Aftonbladet – 23 december 1839, sida 2

hat tillfälle att se alla de eqvilibristiska sällskaser, som visat sig här i Stockholm, och vi kunna utan överdrift säga, att vi icka sett någon enda föregående med mera beundran, än sa delar al hvad nyssnämda lilla sällskap pre.suterar. Väl hafsa många, kanske de fleste, utbredt mera lust:e och prakt, genom truppens talrikhet, utmärkt granna hästar och lysande drägter, eller genom en eller annan sujet s högt uppdrifna skicklighet i någon serskild ;eta!j, men att so He Dahl ensar , (ty den tredje, if: Nyman, eburu älven rätt skic! lig, erbjuder likväl 1eke något ovsnligt) i mer in halfannan timma utan albrott åstedkomma silt detsamma som marx vanligen får se af sex cler åtta porsoner tillsammans, och tll ea del sker som äro avårare än hved någon annan här vistande konstär före honom gjort, det är hval som måste väcka förvåning. Det är en spänstighet i hans muskler, en djerfhet , en abandon och förakt för faran i banps voltigar och salto.norislir, för hvilka man emellanåt verkligen häpnar. Hans evoiutioner på slapp lina lunna fullkomligt mäta sig med dem svin verkställdes af Cisortis trupp, för ett srtal år sedan och uti de Herkuliska öfningarna öfverträffar han ögonskenligen den för några år sedan här så beundrade Venetien. Vi vilje icke nämna hans dansning på spänd lina med och utan balanserstång, kullbyttor på samma lina hans dubbla saltomortale på golfvet m.m. ehuru äfven detta sista hör till det svåraste bland dyika öfningar; men hvad säger väl Läsaren t. ex. om följande: med ena foten fistad i en ögla uti en upprättstående stolpe, och den andra blott hvilande såsom stöd emot simma s0!je, sträcter han kroppen horisentelt ut i luften, alldeies såsom lvilade han på sidan i liggande ställning i en scff , och den öfra kroppsdelens tyngd upphbäres endast af musklernas späönstighet i veklifvet. Förblifvande i denna ställning, fattar han först en vigt af et lispurd eller mera med munnen, derefter en snnan tyngd om tre lispund med vänstra handen och lyfter den i höjder, samt slutligen med högra handen en vigt om tio lispund och bär på detta sätt i samma ställning fjo:ton lispund. Eter följande ännu mera förvånande: Ean lina spärnes lodi:ätt från tiket till golivet. Han fattar i denna med båda händerna på något afstånd från hvarandra, kastar ut kroppen horisontelt i luften och svänger sig i denna ställning en lång stuni rundt omkring linan, såsom armen af en nystfot. Slutigen slipper han linan med nedra handen, och svarhåller sig endast med den öfra äncu unler fiera hvarfs svängning i samma ho;isontela ställning. Datta sistnämnda konststycke har förut blifvit verkstäldt af några få endast på det sättet, alt de baft en stark jerpställniog till bjalp, som gått in under kläderna vid sidan af armen och siutat sig i en jernring kring lifvet, som gifvit stöd åt kroppen; men Hr Dahl var klädd i tricot, och vi stodo sjelfve helt nära och hade tillfäls undersöka, att han ej anlitade något bjolpemedel af detta slag. Det var ocaså det sista stycket och lär varit det mest angripande af alla. — Biand balanserkonster, hvilka visa Hr Christensens stora färdighet i dessa öfningar, må nämnas, att han tog ett ark papper, gjorde en öppen strut deraf, artände struten i den större ändan, satte speisen på näsan och b.lanserade dermed under det struten nedbrann, så att slutligen hade han endast den sätta och flyktiga askan, som ännu bibehöll strutens form, alt balansera. Uti det cJapanska käppspelet,, akulregnet,, eChinisiska väderqvarnen, afägelskjutvingen,, asllricks och knifkastningen m. m., har han fullt ut samma skicklighet som Indianen Samme och till och med öfverträffar denne i vårt tycke i lätthet och gentilless, samt visar dessutom ett utomordentligt prof på styrka, då han kastar en tackjernskula om 490 skålpund 7 å 8 alnar högt, i nedfallandet tager cmot den i armvecket och derifrån låter den rulla ut på yttersta fingerspetsen, hvarpå han bär den såsom vore det en liten leksak, eller då han tager denna kula på hufvudet och håller tvenne ondra jernkulor, bvardera om 25 skålpund, i hvardera handen på rak arm, och detia åtminstone i en minuts tid. Flere åskådare af en rätt bastant fysik bafva försökt att hålla en sådan kula på rak arm, men icke kunnat uthärda dermed mer än ett ögonblick. — Hr Nyman visade sig fördelaktigast på ståltrådslinan. Både Hr Dihl och Hr Christensen hafva dessutom en ganska fördelaktig figur, och Hr Debl förenar i sin vext en sällsynt musklernas utblidning och fyllighet med hela ungdomens fraicheur. Han är också endast 20 år. Hans välformade och alzbasterhvita bals och bröst skulle kunna väcka afand hos månet fruntimmer. I tan ERAN TI AASE Desse unge män, som för öfrigt äro lika anspråkslösa och belefvade i sitt väsende, som de äo djerfva och grasiösa i sina konstnärsöfningar, behöfva endast blifva kände för att vinna en allmän upgmuntran och stort tillopp. De förtjena det verkligen, och vi kunna försäkra att ingen skall ångra att hafva kostat på deras representationer ett par timmar. I synnerhet ågo vi