Aftonbladet – 27 december 1839, sida 3

a dd AATEJU MM MON) BLANDADE ÄMNEN. — Den bekante norske skalden, Herr Henrik Wergeland, om hvars politiska färg, sedåäu! han fick en pension från bofvet, varit mycket tvistadt i de norska tidningarna, bar börjat ait i Christania utgifva ett blad i liten oktav, med titeln: For Fattigmand,. Det innefattar ett slags populära predikningar och uppmaningar till de fattige, att sjelfve söka förbättra sitt tillstånd genom förnöjsamhet och sedlighet. De tvenne första numrorna, dem vi haft ullfälle se, äro skriina med talang och hf, likasom ailt, hvad som utgår från den handen. Temat är eljest ungefär detsamma, som i den härstädes för någon tid sedan omtalia predikan öfver bibelspråket: Åtl vara gudelig och låta sig nöja är vinning nog. Att tänka, att man är den aolyekligaste på jorden, är lika erätt af den afattige, som blott bar ett balmiöger eller icke cen gång det, som den rike, för det hen hvilsr epa gulaåbrämade bolstrar, skulle tänkas, att han cderföre är den lyckligaste., — — Det är asamvetsfrilen, som innefattar den högsta lycakar, och denna kan äfven den bittraste nöd cega., — Da fattige uppmanas äfven att tlitigt läsa bibeln, i hvilken den ärliga fattigdomen cbar sin varmaste vän,, om den tattige är i saknad af allt annat, sa har han då åtminastone bibelns fatiigtröst. Det kommer nu en på, huru dessa tröstegrunder så an på hungriga magar. Bättre synes oss ett annat stycke, der Författaren visar, att de fattigas eget intresse och fördel bjuder alla ibland dem, som äro ärliga, att sjelfve inbördes söka utrota den lättja och förderf, som råder hos en och annan och förminskar de förmögnas deltagande för de öfriga, att hålla sig renligt i sina hostäder m. m. Sällskapet afor Nerges vel, bar garanterat afsättningen af ett visst ental exemplar utaf detta blad. — Den hekante utmärkta naturforskaren, Professor Ehrenberg i Berlin, bar, under loppet af September och Oktober månader, åter hållit en serie af föreläsningar uti Vetenskapsakademien i Berlin, hvaraf ett sammandrag fianes uti Augsburger Allgemeine Zeituog, och deraf det inhemtas, att Ehrenberg träffst ännu l!efvande djurarter, tillhörande samma slägten af infusorier, som man funnit förstenade uti kritbergen, eller hvilka rättare bildat hela kritberg, och bvilka man hittills ansett tillhöra en förgången antediluviansk period. Han hittade nämligen, under en denna sommar företagen resa uti Östersjövatnet vid Kiel, ett genus af Dietyocha, som bildar kritmergela vid Oran, Caltanisetta och i Grekland. Vidare meddelade han några nyare observationer på alperne och Bryozoerne uti flintstenen ibland kritan, och förevisade ett nära tre qvarter i qvadrat stort stycke, liknande vadd eller flane!l, utgörande en produktion af en öfversväraning af Oderströmmenr. Detta stycke hade utgjort en bit af flere bundra qvadratfot stort täcke, som öfversvämningen lemnat efier sig på furstens af Carolath ägor. — Ett besök hos M:UW Rachel i Paris. (ar en tysk tidning.) Det är mycket svårt för en främling att erhålla ett samtal med denna theatraliska talang. Först vid det andra besöket hos hennes förä!drar, lyckades det mig ett träffa henne. Denra indragenhet hos den redan verläsberömde unga skådespelerskan kommer icke af stolthet, utan deraf att hon är särdeles sluten inom sig sjelf, tslar litet och är i siva samtal så oskyldig som ett barn. Det gladde henne, då jag berättade, att men i Tyskland så ofta talar om henne. aPapa ma dit bien des chauses de Pallemagjno, seds hon. Men änskönt bien des chauses i franska språket betyder amycket skönt och godt, måsta jag dock le, ty det är alltid tvetydigt för en Tysk. — Rechel är af medelmåttig storlek, men spenslig och man kunde. säga poetiskt bygd. Hennes ansigte är magert, hennes näsa något lång, men skönt formad, hennes ögon svarta, men milda, hennes bår likledes svart, bennes ögonbryn ljusare än håret. Men igenkänner Rachel i synnerhet på munnen och det sätt, hvarpå hon förer sitt hufvud. Hennes mun kan mean icke kalla skön, — tvärtom har den något judiskt, något sammantryckt, men i dess läppars våglinea spelar ett leende, som ej kan beskrifvas. Då man kläder sig då la Rache, så tillåter jag mig skildra hennes toilett. Hon bär vanligtvis en svart silkeseller sammetsklädning. Hennes hår äro slätt kam