Aftonbladet – 19 december 1839, sida 2

I a 07 ÄÅ AE AS SEM MBMA SUMMA SM FEP någon offentlig efterforskning skedde om deras namn och än mindre någon utredning blifvit förordnad, huruvida militären dervid öfverskridit sin rättighet, och detta oaktadt svensk lag likväl bjuder, att undersökning genast skal! ske, I der någon finnes dräpen; en sådan jemförelse är i sanning lärorik. Det är i öfrigt visserligen (ingen anledning förmoda, att Slottsrätten låter förmå sig att ingå på Aktors åsigt af saken, den han således i denna instans troligen ensam får behålla för sin egen räkning; men alt sluta ifrån allt annat, kan man ej veta, om han icke anför besvär i högsta instansen, i fall domen i den första ej utfaller efter önskan. Det är I på det okloka i en sådan åtgärd, som vi önskade fästa, icke så mycket hans egen uppmärksamhet, som fastmera dens, af hvilken ban förmodligen erhållit sina instruktioner. Förutsättom nämligen, att Hr Sandström blefve slutligen dömd till afbön; föreställer man sig väl, att han un dergår densamma? Det är icke blott innehållet af hans skrift, öfver hvars något exalterade ton man för öfrigt vid ett sådant tillfälle icke j kan undra, utan fastmer flera andra omständigheter, hvilka föranleda oss att högligen betvifla detta, likasom man kan taga för afgjerdt, att I ban efter en denna förklaring icke söker någon nåd. Hvad inträffar i sådant fall? Det lagbundna samhällets helgd fordrar, att en laga kraftvunnen dom måste verkställas, och någon annan utväg efter lag gilves då icke, än att inspärra honom i fängelse. När man kommit till denna punkt, då först uppstår kanhända den vigtiga frågan, icke hvilken det är, som derpå i längden skall mest förlora, utan hburuvida någonling kan vinnas, annat än att de, som i Hr Sandström se en förhatlig person, få njuta det första ögonblickets triumf att hafva segrat, en seger, som likväl icke ens sträcker sig till, att se honom verkligen förödmjukad. Ty det ligger i sakens natur, att enför hård dom, isynnerhet om den skett under täckelset af en för tillfället framletad undantagslag, väcker sympati för den fällde, om allmänna tänkesättet anser, vare sig domslutet eller lagen orättvisa, och ett alldeles motsatt resultat uppstår då emot det, som måste utgöra meningen med hvarje ansvars ådömande, bvars ändamål måste vara, att gå tillväga med jemnt så mycken stränghet mot individen, som svarar mot den förolämpning, ban tillfogat samhället, men icke att utöfva någon handling af grymbet. Häruti ligger den egentliga hemligheten, hvarföre 1tjenstfärdige åklagare i politiska mål så ofta gjort sitt namn förhatligt, man må än efter bokstafven aldrig så mycket invända, att de endast handlat af tjenstenit. Väl vete vi, att en och annan finnes, som icke gillar detta resonnemang, utan, utgående från blinda partiåsigter eller en oinskränkt eftergifvenhet för makten, endast önska att kunna knäppa och qväsa alla, som till dem sjelfve eller makten stå i ett politiskt fiendtligt förbållande; men sådane män, om de än förmå gifva sig skenet af ett personligt devuemang, borde aldrig finna ett villigt öra hos de högst uppsatte; ty deras råd äro Achitophels och blifva i längden sällan annat än olycksbringande. — Milet avgående Arusterne Darell och Södergren, tilltalade för förfalskning och utprängling af några af Rikets Ständers Bankosedlar å 40 Rdr Bko, af nya sedelsorten, her af Hofrätten den 9 Oktober biifvit afgjordt. Rörande Darell, som fann tillfälle att rymma före det Aktor i måiet afgaf sitt slutpåstående, och sedermera icke kunnat ertappas, har Hofrätten förklarat sig för närvarande icke kunna meddela utlåtande, — men Södergren har Hofrätten, i förmågo af förordningarne den 2 Maj 1747 ech den 40 December 17414 samt förklaringen den 23 Mars 4807, dömd mista ära och lif samt varda hängd. Hofrättens utslag är nu understäldt Kongl. Maj:ts pröfning. ; Enligt hvad Hofrättens utslag gifver vid banden, såsom styrkt af omständigheterna, har Södergren uti detta mål helt och hållet hlifvit tubbad af Darell, som varit den egentlige upphofsmannen; imedlertid har den förre pu ej blott fått stadna i sticket för alltsammans, utan synes äfven njutit vida mindre lindring i arresten, än den andre. — Dagöladet för i dsg innehåller namnförteckning på de personer, som blifvit arresterade på misstanka om mer eller mindre delaktighet i rånet hos Viktualiehandlaren Strandlund. Utom de i förrgår af oss nämnda: Hellberg, Öhrberg, Rilen, Tundqvist, Burström, samt qvinnorna Larsson och Julin, uppräknas förre gardisten Korsvall, ynglingen Björkström, förre bryggare-lärlingen Kriger, förut för stöld straffade yvglingarne Ezechiel Sundström och Isak Hallenberg, förre artilleristerpe Ulrik Kihlman och Carl Hök, dennes bustru Catharina Bök och qvinspersonerna Sara Andersson, Sofia Hammarström, Elisab:tk Carström och PE -— BA a -— SS --mMm mom Mo ön 2