Aftonbladet – 23 december 1839, sida 2

Balla IFPCSAn, OCh CR ä Göm, som undar tUcgen nedkommit, fråa andra våningen, lärer mostagits med ect slag på örat, i hvilket tillfälle peruken förlorades, hrilken, för några ögonblick, såsom en tro fe kastades i luften af folkhopen. Genom Pulis mästarens och Geceralmajor Edenbjelms titlkomsi räddades dock mannea från vidare olägenheter. Att beslagarne duck icie i logie: voro säkre till sine persener befarades, och af denna anledning beordrade vederbörande en piquet af Kronprinsens husarer, som escorierade besl:garne till högrakton. Detta skedde under en ouppåörslig guödolls kastning och hurrarop från folkmassan, som åtföljde till stera torget, hryarest högvakten är beläges. Iogen vältänkandse person kan annat än på det högsta beklaga, att ett dylikt upplopp kunnat psssera, och det är vanhedrande för en hvar, som deruti deltsgit, då man besionar att ingen medborgare i samhäliet är ställd utom lagen, långt mindre bör förfördelas i sin tjensto-utöfning. — Vi äro dock af den tanka au ett uppträge, sådant som detia, aldrig ä2t rum, om någon här på platsen boende tuilijensteman, tiliföje af en angifoing, geacm att förrätta en husvisiaiion fullgjort sin tjeps:; men tankea att de ifrågavarande tulikariarne nedrest fån Stockbolm ef symbar roflysinsd, med vaktmästare till betäckning samt mindre väl kände personer, såsom bitraden, retade sianena, så mycket mer som hvar man kände att ägaren till varorna årligen förtuilar manufakturvaror för minst Bko Rdr 46000, och vår tulsbevakaing I alla dess utgreningar här på platsen är kand för dea största ordning och nit i tjensten, utan begär att chicanera. — Egennyttan torde ock haft sin hand med i spelet, då man kan fö:-utse, et: många vilka befatta sig med handel af lurendrejade varor, icke ogerna sågo, att resesärerne mottogo en sllvarlig varning för försöket af förnya ett basök i samma väg. Vi önska dock att detta nya bevis på hvarthän ea lagbestämmelse, som icke fiuzr er sympati hos folket, kan leda, mätte biifva en väc kelse för komemnande Ständer til husvisitlationers afskaflande. Man borda hafva kunnat hoppes, att upploppet skulle slutss, sedan beslagarno blifvit satie i förvar, och taskarne voro bärom icke delade bisnd de civile åskådarse, som eahällizt prisade Geseralmajor Edenhjclms focila sått ati gå tillväga (och han, som nästan ouppbörligt varit närvarande, från tidigt på morgonen till bl. 8 e. m. uträttade mer i egen person, än, enligt hvad utgången senare på aftonen visade, hela garnissner); men detta bief, tyvärr! icke fallet. I stället för att hemförlofta Husar-piqueten och låta pöbela någon s und ebehisdradt fortfira med sitt hurrande, fakn Kommendanten, vi käana icke på hvars inrådan, för godt art gifva ordres till flanke:ing; en ba:f mesyr, som, eiter vår åsigt, esdast retade feikhopen, utan att verka till ändamålet. Ifrån den stund denna åtgärd vidtogs, skockade zig ock folxet mer och mer, i stället för att skingras, ehusu man icke under flanke-ingen hade skål att birkiaga sig öfver truppens framfart, och det berättas i. o. m. aut chefen för Husarerne tilihöli en af mansckapes sitt ofog alt, utan erbållna ordres, utdela hugg; ett sådant träffade nemligen en polisbetjeat, sysselsatt att arrestera en pojke. Fiankeringen fortfor imedlertid från kl. närmare 6 till orskring kl. 8 e. m,. osktadt på torget icka faans et per hundrade personer, och bland dem mest pojkar, öfver hvilket förfarande flera väitäskande personer öppet gåf:o sitt missbilligamde tilikärna. Omsider upptörde flankeringen och MHusar-piquetten posterades vid Högvakten. Mar berättar, aw detta siedde tili följe af Generalmajor Edenhjelms återkomst till stora torget; och han, som nu tijltalads det församlade folket, helsades öfver ali med hurra:op. Men,som redan nämndt, hade den miliära mektens mellankomst (ea piquet af Kongl. Götha Artilieri-regemente, försedd med gevär och bajoneiter, hade likaledes kl. 7 iefunnit sig på stortorget och förstärkt vakten) redan retat folämassen, och något godt slut var under sådana okloka mesurer icke att förutse. Unader tiden skedda af polisbetjeniagen en och aanan arrestering; men mängden af de anhål.ne befriades åter af fo kmassan. Så fortgick tili närmare k!. 40, då en och annan biaad folkhopen började kasta is och snöbellar på militären. Imediertid hade Kommendaniskapet öfvertagiis af Öfyerstelöjtnan:en Heyl, hvilken gaf Husirpiqueten ordres att göra chuque på folket. Häröfver har men ingenting att anmä ke, ty folket varnades först af Husarbefalhafvaren, Baron Bond. Ctoquen!tyckades äfven och torget bief inom kort näsisn tomt för folk; detta spridde sig nemligen, till stor del, till den nordliga angränsande delen af staden, och hvad annat parti hade en obeväpnad folkmassa att saga. Iogentiog kunde ock numera vara lättare, än att hålla passsgeree till ett torg, på 2:ne sidor kringflutet af vatter, lillstäsgde; men detta sjnies icke ingå i vederbörande militärmyndigheters beräkning, och husarer utskickades att i gator och gränder hugga ia på det odevägnade folket. Hvad var dock naturligare än ait folket, på detta sätt uppretadt till förbittring, sökte försvara sig. Hade gatorna icke varit tillfrusne och betäckta med is och snö, hade steuläggningen troligen blifvit folkeis försia nödvärn; men då den icke kunde åtkommes, praktiserade massan sig in på tomtersoch i husens gardar, tillgrep der de försvarsmedel som voro tillgänglige, och på detta sätt beväpnade lyc kades det dem att afhålla busarchsquerne. Härom underrättade, utskickades afdelningar af ariillerister, och dessa gingo tiliväga med en vildhet, som föga hedrar det vid tillfället närvarande befälet; så t. ex. uppbröt en patrull af 5 man porten till Handlanden Ed. Bergströms hus och tusade i vredesmod, med fälld bajonett, in på gården, der Hr B.rjström (enligt berättelse af Artilleristen N:o 93, vid namn Foldt, vid 41:te batteriet) tilideltes ett styng af bajonetten i högra sidar, ocktadt böner och vänliga ord; 4-8 dels tum djupare styng hade genast förorsakat döden. På enahanda sätt förföljdes personer, ståesde på trappan till Handl. Jonas Dahlanders hus, in uti förstugan, som leder till andra våningen, och detta på så grymt sätt, att en af Handl. Dahianders bodbetjeater, vid namn Alb. Philip Wennerlund, tilldeltes 3 styng: ett på bröstet, ett vid skudran, ett i veklifvet, ett i låret, samt slutligen det femte genom ena hagden. Detta skulle man kuans kalla att med kallt blod söka mörda en medborgare, Då denna berättelse nedskrifves, säges Wennerlund, som var en städad fredlig och af sin husbonde värderad yngling, va ra död af ging hlagcvrar Hr Nahlandere har i sitt