Aftonbladet – 28 december 1839, sida 2

i WIR MER UEVA FAVLA (AR MAL ål MUM D MIR hör I I ning, som finnes i landet, likväl på långt när icke omfattar allt hvad som borde och kunde : verka till folkets bästa, och hvilken, genom bri.sterna i sina former, icke utan en till underverk I gränsande sammanhållen vilja kan förmå, att på samma gång afkasta beroendet af öfvervägande enskilda intressen och inflytelsen af den, alla samhällets öfriga verkande krafter disponerande regeringsmakten: hvilka garantier kunna väl dessa statsmakter erbjuda för nationens snara räddning ur den betänkliga desorganiserande ställning, hvari hennes institutioner blifvit försatta under följden af ett system, hvars känningar öf verallt spörjas i yttre vanmakt och inre otrefnad; i ett, hvad man än deremot må invända, obestridligt efterstående i kultur och materielt välstånd, som gemensamt hota oss med upplösning al menskliga samhällenas ädlaste krafter, sedlighet, frihet och sjelfständighet? Och Lik-) väl! Genom hvad annat än dessa samhällsmakter, sjelfviska eller osammanhängande som de äro, kan väl Svenska folket i detta ögonblick bereda sin framtid, förbättra sin belägenhet? Då nationen icke äger inom sig en efter de gamla förfådrens anda ordnad folkstyrelse, sedan dessa förfäder under en allt förenande religions tillfredsställande löften, låtit sin odalmannafrihet bortsmälta i ett centraliseradt administrationssystem, som i början tycktes framföra samhällena till lycka och trefnad, intilldess makten , missförstående den fritt sträfvande handels-andans och näringsflitens välgörande verkningar, frestades att bemäktiga sg ledningen af allt, och började uteslutande handla efter grundsatsen: hvad som heldst för folket, men ingenting genom folket, med ett ord, ville bli folkets uteslutande förmyndare! Då nationen icke längre är säker att återfinna den borgerliga frihetens anda hos en Domaremakt, der folkelementet nämnden, blifvit till spe, och som till sitt val är beroende af regeringsmakten: — Då nationen icke alltid i de offentliga embetsmännen kan skåda för folkets väl handlande organer af erkända och välgörande lagar, sjelfstandiga vid hvarje godtyckets försök att rubba lagliga ordningen och genom offentligheten betrygg sade, att alldrig behöfva vackla i pligtens utöfning: — Då nationen ser, huru en reaktionär anda genom diciplin lagar och afstängning i alla riktnivgar söker göra en blind lydnad till första regeln och samvetsbudet för våra krigare, hvilkas ändamål hufvudsakligen måste vara att tjena till förmur för landets sjelfständighet mot yttre fiender: Då med ett ord, nationen står allena imed sina bekymmer, utan medel till annan krafug handling för sina angelägenheters ordnande, än dem, som endast under vilkor af stora uppoffringar erbjudas henne inom dess eget sköte, deräst ej de begge sammanträffande statsmakterna skulle höra dess önskningar, erkänna dess behof, och samverka för dess bästa: då synes det vara nödigt, att sanningens röst höjes till en erinran om det förhållande, hvari de stå till hvarandra och till det folk, som väntar på resultatet af deras handlingar, för att lugna sig vid boppet, att ännu lagliga medel finnas till dess räddning, utan att samhällets lugn behöfver sättas i våda. Det bör ej längre döljas, att en sådan röst, nu, mera än förr, måste höras, om den ock alldrig har behagat. Det står nemligen så till, att det endast är sanningen, som genom ett mera åskådligt antydande af bristerna i de begge statsmakternes handlingssätt , kan förmå dem begge att inse den väg, de böra gemensamt beträda för det allmännas väl; och i boppet att ett sådant ord ej skall vara förgälfves, torde till en början en på fakta grundad framställning om rikets förvaltning, sådan den enligt folkombudens beslut och åtgärder bordt vara, samt till följd af Regeringsmaktens förehafvanden och afgöranden blifvit, nu med välvilja emottagas. Interesset för en sådan framställning måste ökas, om vid betraktandet af sednare tidens lagstiftning visserligen åtskilligt otillfredsställande finnes i Rikets Ständers förhandlingar och beslut, hvilket antyder bristerna i de så kallade nfolk-ombudensa valsätt och formella verksamhet, men deremot inom rikets styrelse och förvaltning Regeringsmaktens företag och misstag varit vida betänkligare och af skadligare följder. Öfvertygelsen härom , på samma gång den borde återföra regeringen till ett mera öppet och: lagenligt hbandlingssätt, bör kunna sprida hos nationen en förtröstan till sig sjelf, som nu så väl behöfves. Ty, om det finnes, att folkets, i stridiga interessen och splittrade former verkande ombud, ändock i allmänhet, med under hittilsvarande förhållanden nästan sagolika ansträngningar, ehuru fruktlöst, sökt att i de flesta vigtigare angelägenheter befordra samhällets fördel och bästa, så kan vinsten för fosterlanjdet så mycket mindre vara tvifvelakiig, i fall ag hg AAA Afa ll