ur dessa handlingar icke hafvs hämtat grund till annan förmodan, än att allt vore i behörig ordning. Att man efteråt blir bättre underrättad och frångår sin tanka, är lofligt och icke alldeles ovanligt. Men att ef.eråt blifva sämre underrättad, än man varit, och derföre ändra sin mening, och tadla hvad man gillat, lärer lyckligtvis höra till de sällsyata ucdantagen. Hr adsokatfiskalens öfvergårg till uppbördsbristen i den så kallade kassörseller utgiftskassan utgöres af en kritisk jemförelse emellan hvad som varit och hvad som är om denna kassas bildande och redovisande föreskrifvet. På mig eller min ansvarigtet kan väl härmed icke gerna syftas, emedan jog tillträdde General-tulldirektörs-eebetet några år sednare, än den förändring vidtogs, som Hr advokatfiskalen klandrar. Jag skall dock i förbigåene anmärka, att jag ej kan instämma i Herr advokatfiskalens tanka om företrädet ef det äldre förhållandet, emedan också dervid synes förutsättas, att vecserbörande skulle uppfylla sin skyldighet, och äfven den nu föreskrifna kontrollen, under samma förutsättning, blir tillräcklig. Det är kammarkontorets kammererare, som nu kontrollerar utgiftskassans förvaltning, och om han fullgjort hvad bonom tillhörer, så skulle den nu yppade bristen i utgiftskassan lika säkert uteblifvit, som den under förra förhållande kunnat inträffa i fall kontro!llören och uppbörds-tullförvaltaren kommunicerat om ett underslef. Då nu Hr advokatfiskalen funnit den kontroll på kassörkassans förvaltning otillräcklig, hvilken blifvit föreskrifven General-tullstyrelsens beslut af d. 9 Juni 4827, i förening med kontrollörens rättighet till nödiga medels urassignerande från banken på en dertill öppnad räkning, att nemligen hans assignationer icke blefve gällande förr än de blifvit behörigen annoterade uti kammarkontorets dertill inrättade kontrabok med banken, samt påtecknade af kammerereren i sistnämnde kontor; och då Hr advokatfiskalen ansett denna kontroll biifva ännu mera otillräcklig, sedan aflidne tullförvaltaren Finer, efter sist tillträde af uppbördstullförva!taresysslan år 4828 fick dermed förena kassörs-uppbörden; har Hr advokatfliskalen trott häruti äfven ligga orsaken, hvarföre Kongl. Maj:t uti dess nvådiga tjenstgörings-reglemente för tullverket ef den 4 Oktober 18314, med bibehållande endast utaf den del af General-tullstyrelsens föreskrifter i afseende å kassörs redogörelsen, som angår månadsoch årsräkningars afgifvande i likket med tullkamrarna i riket, uti 450 uttryckligen förklarat, att till aflöning och andra utgifter nödiga medel, efter hvad som behofvet det fordrade, skulle uppå kassörers anmälan derom, af General-tullstyrelsen anordnas; hvilket stadgande Hr advokatflskalen så förstått, att det skulle tydligen innebära, det General-tullstyrelsen icke egde, att såsom dittills skett, på en gång ställa större summor till kassörens disposition utan annan kontroll å honom, än den som låg i bokslutskammarens (kammarkontorets kammererares) åtgärd att annotera och underteckna hans assignationer å banken samt i månadsförslagen och årsräkningen, utan att styrelsen sjelf var förbunden att, innan något förskott meddelades, pröfva behofvet afdetsamma medelst en föregående undersökning, huru förut anordnade förskotter blifvit använde, så att styrelsen alliid egde full visshet derom, att kontanta redel aldrig för kassören kunde blifva tillgängelige till högre belopp, än som för de löpande utgilterne oundgängligen erfordrades; och Hr advokatfiskalen förmenar, att om styrelsen ställt sig detta nådiga stadgande till efterrättelse, någon balance å kassörsmedlen aldrig skulle kunnat uppkomma. Ait sålunda från 48235 års instruktion och styrelsens beslut af är 4827 hemta anledning till 450 S i det åberopade nådiga tjenstgörings-reglementet då hvarken instruktionen eller beslutet blifvit någonsin öfverlemnade till Kongl. Majt:s kännedom, synes mig vara förhbastadt; och att nämnde af tjenstgörings-reglementet skulle upphäfva de gezom instruktionens och styrelsens ifrågavarande beslut gifoa föreskrifter om förskotts meddelande i ruzd summa och om sättet för utbetalningarnes verkställande, kan jag för ingen del finna. Såsom Hr advokatfiskalen sjelf anmärker, har Genereal-tullstyrelsen låtit den genom 4825 års instruktion och 4827 års beslut införda ordningen oförändrad fortfara, efter det nådiga tjenstgörings-reglementets utfärdande så väl som förut, och ej blett styrelsen sjelf har ansett detta öfverensstämma med reglementets 150 , utan riktigheten af denna åsigt har äfven bekräftat sig uti Kongl. Majt:s nådiga skrifvelse af den 14 April 4837, hvilken här iafskrift bilägges, och hvarigenom, till beredande för framtiden af en säkrare kontroll i afseende å reredovisningen af de för tullverkets aflöning och öfrige omkostnader anslagne medel. förordnas om hvad som hädanefter borde iakttagas, och i fötjd hvaraf nu på det sätt tillgår, att endast smärre summor ställas till kontorets dispesition för mindre ofta påkommande utgifters bestridande, och art alla andra utbetalningar direkte utassigneras af Generaltullstyrelsen å dess egen bankoräkning M 1. Ett sådant förordnande hade ju år 1837 icke varit af nöden, i händelse det redan funnits uti 1831 års nådiga tjemstgörings-reglemente. Verkliga förhållandet skall visa sig då jag nu företager utredandet af sjelfva anmärkningens föremål, eller frågan om rätta förståndet af den ur tjenstgöringsreglementets 150 upptagne föreskrifter, att atill aflöning och andre utgifter nödige medel, efter hand, asom behofvet det fordrar, skola på kassörens anamälan derom af General-tu Istyrelsen anordnas. Till en härian får jag darvvid anmärka aft Am