Aftonbladet – 28 december 1839, sida 3

Article Image
s uTag, sade han till denre, aden der slafven och för honom till cBarre,. Barre är ett mearteringsinstrument af trä, vid hvilket man fastbinder stafveas ben, hvilka dervid så tätt sammant yckas, att ingen rörelse är möjlig. Den ulyckliges ar mar bundos hårdt tillsammans på riggen med 1 lett tåg, han sjelf sattes på en faltsäng och må ste i denna plågsamma ställning, der han hvarken kunde böja eller sträcka sig, uthärda i fem dagar. Till föda gaf man honvm ucgspen iitet I mjöl, hvilket man med våld stoppade i murnen på honom, ty fången, som led af en häftig feber, kunde icke äta, men ropade oupphörligt efter vatten, emedan hettan i hans fångelse var odräglig. Delfine hade likväl befallt, att gifva hovom vattna blott en gång om dagen, hvilket ucksö sucvdv. Da Itrånga bojorna kring bandlederna föroi:sakds su!i1 pad; bloden föll droppvis på gelfvet och han låg i sina egna exkrementer. Ame Noöl och hans mätress gingo två gånger ned till honom i fängelset, för att fröjde sig åt den smärta, gom den arme negern led. Båda medförde käppar, med hvilka de obarmhertigt piskade den bundne; hbens försäkringar om sin oskuld voro likaså fruktlösa, som hans böner om nåd. Till och med den starkaste Batar måste duka under för dylika mlisshandiingar, och femte degen derefter fann man verkligen Jean Pierre, såsom itk, ännu föstad vid blocket. Amö I Nröl emottog, lik en, sem var beredd derpå, likI Biltigt underrättelsen bäroru, och befalite, att liket , skulle kastas I en graf, com trenne slafvar igerfyllde. Domstolen upptog saken till pröfning. Liket blef uppgräfdt och man fann på detsamma alla spår till barbariek behandling. Ame Noäl, Delfine och Bellony inkalladss för Assisdemstolen; den förstnämnde, anklagad för uppsåtligt mord, och de sednare såsom hans medbrottslingar. Dsebatterca började den 2i och räckte til den 85 Augusti. Domstoiers ledamöter, hvilka i kolonierna företräda de edsvurnas plats, voro samtligan ecgendomsägare eller kolonister i samma arrondissement. D2 enklagade infördes. Ame Noöl är en gubbe om 72 års älder, storväxt, mager och flintskallig; han är en man utan uppfostran och uttryckte sig ganska tölpigt. Den omständigheten, att han är en kulört, med hvilken benämning alla de utmärkas, som icke härstamma från fullkomligt rent hvitt blod, symteslicke tala till hans fördel, ty ehuru de kulörte på Guadeloupe äro ganska talrike, utgöra de likväl det minsta antalet af kolonisterna, och ett visst hat herskar emellan dem och de hvita. Ame Noöl är mycket rik, äger 2 plantager och 800 slafvar. Deifine är en fri Negrinna af tämligen mild fysiognomi; slafuppsyningsgmannen Bellany är en ful Mulatt, som talar med fräck djerfbet. Förhöret var tämmeligen kort. Ant Nvöl tillstod den tortyr, som han befallt skulle verkställas å Jean Pierre, men försäkrade, att hans afsigt icke varit att lita plåga slafven till döds. Delfine bestred hvarje delektighet af brottet. Bellony förklarade, att han endast fullgjort sin herres befallning. Nu skred man till vittnesförhbörer. Som dessas anta! för det mesta utgjordes af Amt Noöls slafvar, kon man lätt föreställa sig, att deras vittnesmål voro gypnende för deras husbonde; men slutligen insiämde de i de ofvannämnde beskyllningarna. Då Presidenten frågade ett viitne, bvem som gaf befallning, att liket skulle kastas i grafven, utbrast Ame Noöl i ett högljudt skratt, hvilket Presidenten föreställde honom ej var passande. Hr Pazen, en af de arklagades Advokater, framställde, att Jean Pierres läge på cBarren, icke varit så obeqvämt. Ja, inföll bisitteren Menestrie med förtrytelse: chan lig kanske bäddad på rosor. Flera viltnen, plantageoch slafuppsyningsmän gåfvo Ame Ncö! det bästa vitsord. aHan ansigs, sade de, ibland cem för en man, som genom för mycken godhet och mildhet buortskämmer sina siafvsr, och piskan syrtes ganska sällan till hes honom. En andelig, som på presidentens begäran tilikallades, förkia:ude, stt bland la Canaille står Mamseil Delfine allmänt i rykte att vara FSucugra, men bland ärbart folk åtnjuter bon ett godt namn, som Amt Noöls mätress. I sitt tal, sade Advokaten bland annat: cför sina slafvars behandling har en kolonist ewdast att göra redo inför Gud och sill somvete Domstolen, hvars ledamöter, såsom -ofven är nämndt, endast voro kolonister och slafägare, uttalade efter en två timmars lång öfverläggning, ordet: icke skyldig till de framställda anklagelsepunkterna, men dömde Ame Noöl, i anseende till 358 Artikelns af strafflagen öfverträdelse, skyldig till 300 Frsnes böter. Hela auditerium, som nästan uteslutande bestod af kolonister och slafägare, utbrast sid domens afkunnande, i ett kögljudt vivat och flera gånger upprepade bravorop. Gazealtte des Tribunaux anmärker det skriarde och ohyggliga i hela detta förfarande, att en menniska plågas till döds och att hans bödel vågar påstå, det han dervid endest gjort hvad han hade rätt att göra; att lefvande varelser inspärras i fängelser, som likna grafvar, underkastas martyr, för hvilka menskligheten ryser, och att sådant kan sägas ske, under skydd af lagen; att till bödelns domare utses personer i alideles samma kathegori som har; dageligen i tillfälle att sjelfve blifva bödlar och möjligen derföre kunna anklagas; att offret deremot har ingen försvarare eller kämnare — och bladet uppmanar till en undersökning, om allt detta verkligen ar det lagligen bestående rättstillståndet på Franska kolonierna, eller blott ett missbruk, uppkommit genom auktoriteternas svaghet, efteriåtenhet och pligtförsummelse. — —— — Parisernotiser. Smaken för fyrbenta skådespelares uppträdande på scenen, bredvid da tvåbenta, har nu börjat konsolidera sig i Paris. Panteonteaterns direktion har för några represenltitoner engagerat en trupp Auerikenska stådespelare, hvilka skola uppträda i sällskap med tvenne Newfoundlandshundar ef utomordentlig skönTs FfFosse RA KARA ES Mm MH RK ra

28 december 1839, sida 3

Thumbnail