Aftonbladet – 30 december 1840, sida 1

STOCKHOLM der 30 Dec. oo Vintern, som för ett par dagar sedan tycktes vilja bortgå, har med gårdagen återkommit, med vestlig vind, och slådföret är åter ypperligt så snari man koismer utom tullarna. — I politiken tyckes en nära fullkomlig vindstilla hafva inträdt; om det pu skall bebåda, att sjögången blilver så mycket starkare efteråt? — Den Danske Kammarjunkaren Bardenfleth, som varit här att annonsera Konung Fredrik den sjettes död ech Christian den åttondes uppstigande på thronen, lärer före sin afresa härifrån blifvit hugnad med Nordstjerneorden. — Statstidningen för i Lördags bekräftade, att Häradshöfdingen Berg blifvit förordnad att bestrida polismästaretjensten för säkerbetspolisen under t. f. Polismästaren Hulibergs tjenstledighet. Dock kommer derjemte Er t. f. Polismästaren Limnelius att emellanåt äfven taga befattning med samma ärender. Häradsböfdingena Ros lärer varit erbjuden samwa beställ ning, och har äfven af sådan orsak varit här i staden, men lärer ej velat ingå på, att afstå den ena delen af lönen åt Hr Hultberg, enär den sistnämnde redan förut skall afstätt mnågonting deraf åt Hr Rådman Herlingson, som föreslog honom. Deremot säges att Hr Berg ingått på projektet. Detta allt kan jimedlertid ingen så noga veta, då det innefattar arrangemanger intra muros. — Fria konsternas Akademi bear, enligt uppgilt af en Insändare i Dagligt Allehanda, fått sig på halsen en prucess at en egen beskaffechet. Akademien lärer nämligen på Konstföreningens exposition hafva utställt en renoverad, och med ny, dyrbar ram försedd landskapsmilning af framlidne Professor Elias Martio. En son af bemälde Professor, Snickarmästaren Martin här i staden, rikade på expositionen observera och igenkänna samma målning, samt reklamerade den såsom fadrens tillhörighet, hvilken arfvingarna vid bouppteckningen låtit i tidningarne: efteriysa Men Aksademiens Direktör, Herr Major Gillberg, vägrade taftans utlemnande, bvadan Martinska arfvingarne stämde honom till Norra Borgrätten, der han likväl mötte med den invänduing, att icke han, utan Akademien borde i målet svarå. Denna invändning gillades, och käranderne hafva således blifvit nödsakade, att äska domarens öfver Fria konsterna inställelse för