införande af ministeriell ansvarighet, upphäölvande af syndikatet och ordsande af finanstörvaltningen. Då diskussionen tredje dagen nalkades sitt slut, och ingen deputerad vidare begärde ordet, uppsteg finansministern, Hr van Biookland, och yttrade hufvudsakligen följande: Hen hade hoppats att seden Belgien skiljt sig från IHoland, man äfven skulle bafva öfvergifvit det Belgiskn sättet att gå tillväga, nernligen att fordra sfbjelpandet af besvär såsom vilkor för anslags heviljande. De förebråeiser, som framställdes, voro: 4) att regeringen utan Generalstaternes samtycke disponerat statsmedel, och 2) att amortisistions-syndikatet, genom ett hvarje år återkommande defici, ökade bördan af landets skuld. Hvad första punkten angick, så gjorde ministern skillnad emellan fivpansförvsltningen åren 4855 och 4836 och den nuvarande; han medgett att de pysspämude åren inkomsterne af de Ostirdiska kolonierna blifvit använda till bestridande af krigskostnaderope, visserligen utan Genealstaternas bifall om ock ej uten deres vetskap, men trodde sig kunna försvara datta förfarande, som likväl icke rörde bonom utan hans företrädare, enligt Nederländska grunpdlager. Sextjonde artikeln af denna grundlag lemnade i Konungens händer ett oinskränkt herravälde öfver besittningarne i de andra; verldsdelarne ; Generalstaterne bade sjellva erkänt detta, oab till och med då men 1825, för de då förfalloa ; Ostindiska kolenierna befärde ett lån, förklaradt, att de icke ville med denna sak taga nigon befatining, emedan förvaltningen af kolonisrna lige utom Generalstaternas verkningskrets. Utgående från derna åsigt kunde alltså Konungen, då koloniernas ställ ERNER AG 6 CR DNR on IR CS JR JR per få An KA RR on RK RA Rör