tryckfrihetslag icke vidrördt, än mindre genom densamma uttryckligen upphäfvet, — jemväl efter det denna lag utkommit, utan all inskränkning qvarstått i lagstiftningen, der utgörarde en del af rättegångsordningen i mål, som angå brott emot majestätet, samt förvarande åt den för slikt brott angifne en af dennes vigtigare rättegångsförmåser; vid hvilket förhållande och då desmna rättegångsförmån lika litet, som någon af de öfriga ilag och författningar utstakade, må i något fall af domaren förbises, — jag finner den anmärkta omständigheten, att Hofkansleren beslutat åtalet mot Crusenstolpe, och Justitiekansleren deri förordnat Aktor, äfvensom hvad svaranderne derförutan andragit om tryckfribetslagens innehåll, i afseende på med qvarstad belagd skrifts åtalande inom utsett viss kort tid, samt rörande skyndsamhet med tryckfrihetsmåls handläggniog i allmänhet, icke kunBa på förevarande fråga ega något inflytande. På dessa grunder, de der, efter mitt omdöme, stödja sig uppå en lagenlig tillämpning af stadgandet i Kongl. brefvet den 25 September 4777, samt nu gällande tryckfreihetslags föreskrifter, sådana dessa i bokstafven lyda, pröfvar jag, med bifall till Justitieombudsmannens3 yrkande i denna del, rättvist förklara, att utan ofvanberörde tryckfreihetsåtal mot ÅAssessoren Crusenstolpe, Hofrätten, till följd af gällande lagstadgaeden, bordt fullgöra den i 1777 års Kongl. bref föreskrifna anmälan, samt Kongl. Maj:ts nådiga svar derpå afvakta; men som, vid öfvervägande af de skäl, svaranderne å sin sida anfört, till stöd för deras uppfattning a! till ämnet hörande fegbud, i följd af hvilken förrberörde anmälan är vorden underlåten, den såmedelst förelupna oriktiga lagtillämpningen icke mi bedömas vara af sådan beskaffenhet, att ansvar derå enligt 4 kap. 128 rättegåogsbalken, följa bör; var der Justitieombudsmannens hemställen härutinnar utan vidare afseende lemnad. I öfrigt instämmer jag med de flesta ledamö terne, på det sätt Justitieråden Themptander oct Nybleu3 sig yttrat. :