träden. Alla andra utbetalningar hafva alltid af Styrelsen blifvit beslutna, fastän de, enligt gammalt bruk, sällan omnämnts i protokollet, då de icke grundat sig på skrifiliga, i diarium intagna ansökningar; och om någon på annat sätt ägt rum, så har kamereraren — äfven om ban hafi Kameraldepartements-chefens medgifvande, hvilket jag dock icke förmodar — begått en olaglighet, för hvilken han må ansvara, men som icke kan läggas Generaltuilstyrelsen till last. Åf denna beskaffeshet måste det af lir Advockatfiskalen omnämnda lånet till Tullverkets Enkekassa vara. tminstone har det aldrig blifvit af Generaltullstyrelsen bifallet, under den tid jag varit tjenstgörande, ty jag har aldrig derom ägt kännedom förr, än Hr Advokatfiskalen vid granskning af Kammar-kontorets räkenskaper i och för balansens utredande upptäckt, att ett sådant lån varit lemnradt. — Så äfven med de aförskotter åt alla båll, som i memorialet omtalas, och hvaribland nämnas dönoch arfvodesdaförskotter, som tidt och ofta blifvit utlemnadep, och skola hafva gått ända derhän, att Hr Adyvokatfiskalen finner kassörs-medlen så behandlade, asom hade de varit icke en Statens tillhörighet, cutan snarare en Tullverket enskildt tillhörig ford, som man efter behag kunnat dispeneran. Jag undersöker icke, huru mycken grund i verkligheten må finnas till dessa skarpa, men något obestämda tillvitelser, dem jag åtminstone för min del icke genom någon medverkan elier medvetande förtjent. Så mycket mer har jag att beklaga mig öfver den eftertänkliga beskyllning, som Hr Advokatfiskalen tillåtit sig att pådikta mig uti föregifvande, att aGeneraitullstyrelsens chef och ledamöter stundom ej keller lemnat denna olagliga utväg, ast ataga förskotter, obegagnad. Jag har aldrig uppburit andra förskott, än dem, hvartill jag varit lagligem berättigad, nemligen aldrig för annat ändamål än embets-resor, hvartill alltid, då det begäres, icke endas Genearaltullstyrelsen, uten också Kgl. Stats-kontoret, Kgl. KrigsKollegium och andra Verk bevilja förskott, emedan ivgen kan åläggas, att förskjuta medel till utgifter för Kgl. Maj:ts och Kronans räkning. Då sådana förskott för mipa embets-resor erfordrats, har anmälan derom skelt i Generaltullstyrelsen, hvarefier kaomersraren i Kammar-kontoret blifvit underrättad om förskottets beviljande, samt erhållit föreskrift om utbetalnipgen emot mitt qvitto. Den tiensteman, hvilken såsom Sekreterare varit mig följaktig på resan, har med de lyftade medlen bestridt resekostnaden. Samma dag, som jag anträdt resan, eller ock dagen förut, hafva medlen blifvit uttagna; och kort tid efter återkomsten, då reseräkningarne blifvit af Sekreteraren uppgjorda, har jag antingen återbetalt, hvad som af förskottet återtstått, eller ock utbekommit det belopp, hvarmed resesäkningen öfverstigit förskottet. Härom har Advokatfiskalen Printzemsköld icke varit okunnig, när han nedskref sin anmärkning, att jag tagit olagliga förskott. Ty redan vid balans-undersökningen inför serskilda Generaltullstyrelsen, har han väckt fråga om de ef mig för embets-resan åren 1855 och 4836 lyftade förskottsmedel, och han har derpå fått mitt svar, som finnes intaget uti serskilda Generaltullstyrelsens Protokoll, för den 24 Oktober 4837, och ionebåller hvad jag nu anfört. Afskrifter af de vid detta Protokoll bilagde intyganden af de personer, som, i cgenskap af Sekreterare, med mig gjort resorna, angående deras förvaltning af res-kassan och medlens redovisande, har jag äran härhos bifoga. Syftar då Hr Advokatfikalen Printzensköld möjligtvis på något annat af mig olagligen uttaget förskott? Han kan ej vara okuenig, att hans beskyllnieg, ifall den vore sann, skulle ådraga mig ansvar. Huru kan han då, såsom allmän åklsagare, framkasta den, utan att specificera det factum, han lägger mig till last? Jag uppmanar honom till all möjlig fritaligbet, och lofvar att efterskänka hvarje obevislig och ogrundad uppgift, endast den är bestämd, så att motbevisning deremot kan användas. Deremet kan jag: icke åtnöjas med insinuationer och obestämda tillmälen, som ej kunna till sin balt undersökas, och hvilkas syftning, om den är någon, endast synes kunna vara att väcka misstankar och kasta skugga, der man ej på annat sätt kan skade. Emot ett sådant förfarande kan jag, i afseende på upprättelse, ej vara lika skonsam, som jag lofvar att vara mot en öppen, om än grundlös, anklagelse. Slutet på anmärkningarna vid kassörs-kassans förvaltning klandrar de summor, hvilka under loppet af Jenuari, Februari och Mars månader 4836 blifvit öfverflyttade på kassörs-kortorets räkning i Banken, med sammanlagda 30,000 Rdr, hvarigenem kontoret, enligt general-förslaget för Dec. månad 1835 fick en kontant behållning för detta år af mer äm 42,000, som det icke skall bordt inmehafve; hvari Hr Advokatfiskalen fianer ett ytterligare beavis, huru ringa uppmärksamhet, General Tullstyarelsen egnade åt kasscförvaltningen, då han redan af det föregående funnit sig föranlåten, att anse asåsom mera en tillfällighet än en följd af nåagon kontroll å denna förvaltning, att någon baelans å densamme, åtminstone ej i synlig måtto, cförr än 4836 uppkommit. I denna anmärkning (som dessutom icke inverkar på balansmälets bedömande, cnär, enligt hvad Hr Advokatfiskalen vitsordat, någor brist i kassörskassan icke var för handen förr än år 4836) fiannsg dock ingenting annat än hvad jag här ofvan upptegit i den allmänna redovisningen för mina åsigter. I afseende på de här klandrade förskotten, har nemligen General-Tullstyrelsen vidtagit samma åtgärd som vanligt, att infordra Kammarkontorets utiåtande om a LL ÄALXSIoL 06 AAkh ml häamntaunta intr nnandan