DUCKUL UL URIIURAIIIty SAVIIAL lt Brå nKalva met anledning af den i tvenne tidningar införda berättelsen om hvad som treffat en barnaföderska, hustru Morin, på Ladugårdslandet, i dag latit i Dagligt Ailehanda insätta nedanstände skrift, för hvilkea jemväl eit rum blifvit begärdt i Aftonbladet. Med anledning af dess införande i Dagligt Allehanda har ock Författaren af den förs:a berättelsen i dag inkommit med några paminnelser, och vi meddela dessa båda handlingar: aI Aftonbladet för sistlidne Fredag finnes intagen en auppsats., hvars uppgifter sägas agaranteras af de mest trovärdige persomer,, innehållande en berättslse hvari undertecknade äro försmål för den mest äreröriga beskyllning, och hvilken berättelse blifvit i Lördagens Dagligt Allebanda upprepad med det tillägg, stt dess asannisegsenlighet blifvit inför Red. vitsordad. Denna berättelse kräfver till en början ena vederläggning, hvars sanniogsfärdighet undertecknade äro färdige, att under edsförpligtelse inför domstol bevittna. Lördagen den 44 dennes kl. emellan 5 och 6 efterm. (således icke Måndagen kl. !V, 40 på qvällen, adå alla portar voro stängda såsom Afienbiedet uppger) infann sig på gården till vårt vid Ladugårdslandstorget belägne Sockerbruk, en mansperson körande en släda, hvari befann sig en qvinna inssvept i ett täcke, och bad husdrängen, att bon skulle få inkomma i något rum, emedan hon var nära att blifva förlöst. Vid det härunder uppkommende samtalet utkom undertecknad, R. Seybold som vid underrättelsen om föremåiet derför tillkännsgaf, att här bodde blott 2 ungkarlar och att vi således vore urståndsatte st! lemna nödigt bistånd, men tillsade drängen att åsfölja nämnde personer till en nära bsende barnmorska, som vid ett sådant tillfälle i alla händelser var behöflig. SXlädan for åter ut på gatan och undertecknad ingick på kontoret. Vid återkomsten berästade drängen, att på gatan anträffats en gosse, som sagt gig känna en barn morska och lofvat visa bvarest hon bodde, på gruad hvaraf han ansett sig icke behöfva mediölja. Detta är allt hvad undertecknade kände om förloppet af denna händelse, till dess vi genom en af våra vänzer underrättades på Lördags f. m. om de vrängda och skamlösa framställningar, som i förstnämde tidningar blifvit införde, Hade sjelfva tilldragelsen varit sådan som den i artikeln anföres, då medgifve vi obatingadt, att vi hade gjort oss förtjente af alla de hårda slutsatser, som derpå följa; men så var det icke, och hvar och en inser, huru mycket vid ett sådant tillfälla be10r på en noggrann känatdom om emständigheterna. Då vi, vid ett sådant förhållande, måste anse det i hög grad lättsinnig: af tredje man, som ej varit på stället närvarande, att göra en offentlig angifvelse, som för andras borgerliga existimation är föga mindre sårande, än om den ginge på heder och ära, vänta vi af den anomyme anklagareos rältskänsla, att han efter att hafva närmare underrättat sig om sakens rätta beskaffenhet, sjelfmant återkallar de oriktiga delarna af sin berättelse, hvilke just äro de, som kastat den mörka skuggan på undertecknade, så framt han vill förekomma det annars å vår sida oundvikliga steget att genom ett offentligt förbör inför domstol med alla de vid tillfället närvarande parterna inför allmänheten rättfärdiga vårt hasdlingssätt. Stockhom den 21 December 1839. R. Seybold. E. Seybold. Den andra artikeln lyder som följer: I eit talrikt sällskap, som en dag i ststlidna vecka var samladt, förekom ibiand andra talämnen äfven berättetsen om kustru Morin och sackerbruks1 idkaren Sesbold. Man bekiagsde den fsttiga hustrun och hennes barn — man förvånades öfver menniskonatursens k.aft ett uthärda lidanden — och man harmades öfver den hjertlöshet, som vägrade att iemna en vrå under tsk åt den i barnsnöd stadda qvinnan. Man yrkade, ett tilldragelsen skulie öfvyerlemnas åt offentligheten. En promemoria derom blef i hast ls uppsatt och eflemrad till Aftonblads-Radektonen,l, med anmodan, att i ett helt ordna de spridda och måbärda med väl bjerta färger målsde dragen,) samt att förse taflan med lämplig ram, under förj! behåll endast, att personernas namn icke komme !s alt utsättas IQ En artikel i ämnet ieflöt i Fredagens Aftonblad.. Den återsyntes i Lördagens Dagligt Alehande,. med någon förändring och med utsalta namn. Då Herrar R. och E. Seybold häraf funnit sleg! ; I (0 uppmanade till en reklamation, som redan är införd i Dagligt Allehrnda, anser man sig böra fästa bemälde Herrars uppmärksamhet derå, att berätelsen om hustru Morins utvisande destomirdre kan kall2s den amest äreröriga beskyllning, som man alltför väl kan ha heder och ära i behåll, utan att vara känsl:g för andras lidande och uppenbara detta i handling: — att ehuru dagen och timman för den omtalda och juridikens Område icke tillbörande lilldragelsen blifvit oriktigt uppgifra i den första berättelsen, deta dock är temligen likgiltigt — och ej e:ler länder till några urskuldanden, emedsn kärleken till nästan icke bör vara mindre kl. 6 än Några timmar senare, och driften att uppfylla en mensklig, kristlig pligt icke kan vara mera försva28d på Sabbstsoftonen. än första dagen i veckan; — att aungkarlsssårdet, icke incnetär någen ursäkt för Hrr Sesbelds vågran, att lemna hustru Marin ett ögomblickligt ekydd emot kölden ocht ovädret för sig och don oskyldiga varelse, hon var hära att framföda: — och att äfven cuogkarlar, vanligen känna så mycket af barnförlossnizgsve.enskapen, att de inse huruvida, uten fara för mor) ä och foster, låter sig göra att i förlossningens stund ri öra barmaföderskan kring gatorno på eit skakande ikdon: samt sluiligen, att, för Hr Seybolds egen kuld, det varit önskligt, att han, icke så bamdiöst,? om han sjelf uppgifvit, åt sin drängs goitycke öf-v u ÅN ms mm pe MM AA ferlemsat vården af den venmåktiga qvinnan, utan tt sedermera i minsta mån bekymra sig om henes öde. mA — Dystra moln tyckas börja draga upp pålri jen politiska borisonten i Frankrike, om meny kall tro vissa berättelser. Icke nog med, att tora svårigheter mäta regeringen från Afrika, er den unge Emiren Ahd-el-Kader i spstserl .