Aftonbladet – 20 december 1839, sida 2

farase; så skulle af ofvanvuppt:gne förhållande och I de utt brefvet anförda g:uuder, ehvad de må härledas ifrån rättsläran eller statskonsten, kunna utan betänklighet dragas den följd, att den gifna föreskriften borde iakttagas i alla frågor rörande aBgifvelse om brott af omförmä:de beskaffenhet. Det stöd för föreställningen, att detta Kongl. bref I heft afseende endast å mundtliga yttranden, hvilket velat hemtas derifrån, att samtelige Hof:ätternes utfärdade cirkulärer till underlydande domare, rubricera brefvet såsom rörande angifvelse för laIsteligt tal, förfaller, då uppmärksamhet fästes å förut åberopade 5 kap. Missgerningsbalken, som, enligt öfverskriften, handlar om den som lasteliga talar å Konungen, och straxt i 4 8 säger: chvar som lasteliga taler eller skrifve:; deraf det synes, Jatt i lagens språk, tal betecknar ej blott muntliga, utan ock skriftliga framställningar; och må här tillika erinras, att 1774 och äldre årens förordsingar under enahanda bestämmelser innefatta skrifoch tryckfriheten. I händelse någon tvekan i ofvanberörde afsoende dock kucnatäga rum, har men dessutom att jemföra Kongl. Mazts kungöre!se och varning den 7 Dec. 1787, hvilkeB, ehuru nu mera, enligt Kongl. Maj:ts nådiga kungöre!se den 7 Januari 48530, till sin kraft och verkan upphäfven, dock icke bör lemnas utan uppmärksambdet, när fråga yppas om rätta förståndet och tydningen af andra under samma regering utfärdade, dermed sammanhang ägande, stadganden. Ut! 1787 års kungörelse anföres, huruledses, efter utfärdande af 1777 ärs bref, Kongl. Maj:t med nöje 2rfarit, att straffbara yttranden rörande Konungen och regeringssättet till ringa antal förekommit och till största delen härrört af den b-otisliges svaga begrepp och iråkade sinnes förstörande, men tillika med misshag måst förvimma, att händelser blifvit anmälde, hvarvid en elier annan, tili det straffba-a afseende att tadla och hos and:a åstadkomma falska begrepp, dels på ett konstladt och ogrundadt sätt sökt kastaskugga på Kgl. Maj:ts till rikets fördel i fl. ämnen vidtagne författningar, dels till obebkörig pröfaing upptagit sådane frågor, som icke dem utan lagstiftande makten kunnat tillkomma; genom hvilket förhållande den vördnad i märklig måtto uppsätligen spildes, gom Konungen hade rätt att fordra af lag!ydiga undersåter, samt det lugn stördes, som af en rättskaffens undersåtelig vördnad uppkomma bör, och lagen i 5 Kap. 4 Missgernin.sbalken utsatt och åsyfcat, så kärt det vore en hvar, att undgå det i nämnde lagens rum stadgade svåra straff; i anseende hvartill Kongl. Maj:t, till förekommande af undersåtares ofärd, lemn :de den varning, att, så vida do ville undvika det i lagen utsatta straff, noga tega sig til vara, att de hvarken ekrifteller mundteiligen, eller genom tryck, fålla obehöriga och vrånga omdömen öfver de författningar Kongl. Maj:t till rikets nytta och fördel vidtagit eller framdeles vore föranlåten vidtaga. Då nu allmänna lagen lika anser den, som lasteligen talar eller skrifver om Konungen; 4774 års förordning om skrifoch tryckfriheten. säger, att den, som i utgifna skrifter djerfves bruka lastande och förklenliga omdömen om Konu:gen, bo:de dömas efter allmän lag; 4777 års bref påbjuder, att när någon angafs för förklenliga tillmälen och hårda omdömen om Konunsven, anmälan derom borde göras; 4787 års kungörelse, som åberopar 1777 års bref, lemnar varning, att, till undvikande af det i allmänna lagen utsatta straff, hvarken munteligen eller skrifteligen eller genom tryck fälla obehöriga och vrånga omdömen; så synes, af alia dessa stadganden, i sammanhang betraktade, klart och ostridigt, att 4777 års bef, vid den tid då det utfärdades, haft afseende och tillämplighet å alla åtal, som vid domstol! anställdes rörande förklenliga utlåtelser om Konungen och regeringssättet, ehvad sådana utlätelser, muntligen eiler i skrift eller i tryck: förekommoj; Och var tillämpningen i fråga om åtal i anledning af utgifna skrifter desteme:a nödvändig, som, enligt 4 i 4774 års förordning, icke blott alla publika åklagare, utan derjemte hvarje enskild person ägde rättighet, att i dylik sak talan föra. Efter denna utredning återsår att tillse, buruvida föreskriften i 4777 års Kongl. bref må vara på lika sätt gällande äfven sedan den lagstiftning, med hvilken det vid dess utfärdande stod i sammanhang, undergått förändring, eller om den 2anmäjan, som det Kongl. brefvet föreskrifver, jemväl bör iakttagas vid åtal, som behandlas enligt nu gällande tryckfribetsförordning, den 46 Juli 4812. I afseende derpå bar Justitie Ombudsmannen påstått, att tryckfiihetsförordningen icke på något ställe upphäfver eller ändrar föreskriften i 4777 års Kongl, bref; men deremot uti 3 S 6 momentet, efter lemnsde bestämmelser om rätter domstol för upptagande af åtal om tryckfribetsbrett och om stämningstid samt om boktryckares och författares åliggande, då fråga om deras tilltalande eller hörande uppstår. avi personligen till svars stända, tydligen bjuder. att de i öfrigt böra åtnjuta deras rättegåmgs-förmåner enligt allmän lag och särskilta författningar, cuti allt hvad genom detta förordnande icke uttryckligen annorlunda stadgadt vorep, och att åtalets anmälande, som kunde föranleda nådig befallning om detsammeas nedläggsnde, innefattade en vigtig rättegångsförraån för den tilltalaI de, samt att för öfrigt åsidosättande af skyldigheten att göra anmälan om åtalet sintes förnärma em Kongl. Maj:t sjelf förbehållen pröfningsrätt, huruvida åtalet borde nedläggas eller fortsättas. Häremot är å svarande sidan erinradt, bufvudsakliI gen, att den ifrågasatta anmälan icke vore att betrakta såsom en rättegångsförmån och icke eller blifvit i sådan egenskap påyrkad af den tilltalade: att då, enligt 1842 års tryckfribatsförordning, ett nytt alIdeles eget rättegångssätt för tryckte skrifters åtalande i allmänhet vore infördt, så att Hofkansleot m att vaka öfver skrifters rom a hvilken det tillbe anser förbrytelse vara betr MEET fribetsförordningen och åtal af allmän Äklägere Vid: döm stol äga rum, öfverlempa den skrift,-Emot Hvilkön anmärkning förekomI mit, till lega åtgärdost FJustiliekansleren, hvilken, wi. Aa 44 14. SH KL a Juan