flödnving, göra arbetsoch handels-vinsterna littare; ja, att under en full fribet just detta skulle utgöra det kraftigaste medlet till fattigdomens minsknirg och emot rikedomens hopande blott på få hander, serdeles dem, sow nåden, godtycket, eller slumpen en gång lemnade den så kallade laghga rätvugheten, stt vinna på andras bekostnad; då är äfven allt det falska och skenfagra i Minervas åsigler blottadt. Man ser häraf, att Minerva är precist lika förfaren i statsekonomien som i mekaniken eller rättare, att hon är bättre köks-ekonom än sats-ekopom; men bon borde dock äfven från Vexperience de la cuisine kunna en gång fatta sanningen deraf, alt som man lagar, får man spisa; och stt det aitagande veltåndet hus Svevska Foket, som detta bäst sjel! lärer könna. icke bör sökas i den tilltagande rikedo men hos somliga, hvilkas an:al guv:s är löpa märkbart, utan deruti, att så mycket af hvad som kunde befordra den allmäcna välmågans utveckling är åsidosalt f dem, svm bafva rä:tigheien att reglera nationers ekonomiska angelägenheter. — MHinerva förklarar nu anledningen, hvarföre de flesta af de ministeriella bönderna vid förra Riasdagar ej blifvit återvalde till den nu varande. De hefva nemligen sjulfve förklarat, att de wej vitja öfverg:fva sist gårdsbrukp. — Somhge tro, ait detta är en följa af Tegrnörs mamfest; men andra säga, att det är historien om räfven och rönnbären. De äro så sura, sade han, när ban ej kunde komma åt dem. — Östgötha Korrespondenten bar gjort en mönstring af tidningarna, der: mycken argbet viar sig mot Aftonbladet, som liknas vid n fill prest när han utdelar sakramentein; Minerva deremot berömmes och beklagas, såsom den der bar wicke en hel bimmel, utan ett halft bellvete att kanka pån. Minerva har naturligtvis ej underlåtit att blygsamt aftrycka detta. För vår del anse vi oss endast böra, till undvikande af allt missförstård, lemna den upplysniagen till dem, som ännu tilläfventyrs skulle vara obskanta dermed, att Ostgötha Korrespondentens Red, alltid burit icka till A:tonhladet, alltsedan han skildes från dess Reldoktion, hvilket ock reden vid flera tiilfallen visat sig, eburu denna il-ka nu starkare frambrutit, måbända af en serskild och enskild anledning, hvaröfver vi äfven skulle kunra lemna en iotressant belysning, om visfunnejför godt. Vi vilje således blott fasta Minervas uppmärksamhet derpå, att vi aldrig upptagit Ös sötha Korrespondenten i räkningen såsom nigon verilig bundslförvandt, med ett högre eller energisk: sträfvande för folkets sak, eller ens såsom de. der har något eget djupare politi kt förstånd men väl så-om ett qvickbufvud, hvars infall äro roliga, när de ej äro alltför lunsiga och ohyfsade.