uppträda emot samma förslag och ståndsbesluten, som i dessa frågor måste vara eniga, för att ega grundlagsenlig kraft, splittra och förrycka alltsamman. Hvilka arbeten tilllintetgjorde: Hvilket hopp mera, att se en snar förbättring i landets styrelse och förvaltning! — Och detta narrspel — hvarifrån utgick det? Tysta, nästan rodnande stodo de rådgifvare, som på Riddarhuset åhörde de eländiga svepskäl, hvilka af deras seider framställdes mot de moget pröfvade 1823 års beslut, och de tycktes sjeltve med ett slags häpnad betrakta de framträdande voteringsmassorna, som skulle befria dem från :en ökad verksamhet, men säkert ådraga dem, förr eller sednare, en så mycket större ansvarighet. Dock — denna hafva de flesta deribland undgått. De hafva samtligen undaukommit det juridiska ansvaret, för att ej hafva, oaktadt det helas förkastande, sedan fullgjort de delar af 1823 års ständers beslut, hvilka ej ägde direkt sammanhang med grundlagsförändringarna; och blott någre af dem öfverlelfva början af den riksdag, som nu kommer att måhanda yrka af dem det moraliska. Men som en skamfläck på den rådgifvande personal, hvilken ifrån år 1810 bordt leda lan; . j dets angelägenheter, framstår alltid denna sedan 30 år tillbaka ännu oafgjorda nationalangelägenhet, hvilken nu först, genom 1834 års ständers återupptagende af förlaget om ministerstyrelse, möjligen kan återställas på den punkt, att dess afgorande hos Konungen kan yrkas. Det är imedlertid att hoppas, det Rikets Ständer icke nu skola svika nationens förväntan i detta afseende, Afven om de dithörande förslagen till grundlagsförändring icke i allt skulle vara till-! fredsställande, förer dock beslutet alltid till en! förbättring och skall säkert, när det en gång utföres, försätta nationen i tillfälle, att utkräfva en verkligare ansvarighet af Konungens ministrar. Den nuvarande rådgifvarepersonalen står lik-1 väl icke derigenom fri från ett svårt ansvar inför Rikets Ständer. Konungen har nämligen: oj d LÅ yttrat till otäåndersa år 1828, att Nan ICke 1j allmänhet ansett full ledning för sitt beslut, i! afseende på en förbältradt organisation af ri-! kets kollegier, kunna hemtas af de redan af-) gifna förslagen, utan pröfvat lämpligt, för äm! nets fullständiga beredning, att dels embetsmän i i dessa verk lemnades tillfälle meddela så väl! nödiga upplysningar, som sina egna tankar öfver organisationsförslagen, dels att andra om: verken serskildt kunniga personers utlåtanden infordrades, heldst, hvad nya löningsstater och instruktioner för verken anginge, några förslag! dertill ännu icke blifvit utarbetade; och att, afi sådan anledning, Konungen uppdragit åt serskildta kommitterade, att hvar för sig föreslå 1) en förbättad organisation af 1:o Kommersekollegii handelsdivision, 2:o af Bergskollegium ochi hela bergsstaten, 3:o af Krigskollegium Föorvaltnipgen af sjöärenderna och af Sundhetskollegium... Konungen hade äfven yttrat, catt befallningar blifvit gifna om förslag till en ny instruktion och stat för Kammarkollegium och Kammarrätten, samt åt det förra uppdragit att utarbeta nya instruktioner för Landshöfdingar, Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, och åt statskontoret att för detta Verk uppgöra ny instruktion. Vid 1834 års Riksdag hade af dessa, Krigskollegium erhållit en ny organisation, Sjöförvaltningen en ny aflöningsstat, Bergskollegium, Kammarkollegium och Kammarrätten nya instruktioaer och stater, och bristerna i dessa, såsom ej of 1834 års Ständer anmärkte, vilje vi, till undvikande af vidlyftighet, ej här vidröra; men 3undhetskollegii reglering var ej ännu verkstäld och hvarken Kammarkollegii instruktion utfärlad eller dess anbefallda vigtiga åligganden fullgjorda. Nu är väl detta sednare Verks instrukion utfärdad år 1838; men ännu hafva icke le ofvannämnda instruktionerna för Laudtstyrelerna blifvit synliga; och i Kammarkollegii in truktion finnes icke stadgad den princip för öredragningen som RiksStånden, på sätt ofvau ir visadt, begärt, nemligen att Kontorscheferne kulle blifva föredragande. Följden deraf var, tt sex Kammarråd behöfts, då eljest fyra kunat vara tillräckliga; och denna instruktion föreer dessutom en allt för stor myndighet hos residenten, att godtyckligt ordna de afdelninar, hvilka i vissa fall med Kollegii rätt afgöra erskilda mål. Den stadgar äfven så betänkliga srunder för de underordnade embetsmännens ital och ansvar, att det skydd, 16 Regeringsormen tillerkänner hvarje Svensk man, icke blifvit dem förvaradt, enär de utan åtal kunna suspenderas från tre månaders lön, samt kunna skiljas ifrån deras tjenst efter blott en enda varning, öfver hvilken klagan icke kan af dem föras, och hvilken således innebär ingen garanti mot afskedets godtyckliga beskaffenhet.