RA RR FÅ Re TR TN ER gens Rådgifvare? . — p— Ett memorial af aktor rörande stadshusuppträdet sistlidne år. I enlighet med vår hittills följda grundsats att gifva möjligast fullständiga offentlighet åt undersökningarna rörande det bekauta uppträdet vid stadshuset sistl. år meddela vi här nedan ett slags preliminärt slutpåstående af aktor, Hr Häradshöfdingen Hoffstedt. Det är likesom nästan alla handlingarne i denna sak, icke utan sin märkvärdighet. Man finner nemligen deraf, jatt de trenne sjömän, som varit de enda för verklig våldsamhet antastade, memligen:skeppskocken Lars Olsson, måtrosen Backman och den för tjufnad afstraffade Fritzberg, alla tre genom en förunderlig lyckträff beredt sig tillfälle att rymma utan att ertappas, och att derföre; något påståeade emot dem ännu icke kan göras. Således återstår såsom föremäl för aktors beifran endast att vända sig mot Konstförvanten Blanxius, densamme som blef öfverriden och huggen i löfearknaden, och hvilken aktor nu söker på en polisbetjents afgifne rapport binda till förbrytelsen att hafva cmedelst skrik och hurrarop deltagit i uppträdet, och det lärer nu bero derpå huruvida en sådan rapport vid ett tillfälle då bundradetals andra personer voro tillstädes, skall anses för vittnesgill , antingen Blanxius: skall frikännas eller värjemålsed i omförmälde afseende honom iläggas. — Men märkvärdigare än detta är den absolution, som aktor på förhand gifver den vid tillfället tjenstgörande militären och dess befäl, då han yttrar, att dessa trupper, enligt 6 Kap. 47 S:n i Krigsartiklarne; måste anses cansvarsfric för den skada till lif eller lem, asom vid ifrågavarande upplopps tillfålle blifvit de angripande tillfogad, och i cafseende hvarå någon klagan icke heller ablifvit förd. Då man besinnar att de döde ej kunna klaga, samt att någon undersökning på åklagaremaktens sida aldrig blifvit ens ifrågasatt, för att närmare utröna, i hvad mån de varit med i uppträdet, än mindre att serskildt utröna, huruvida militären fullgjort eller öfverskridit sin skyldighet (ty aktor har icke ens begärt att få del af de ordres, efter hvilka befälet för tillfället handlat), att aktor till och med under rättegången uttryckligen gjort invändning emot upptagande och pröfning af anmärkningar mot militären, oaktadt flera vittnesmål varit graverande emot dess förfarande, så är ofvannämnde strof, hvarigenom Hr Hoffstedt slutligen söker afhugga den kinkiga knuten, i hvad truppens förbållande angår, så mycket mera förvånande, och utgör i sanning, om det blir det sista, som i omförmälde afseende åtgöres, en vacker juridisk lära, som bör underrätta Svenska folket, hvad lagen och 46 S:n Regeringsformen förmå, när det behagar makten att låta använda vapenstyrkan. Till Kongl. Slottsrätten 2 Stockholms slott och stad! Det är genom undersökningen i målet ådagalagdt och bevist, att, vid ifrågavarande tillfälle, d. 49 Julii nästlidne år, folksamlingar, som vid stadshuset tillkommit och fram på aftonen ökat sig, så att Göthgatan derutanföre och Petter Myndes backe varit alldeles uppfyllda, under trots ech hotelser uppbäft sig mot allmän ordning och slutligen på det betänkligaste våldfört medborgerliga säkerheten. De offentliga myndigheternas föreställningar förmådde icke afböja oordningens öfvergång till fullkomligt upplopp och våldsamheterne vändes till och med mot de till lugnets återställande omsider Janryckta militärvakterna, i hvilket afseende ransakningen utvisar, att af det under Hr Löjtnanten, IGrefve Sandels ställda manskap icke mindre än halfva antalet, jemte Hr grefven och hans sergeant, blifvit skadade genom stenkastning, samt at! två man af vakten i stadshuset och åtta man af den trupp, Hr löjtnanten Schörer von Waldheim anförde, mer eller mindre hårdt träffats på enabanda sätt, att innan vakterna ännu gjort bruk a! lsina vapen, hvarefter ytterligare blifvit sårade Ibland Hr Gretve Sandelss trupp, fem man och utNONE SET TERES PS y L RASA PET FCM då I SK VTA Sogn