Aftonbladet – 21 december 1839, sida 2

J. Strokirk. Women REVY AF TIDNINGARNA. Svenska Minerva på stutsekonomiens gebiet. Svenska Minerva förskaff-de oss i Thorsdags en märklig upplysning, som icke blott skall hafva för ändamål, at giiva en universaltröst emot all klegan öfver det tilltagande antalet fattiga, hvilken klagan hon för öfrigt endast aner härleda sig ifrån dem, som arbeta på sambällets undergräfvande, utan äfven yppar, buru pass man i Minervakotteriet gjort sig reda för de första grunderna i siatsbu-bållningen. Enligt den kloka gummans förmenande behöfvar man nemligen blott Äveta ald:ig så litet i state-ekonomien,, för att känna att antalet al fattiga i ett land nöavandigt måste tilltaga i samma mån som antalet af rika ökas,: en sats, som island asdra förledde en viss Tory-ekonom i England, stt på reat allvar föreslå populatiogens inskränkning efrer jord-arealen, sa att antivgen lika många skulie dödas som födas, eller öfverskottet årligen landtförvisas; hon går innu längre, och påstår, att öfverallt der industrien är verkligt flor, måste dei rika :andet, der välmåg n är i tilltagande, apå samma gång framställa den rysligaste tafia af fatigdomens elände... Såäälet till detta förbållarle: aatt ingen rikedom ken bildas annorlunda än genom den vinst som göres på andras beakostnad,. Som nu en sådan vinst icke är sermanent möjlig på andra länders bakostnadp,, så måste det, enligt Minerva, vara inom egst cand, som de arbetsamme rikta sig, den ene apå den andras bekostnad och alla på den läta jefulies, samt på deras, som konsumera mer aän de förtjena.n Som således enligt visans ord, asådant är ju verldens lopp, en skall den andra äta oppn, er Minerva i allt detta blott en cförmögenhetens omflyttning,, hvars nödvändiga symptom ir: Äs:or rikedom på somliga bänder, mutsvaarad af stor fattigdom på många andras; — och som det moderna statsförbållandet utvecklat arbetets frihet cch penningen ernått sin nu varande betydelse, kan detta arikedonens hopande icke hied-äs, och icke heller öandet af fattiges antaly. Här hafva vi således ett högvist kotteris åsigter om samhällets industri, om arhetet, aandelo, kapitalerna m. m., bvilka sannerligen kunde förklara en hel hop af bvad vi funnit och ännu ekåda omkring oss All den vinst af arbetet; öfverskutt i produktion utöfver den arbetandes eget behof, som uppstår genom omättningen af dessa öfverskott inom och utom landet, och utbytet mot andra dylika öfverskott af andra slag, alit det, med ett ord, som sprider det egentliga lifvet i indusirien, allt fiona vi här försatt utom räkningen, för att endast, om vi så få säga, behöfva tänka sig ett folk af drönare, som taga ifrån hvarandra hvad som hbimmelen beskärt dem, och der således ailt skulle bestå i att öppet eller bemligt röfva, själa och gömma. Det är genom en sådan lära som det privilegierade arbetet, monopoli-erad handel, eiler industriella företag för kronaps räkning skola framstå såsom rätt naturliga förbättringar i statshushållningen, och mängden af probibitioner, i inre och yttre afseenden, blifva visserligen då uttrycken af en hög regeringsvishet. Men skulle det befinnas, att hela den grundval, hvarpå allt detta finnes uppbygdt, är falsk, och att de rätta vilkoren för samhbällets framgående just bestå deri, att arbetet förskaffar mer än behbofven, att bytena och handeln erbjuda vinster utan andras lidanden, samt att kapitalerna, under ständig ökving och