rören den anmälan, som af Hr CapstiRådet Walerjius någon dag i Februsi månad 4837 — korttid före balanceus upptäckande — gjordes uti Gererali Tulstyrelsen vid afiemnande af ett Generalförslag? att detta förslag angick Mej månads uspbörd samt således vore uppgjordt åtta månsder sedvare,;än den uppbördstid det omfattade, och att hben:fått veta, det dröjsmålet bärledt sig från Kassörskontorets underlåtenhet att aflemna alla erforderliga bandlingar. Så mycket är det jag vet, att säga i anlednisg af Hr Advokatfiskalens uppgift, caw Hr aCanmsliRådet Waealerius i slutet af Januzeri månad (4837 genom Hr KammarrättsRädet Winroth erahållit uaderrättelse om Tullförvoltaren Firtrs förasumlighet med kessörsredogörelsen och att för adenna orsaks skull Generalförslaget för Maj måanad 1836 då ännu ej af Kammarkontoret kunnät aafgifvas. Ty att saken på det:a sätt blef anmäld för mig aden 8:de Februari 1837 då berörde förslag till Generaltull-Siyrelsen irkom kan jag icke vitsorda, samt således ej heller den slutföljd, som Hr Advokatfi. häraf dregeratt aenebhanda orsak hindrade Generalförslagers efgifvende för aden efterföljande tiden., Då för öfrigt Hr CanstiRidets 8nmälan, (långt ifrån att göras i den syftning, som 9 8 i Generaltullstyrelsens instruktion afser, åtföljdes af det förklarande, att sedan Kontrollören i Uppbördskontoret, i anseende til Tullförvaltarens lrägna sysselsättning med uppbörden, öfvertaGgit räkenskapeans förande, och arsaken till dröjsmål 4 för framtiden sålunda blifvit undanröjdt, generalförslagen numera kunde tidigare uppgöras; föranledde Departementschbefens anmälan icke till någon åtgärd, och blef, af sådan orsak, ej heller upptagen i protokoliet. Uti en till serskildta Generalstyrelsen ivgifreu förklaring, bar Herr Kenslirådet VWalerius bestämdt yltrat, att Kammarkontoreis Kammererare aldrig för konom s0mält, det förslaget för Maj månad från Kessörkontoret för sent inkommit. Härsf följer, att Herr Kanrslirådet ej heller kunnat göra anmälan härom i Generaltulistyrelsen; och efter mitt minne kan jag också icke vitsorda en sådan uppgift. I saken är dessutom Herr Advokatfiskalens anmärkning af ingen påföljd, då det finnes upplyst, att balansen i Kassörkontoret ef:er den 8:e Februari 4837 icke ökats elier kunnat ökas, emedan Kontroliören Middendorff dels erkänt, att alla de medel, som efter den dagen uttogos från Kassörs-kontorets bankoräkning, blifvit till henom af Finår aflemnade, samt dels efter balansens upptäckande gjort pöjaktig redo för dessa medel. Någon skada har således icke blifvit Konal. Maj:t och Kronan tillskyndad derigenom, att icke närmare undersökning anställdes den 8 Februari. Det ahögst eftertänkliga tjens!efely, som Herr Advokatfiskalen bäri finner, torde således ej ens kunna Jeda till något ansvarspåstående, mot hvem det ock mätte riktas. Min förklaring är härmed fulländed. Jeg väntar väl icke, att Herr Advokatfiskalsn Printzensköld frånträder sin talan emot mig, tv jag inser icke då, hvarföre den skolat börjas. Men jag längtar att erfara, hved som kommer att påstås, då jag icke är invigd i hemligbeten eaf den afsigt, som uppkallat Herr Advokatfiskalens verksamhet mot mig. Att han hemtat sin bevekelsegrund från anfallen emot mig i allmänna tidningarna, kan jag svårligen föreställa mig; men än mindre kan jag, med tarmkan fästad vid da förhållanden, hvarå iag haft äran påkalla Kongl. Karomarrättens uppmärksamhet begripo, att ban funnit denna bevegelsegrund i sakens beskaffenhet. , OM Arvid Posse.