Aftonbladet – 19 december 1839, sida 2

Vi hafva förut meddelat Hr Häradshöfdingen Hoffstedts slutpåstäende till SiottsRätten emot Hr Kongl. Sekreteraren Th. Sandström, med yrkande af 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, samt afbön, för det Hr Sandström ansågs skyldig att irom HofRätten hafva deltagit i hurraropen derstädes den 48 Juni sistlidet år. Hr Sand: ströms förklaring bör derföre jemväl blifva ordagrannt införd. Den lyder som följer: Då jag sistlidne Fredag den 22 dennes tillstädesvar inför Kongl. SlottsRätten och inhemtade aktors, Hr Häradshöfdingen Hoffstedts, slutpåstående i målet, angående vivatropen för Assessor Crusenstolpe, förklarade jag väl, det jag icke ville vidare yttra mig i den så länge uppehållna rättegången, utsu endast afbidade dess slutliga pröfoing och afdömande; men efter min sedermera gjorda upptäckt, att bemälde Hr Häradshöfding, jemte alla andra vidunderliga ansvarsyrkanden, äfven framställt det om afbön — ett yrkande, som jag vid förstnämnda tillfälle kom att förbise, i anseende dertill att detsamma ej uttrycktes tydligare och annorlunda än genom en hänvisning till de åberopade lagbudens avidare innehbåll — har jag funnit nödigt att återkomma till saken och för framtida upplysning nedlägga i protokollet några få ytterligare ord. Så vill jag, i fråga om den mig ådömda, men icke afslagne värjemåls-eden, här uttryckligen anmärka och upprepa, att då jag, som allijemt och otvunget erkänt mig hafva på det lifligaste instämt i vivatropen för Assegsor Cruseastolpe, vid hans fårdande till och från HofRätten, deremot uppgifvit, att jag icke kunde med full visshet erinra mig, buruvida jag äfven deltagit i opinionsyttringarne inom HofRätts-huset; så bar jag ej heller, i klar följd af denna min utsago, att jag icke förmådde bestämdt hvarken bejaka eller förneka angifvelsen i sednare delen, kunnat aflägga en ed, som innefattade ctt ovilko:ligt förnekande af samma angifveise. De många och bålstora påståenden, hvilka jag förra gången hörde Hr Häradsböfdingen Hoffstedt, 2f nu varande JustitieKansleren Nerman utsedd åklagare i detta mål, till Kongl. SloutsRätten frambära, och de der, sammanförda, tycktes gå löst på ingenting mindre än 28 dygns vatten och bröd, anser jag nu, såsom då, ej mödan värdt att besvara; men hvad beträffar det af mig sedan förmärkta tillägget, att jag måtte inför HofRätten göra afbön, kan jag omöjligen förtiga, att jag med hela den eid, hvaraf min själ är mäktig, föraktar och afskyr det undangömda upphofvet till detta nesliga försök att skymfa min personlighet. Visserligen skulle det för samtlige vederbörande, ingen nämnd och ingen glömd, vara en ljuf saivelse att, efter så många upplefvade vedermödor, få se mig dömd att offentligen bedja om tillgift för de väldiga härskri, som kommo en fläckad domaremakt att darra, och icke blott den, utan hela skaran af de så kallade samhällets ypperste. — Dock — jag förkunnar det högtidligt på förhand — så länge min kroppsliga varelse, fri eller i bojor smidd, äger någon skymt af lif — blefve än min ålder förlängd till en Methusalems — kommer jag aldrig att i nämnde fall tigga förlåtelse eller nåd af någon mensklig myndighet, hvad den ock må kallas, och aldraminst af Kongl. Svea HofRätts Hindbeckska Division. Detta miål?lärer nu innan kort komma att