Article Image
TETS I KAMMAR-RATTEN MEMORIAI TILL BEMÄLDA KAMMAR-RÄTT, RÖ RANDE TULLBALANS-FRÅGAN. Till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrältt!, Det af Herr Protokollssekreteraren Printzen. sköld, såsom Advokatfliskal i Kongl. Kammar. rätten, afgifne anmärkningsmemorial emot mig samt flere embetsoch tjenstemän, hvilka af lidne Uppbördstullförvaltaren Finers åsamkade baians blifvit af Herr Advokatfiskalen till las förd, innehåller, 1 afseende på mig, fordringar som man utan tvifvel skulle kunna önska gällande, i fall någon funnes, som kunde uppfylla dem, men om hvilkas giltighet man just för deras stränghets skull bordt finna sig benägen att tveka. Att dylika fordringar, 1 fall de kunde biifva gällande, och behörig vederhäluighet för dem stede någonstädes att finna, skull tillhöra fullkomligheten i ett samhälles skick derom må intet ögonblick tvistes. Men destc mera tror jag, dåjag nu gar att öfver memorialet afgifva förklaring, mig böra upptaga frågan om möjligheten att göra dessa fordringar gällande i allmänhet, i den verld, hvari vi lefva, ocet efter de lagar i synnerhet, i kvilka jag anset mig böra söka upplysning om hvad mig verkligen ålegat. Herr Advokatfiskalens postulater hafva naturligtvis sin grund i hans begrepp om rätta meningen af de törfattningar, hvari mina embetspligter bestämmas. Sålunda fnoner Herr Advokatfliskalen de ord, som uti 2 af Kongl. instruktionen för Generaltullstyrelsen ålägga Generaitulldirektören, datt i första rummet vara Kongl. Maj:t ansvarig för tullinkomsternes ordentliga uppbörd och leverering, så framt dessa ord nämligen icke skola vara blott toma, utan allt slags betydelse, naturligen förutsätta och åsyfta, det Generaltulldirektören bör, såsom en honom tillhörande embetspligt, sjelfmant och utan någon dertill förut erhållen anledning, förskaffa sig alla upplysningar, som erfordras, för att sätta honom i tillfälle, att elltid och med tillförlitlighet kunna öfverskåda och bedöma uppbördsoech redogörelseväsendets verkliga tillstånd inom den förvaltvingsgren, hvaröfver högsta styrelsen och inseendet blifvit honom anförtrodde, och saiunda, der oerdningar förmärkas, jemväl kunna tll deras afbjelpande hastigt och verksamt vidtaga de åtgärder, som af behofvet äro påkallade. Onekligt är, att om all den skarpsynthet, för att icke säga ofelbarhet, som här aförutsättes och åsyftas, kunde genom 2 i den nådiga instruktionen, eller på något annat sätt bibringas den person, som ålägges att vara Kongl. Maj:t i första rummet ansvarig för tullinkomstern2, en sådan person då bör blifva en förträfflig Generaltulldirektör i denna del af sin befattning, och med lätthet bära ail den ovilkorliga och obegränsade ansvarighet för tullmedlen, hvarmed han här belastas. Ej mindre klart synes dock derjemte vara, att hvem, som kan med sådan förmåga utrusta den, som ställes i spetsen för tullverket, ej bör inskränka sig till denna förvaltningsgren, då enahanda follkomlighet i så mänga andra skulle kunna vara lika öÖnskansvärda. Ett helt samhälle, styrdt med denna öfverlägsna förmåga, vore säkerligen det aldra fördelaktigaste. Det torde längre fram blifva ullfälle att visa, hvad blott er. Advokatfiskal i Kong!. Kammarrätten skul!e kunna uträtta, i fall honom förlänades denna förmåga, i följd af en instruktion, hvilken tyckee uaförutsätta och åsyftav den, lika mycket, som den instruktion, Herr Advokatfiskalen emot mig åberopat. Att jag imedlertid icke i för hög mening uppfattat Herr Advokatfiskalens postulater, visar sig bäst uti beskaffenhen af de försummelser, som påföras mig. För att kunna tillvita mig att hafva underlåtit min skyldighet att avaka öfver uppbördens behöriga handhafvande coch redovisning, bar nämligen Herr Advokatfiskalen till en början ej funnit sig behöfva mer, än antaga cen kedja af begångna fel och föresummelser i kontrollens å den uppbördsman som äsamkat sig balanser, samt en alångvarig atid, hvarunder dessa fel och försumimelser fortagåttn, och derefter anmärka, att de alla, utan aundantsg, blifvit begångna af tjonstemän, hvilakas arbetsrum legat, så till sägandes, under aKongl. Generaltullstyrelsens egna ögon; att en edel af dessa tjenstemän, och serdeles Bokslutsckammereraren, (Kammarkontorets Kammere

17 december 1839, sida 5

Thumbnail