embetet är ett förtroendeembeie), och jag får mitt afsked. Huruvida följden af den oftanämnde ifrågavarande balancen bordt blifva sådan, tillkommer väl icke mig att undersöka, men, utan fara för misstag, tror jag mig kunna antaga, att orsaken, hvarföre sådan följd uteblifvit, ligger deruti, att ett embetsverks förvaltning bedömes efter dess resultater i det hela och icke efter en underordnad individs inom verket brottsliga förhållande. Det vore väl öfverflödigt att anmärka vådan af denna ansvarighets förblamdande med den juridiska, som inför domstol gäller. När mean antager en förtroendepost i samhället, försättes man icke derföre i ett tillstånd af rättslöshet. Och rättslösheten biefve ju densamma, antingen det var innehafvaren af en förtroendepost eiier någon annan, som dömdes till förlust af egendom och välfärd, enligt godtyckliga fordringar, i stället för laglig ansvarighet. Från de sålunda utredda olika meningarne hes Herr Advokatfiskalen Printzensköld och mig i sjelfva hufvudfrågan, angående naturen af den befattning, för hvilken jag har att ansvara, torde svaret på de speciella anmärkningarne utan svårighet härflyte. Till öfverflöd torde dock något vid hvarje af de få punkterna serskildt vara att tillägga. Dit hörer först hvad som blifvit argumenteradt, i anledning af förutsättningen, att efterlevereringarne på inkommande tulluppbörden vid hvarje ärs slut lågo för öppen dager uti Kemmarkontorets bankobok, som alltid vore tillgänglig på Generailtullstyrelsens sessionsbord. Härvid förekommer dock, att uppgiften är ett misstag, ty bankoboken ligger icke på Generaltullstyrelsens sessionsbord, utan förvaras i Kammearkontoret lika med Konterets öfriga räkenskaper, och kommer icke in i Styrelsens sessionsrum vid andra tillfållen, än då Kameraldepartementschefen — ej Generaltullstyrelsen — deruti anteckmar levereringar eller assigneringar, hvarefter boken, såsom oumbärlig i Kammarkontoret, genast till kontoret återskickas. Ett bevis kärom af Kontorets nu tjenstgörande Kammererare bifogas; och då Herr Advokatfiskalens uppgift således är criktig och den följd han af densamma dragit, är besvarad i hvad jag för öfrigt anfört, synes mig härvid intet vidare att tillägga. Ej bättre underrättad visar sig Herr Advokatfiskalen i nästföljande anmärkning, som handlar om en kalkyl öfver 4855 års uppbörd för riket, då Herr Advokatfiskalen häri förehåller mig en anledning för mig att undersöka orsaken, hvarföre denna kalkyl var cendast provisionel och således icke grundad på behörigen afslutade råkenskaper,, då likväl kalkslen ej eflemnades förr än i första dagarne af Moj månad 4836, men årsräkningarne från rikets samtliga tullkamrar bordt vara afgifne den 4 Mars, och dröjsmålet dermed till den 4 Maj, var förenadt med äfventyr af tjenstens förlust för den försumlige. Herr Advokatfiskalen finner häri ett ovedersägligt bevis, att till det minsta någon bland tulikamrarne gjort sig skyldig till den kögst ansvarsfulla försummelsen, att uteblifva med sin årsredogörelse; och då jag likväl icke vidtog någon åtgärd, för att undersoka förhållandet och beifra oordningen, ifrar Hr advokatfiskalen i stället emot mig, såsom den der cicke fullgjort, hvad inastruktionen mig ålägger, till befrämjande af tullcinkomsternas ordentliga uppbörd och lefrerering. Ordet provisionel är det, som vällar allt detta. Hr advokatfiskalen tror, att provisionella kalkyler öfver ett års uppbörd ovilkorligen äro uppgjorda innan räkenskaperna för samma år inkommit. — Oriktigheten häraf lärer han dock vid minsta eftersinnande finna. — Ty hvad begrepp han ock må fästa vid en provisionel kelkyl, så lärer han dock inse, att dermed aldrig bör menas en kalkyl, som icke är hemtad ur räkenskaperna för det år, kvarom den handlar. — Provisionel kailades efter mitt omdöme både 48536 och nu kalkylen, derföre att den var hemtad ur oreviderade räkenskaper och till skilnad från den lika inrättade definitiva kalkyl, som vanligen uppgjordes i Oktober eller November månad, sedan räkenskaprne voro granskade samt bufvudboken färdig, och de utförda summorna således fullt tillförlitliga. — Till upplysning för Hr advokatfiskalen i detta hänseende bifogar jag här en så beskaffad kalkyl af sednare slaget. — Just kalkylens uppgörande i första dagarne af Maj borde anses som bevis, att räkenskaperna från alla tullkemrar inkommit inom den föreskrifna yttersta tiden, och vederlägger advokatfiskalens beskyllning mot mig, att hafva försummat något, hvartill jag af kalkylen bort finna mig uppmanad. Men icke nog med det besynnerliga begreppet om bemärkelsen af ett ord: — det finnes i denna punkt en annan besynnerlighet som kanske är större. Vid undersökningen inför Genaeraltulltstyrelsen den 24 April 1837 förekem just fråga om meranämnda provisionella kalkyl öfver 4835 års uppbörd, enligt hvad här bilagde utdrag af dagens protokoll visar. Deraf inhemtas bland annat, att jag erhållit samma kalkyl! kort före d. 5 Maj. jemfört den med mina enskilda anteckningar öfver assigneringen till Kongl. Räntekammaren, funnit dessa ej öfverensstämma med kalkylen och derföre äskat närmare upplysningar, hvilka den 49 Maj, vid min återkomst från en revisions förrättning vid Troll hättan, blifvit uti en af kammarkontorets kammererare uppgjord oeh undertecknad Pro memoria med tillhörande specifik balanceförtecning meddelade, och efter upptagande bäraf, heter det i protokollet att: cHr advokatfiskalen Printzensköld ancsåg det icke hafva varit möjligt att af de föreatedda handlingarna hemta grund till annan förmodan, än att allt vore i behöris ardnivne Net