— En sorglig nyhet för konstens vänner har i dag spridt sig i bufvudstaden. Herr Sällströms utmärkt sköna stämma bar för alltid tystnat. Hans lif sleckrade stilla i natt emot morgoner. Hans lidarde mildrades och hans sista stunder förskönades af erkänsla och tacksambet för det vackra deltagande, som nyss förut blifvit honom visadt, såväl af itusikens idkare vil theatern, som af dess vänner blind allmänheten: men det synes nästan som dessa känslor öfverväldigat havs svaga krafter. Girdagens konsert på börssalen, som var en af de mest talrikt besökta ceh i sångpartierna en af de vackrare man nyligen hört, blef således ett Reqviem för den döende sårgaren, och i afskedet ur Frithiof, som deklamerades med känsla och lif af M:1l Högqvist och Er Stjernström, lig likasom en aring, såsom hade det varit den bortgåendes sista helsring till den publik, inför hvilken han så gerna uppträdde, och som alltid med röje, ofta med för!jusning hörde den rö:t, hvilken nu förklingat.