BOKHANDELS-BULLETIN . Predikningar öfver de årliga Sönoch Högtidsdagarnas Evangelier, uf P. Ljungberg Stockholm 1839. n Man kan anmärka, att nästan hvarje århundrade uti sin ungdom, synnerligen kring trettiotalet, ut märkt sig för ett lifligare nit uti det praktiska a! kristeodomen, medan tvert deremot ofta nog de slutande seklen varit mera liknöjda för religiöse känslor. När det första seklet af vår tideräkning fyllde trettio år, uppträdde Christus sjelf såsom verldens frälsare. Att tale om tiden derefter, ända till reformationen, skulle bli för vidlöftigt; vi nöje os3 med den anmärkningen, att det var vid den af oss angifna tiden, som Ifuss stridde och brändes. som Luther kämpade och segrade, och som slutligen vår store Gustaf Adolf uppoffrade sitt lif för kristendomens sanniogar. Efier det lefvande nit, som brann i början af sextonhundratalet, inträdde en mörkare tid, som ville fångsla den fria anden uti förstenade former, och ersätta bristen på religiositet med skolastisk dogmitik. Början af sjuttonhundralet bröt förmedeist pietismen denna förstening, men pietismen sjelf slocknade uti en ytlig neologi, hvars liknöjdhet för det sannt kristliga lifvet ga anledning till många cordningar, som ännu fortfara. Vi vilia här blott anmärka en, som faller alltför mycket i ögonen, mnäraligen den, att presternas allvarsamma döpt prydes med bro: kiga band och lysande stjernor. Afven vårt ärhundrades ungdomstid bar utmärkt sig för en hö gre och mäktigare kärlek till det ungdomliga. At strider i religionsåsigter försigpå i Tyskland, och annorstädes, bevisar just, ett religonen har djup intresse för mrånnistörma: IHälaa hafva så stort homileter funnits, som i vår tid, Englands Riddoch Tysklands Tholuck: Theremin och Dräseke, Sver ges J. O. Wallin, Åström 0. fl. äro goda järtecken Vigtiga intyg öfver kristlighetens tilivext i vår fädernesland lemnas oss dels uti det faktum, at kyrkornas kommunionlängder årligen utvisa er ovanlig tillväxt af nådesökande, och dels i der genom offentligbetens erganer verkställd barmher tighet, som alltid visat sig ifcig att hjelpa brand skadade, orättvist dömda och andra olyckliga med. lemmar af samhället. Allmänheten besöker ocks kyrkorna flitigt och förser sig gerna med religiö lektyr. Mycket sådant af det nyaste har gjor uppmärksamhet och vunnit afgång: Lundgrens pre dikningar, praktbibeln, den kristlige predikare! m. m. Ref. önskar detsamma åt den bok, som hä anmäles. Den beböfver icke berömmas, ty deri ä Guds ord, som har sin berömmelse i sig sjelf, de kan icke tadlas, ty det är kristendomens sannin gär, som deruti framställas. Språket är värdigt d höga ämnen, som afbandles, och dessa sjelfva är lämpligt fördelade på de årliga evangelierna. Ju len instundar. Det är då lofligt och brukligt at njuta jordisk hvtla och glädje, men det är ocks brukligt och lofligt att njuta himmelsk ro oc fröjd. För detta sednare ändamål erbjuder sig den na predikosamling, för hvars utgifvande Ref. hem bär För fattaren sin tacksägelse, och tillönska hen Läsaro all välsignelse. Emanucl.