Aftonbladet – 28 december 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. HMärkvärdigt drag af det moraliska tillstånde på franska kolonierna. På vestra delen af ön Guadeloupe, på der s. k. Basse-Terre, anställdes den 23 sisdidne Augusti en process mot en kolonist, hvilker beskylides att hafva till döds pinat en slaf Öa: tidningar omnämna icke denna fasansfulla kri. minalbistoria. Deremot har Gazette des Tri buneauz erhållit en afskrift af anklagelseakter och dehatterna, som dervid förekommit, och meddelar dessa handlingar. De lemna ett bidrag ull bistorien om negerslafveriets fasor, som ingalunda efterger taflorna i sjelfve Kotzebues dram: Negerslafvarne, och menskligheten måste vid denna, tillfälligtvis till allmänhetens kännedom komna håndelse rysa vid åtankar derpå, huru många offers klagomål, ohörda a! en rättvis hämnd, dö bort i det tysta. Den ofvannämnda tidningens korrespondent, som är advokt vid Cour Royale på Guadeloupe, skrifver om bändelsen följande: I trots af lagen af den 44 April, utöfvas censuren på kolonien med större stränghet, än före år 1789. De tre tidningar, som här tryckas, äro strängt förbjudna att lemna några upplysningar om denna bedröfliga historia. a Natten mellan den 28 och 29 Maj arresterades på kolonisten Lesieurs plantage en förrymd negerslaf, vid namn Jean Pierre. På tillfrågan, af hvad orsak han rymt, förklarade han, att det skett för att undvika sin herres, Amt Noö!s vrede, för hvilken man falskeligen uppgifvit. att han (Jean Pierre) beskyllt sin herres mätress, en negrinna, att vara sucugna. Med detta namn utmärka Guadeloupes vidskepliga invånare en individ, som uppgjort en hemlig öfvenskommelse med djefvulen, och sålunda vunnit den förundransväda skickligheten att göra sig osynlig och att hastigt, som tankan, kurna försätta sig från det ena stället till det andra, Sucugnan känner alla giftiga örter och förstår dymedelst att bibringa en ofelbar död. Jean Pierre blef derefter bunden och släpad till sin berres plantage. Han ägde en utomordentlig styrka. Hans kamrater hade gffvit honom binamnet: aTjugufemrx, emedan han kunde våga en knytnäfsstrid med 235 nap. Under vägen sönderslet Jean Pierre sina rjäv rar, men blef desto säkrare bunden och öfveriemn d till sin husbonde Amå Noöl. Denne hade Nyss tt till hvila, då uppsyningsmannen Lafages aflemna !e rymmaren och berättade både om denm motspäns ighet, Jean Pierre visat under vägen, äfven som om hans utsago, rörande mätressen. Den sednare, en 50:årig negrinna, vid namn Delfine, var närvarande och syntes på det häftigaste upporagt. Ame Noöl steg upp ur sängen, närmade sig med ett af vrede glödande ansigte den svarte, hvilken man bundit vid en påle, tilldelade honom lera slag med sin käpp och sade: aDu påstår, att Delfine är Sucugna? Nå väl, säg nu hvad bevis iu har derpå?, Härvid darrade hans röst och bans insigte var så vanstäldt, att Lafages uppmanade onom lugna sig och betänka sin sjukligbet. Jean Pierre bedyrade imedlertid sin oskuld och försäkrale, att man gjort honom en beskyllning, till hvilen han ej var saker. Amå Noöl gick derefter, åtföljd af Lafages, åter D i rummet och frågade den sednare, hvad som jar att göra med den motsträfvige slafven. Denne illstyrkte homom att begära guvernörens tillåtelse tt få aflägsna Jean Pierre från kolonien. Noäl varade härpå, att han skulle taga nödiga försigighetsmått, för alt hindra slafvens ytterligare rymling. Då Lafages aflägsnat sig, lät Ame Noäöl inalla uppsyningsmannen öfver slafvarne, Bellony.