Aftonbladet – 21 december 1839, sida 2

NT EE MER IK åke SFAbiltal Tun UUR UUCICItUP Ulires alt marchera hem, och massan hade efte: burrnirgar åtskiljs. Äfven berätta några, av B: Lanashofdiogen fått en stor sten mot bröstet, kastad af en karl i kort brun kappa, som de omgifvande velat arrestera, men den lugne och heder lige Landsböfdirgen, som hela tiden sökt afsiyra saken med fogligheti, brydde sig ej derom. I dar har varit lugnt och stilla, och vi hoppas, att de skall så förblifva. Auktori eterna sägas i allmänhet hafva iakttagit den största moderation; men bland folxet läser ej saknats uppviglare, som mevat på pödeln. Besisgarne sagas haft förteckning ipå 44 handlande, dem de tänkt hbemsöka, och man kan väl förestalia sig, utt dessas drängar ej vari overkseame, likasom er hop scbåare och pojkar, af biika man stundom såg dem, som knapt vorv en ielos höga, i spetsen. M 2 skildrar saken, som Läsaren finner, med något olika färger: a Vi hafva i går afton haft en hände!se, som torde blifva märkvärdig nog till sina följder. (Här föl jer en med den ofvi2nstående likadan beskrifring på visitationen.) aEfier visitationens slut, som kan kallas första akten af spektakiet, skulle Herrar Beslagare begifva sig från stäliet omsriag klockan !l, 4 på middagen. 3 å 400 personer vero sam lade der utanför, då de utträdde, samt omgifas och eskorterade af något öfver et dussin pulisbetjente:, ledsagades af Landshöf:ingen, Poiismåstaren och Fiskaien till sitt logis, cBloms hotelly, men utan annat våld än några snöboilar och ovett, som hördes har och der i hopen. Nu var ej annat för dem att göra, än att söka komna ifrån saden. Skju!s bes:älldes, men kunde ej fås på två rimmar. Imedliertid var samiilvgen qvar omkrirg Bloms hus och inne på gården. Klocken omkring 35 kommo tvence slädar jemte tvenne löshästar till de resandes vagn. Alresan blef dock ej af. Det parlamenterades öfver en timma, hiarueder de resande ej tordes gå ut, imedie:tid blefyo selarne söndersku: na och vagnen totalt förstörd. Landshöfsingens gods ord afdöjde äfven här ail: vidare våldsamhe.er — men hopen ätskiljdes icke, utan ver kögst uppbragt. Hade man imedlertid stadast bä vid, så had? kanske allt slutligen afstannat. Men om kring klockan 6 anlände 46 husarer till häst, an förde af deras chef, Baron Bennett, och up,togo portgången. Nu eskorterades tulltjinstemännen mellan dessa till kögvakten, och följdes af folkmas san, som under vägen ökade sig, men u:an våidsombeter. Husarerna Gvarstadnade här, och detie ver en ökad anledning för hopen att hojta och hurra. Klockan 7 fiasgo hua errne befallnisg stt skingra mängden, hvilket verkställdes med påridning och huggniog, men hade en motsatt effek mot den påräknade, itbyatt massan under de följande två timma na ökade sig, och hopen blef mera förbittrad vid åsyren af dem, som twtäffats, eå ati den började bomba:de;a med stenkastniog. Häårpå föjde åter flera skarpare inhuggningar och dess utom utkommenderades artillerister, cirka 100 man, med påskrufvade bajonetter, kommenderade af Ma joren Bildt. Det berättas i dag, aut en ung per son gÖ:t efter fiera bsjoneitstyng, flere ligga på sjukhuset, sårade af så väl sådane, som ssbelhugg och ficra and.a skola äfven vara illa slagne och buggne. Klockan !, 42, sedan militären blifvit bortsom mendered, gick äfven folket sin väg, utan vidare uppträden. Andiligen, klockan 2, blefvo de Her rar, hvilkas besök gifvit anledning tilt denna be kiagansvärda orolighet, förda från staden, med poI Hlabetäckving., genom sloltsskogs vägen. Deua var ganska väl, ty på de andra trenne växzarna hade mycket folk begif.it sig u, och det hade ealdrip eflupit väl för de resande, om de der anträffats. — En lycka efter olyckan vore åtminstone, om sadena händelser, som dessa, kunde öppna ögonen på riksdagsmän och styrelse och gifva anledning till den afskyvärda busvisitationeas afskaffende, hsyilken öfverallt väcker så mycken harm och ovilia.n AR 3 beskrilver sjeilva visitationen lika med de föregåsnde, och tillägger: Uuder tiden hade en så stor och uppbragt folkmassa samlat sig omkring huset, der visiiationen skedde, att de resande He:rarne i sanning ensamt hade att tacka vår Lauds-. böfdinge för, att de kommo helskinnade hem till sitt logis. Imedlertid följde folksmassan äfven dit och då den ej kunde få utöfva sin hämd på perso nerne, sönderskar den deras selidon och vaga. En af de resande skulis begifva sig bort i en släda, men hade så när kommit illa ut. Ett par fingo bonom i håret; lyckligtvis hade han peruk, sow stadnads qvar, mea han sjelf kom åter undan in i Bioms nedia sal till de andra. Slutligen fingo de ec patrull Bf42 man husarer, som förde den till högtvakten: folkmassan förjde efter i hack och häl, unde: ett förfärligt hurrande. Turget utanför vakten blef nu alldeles fullt af menniskor, som emelianåt hurrade. Afven lära någre börjet kasta snöbollar och stenar på bnsarerne, då de sqvadronerade af och an, för att skingra hopen. Detta gaf slutligen an: ledning att husarerne fivgo ord:es att göra chock och hugga in, då flare lära blifvit biesserade å ömse sidor: folket slogs och fö svarade sig med stenar och plankor. För att bispringa husarerne blef eo kommendering astillerister, som fått gevär med bajonetter på, beordrad, stt med fålld bajonett så på folkmassan och fördrifva den; huru många härvid blefvo blesserade, har jag ännu ej kunnat få rätt beskrifning på, emedan det ej va: godt att hålla sig nära, men våra militärer lära kommit i en sådan embetsifver, att de förfö:jde massan ej allenast på torget, der samnlingen var. utan afven öfver bryggorna och på kriogliggende gator, på andra sidan kanalen, och sägas äfven gått in i portarna 8f husan, hvilket sistnämnda jeg dock ej kan uppgifva för säkert. En urg man skal: vid ett sådant tilifälle blifvit stucken med bajoneu i upoderslifvet, hvaraf han i dag aflidit. Klockan 3 kommo ändliigen de resande undan på vägen åi Kupgpgsbacka. De lära varit i den största ångest och icke utan skäl, ty bade göbe.n fått i dem, så bade de säkert blifvit misshandlade, Sådana äro följderna af författningarna, som i hög grad strida met folklynnet och såra rärtskänslan. RIESDAGSMANNA VALEN. — Borzgerskapetis Elektorer oafva medoifvit