kännares omdöme. För att inskränka mig till blott de åtta år, som jag innehaft GeneraltullDirektörsembetet, må det anföras, att under denna tid behållna tulluppbörden vunnit en utomordentlig tillökning, säkerligen icke en frukt af endast min förvaltning, utan hufvudsakligen af verkets dels före och dels under samma tid vidtagne nya organisation och af förbättrade tullförfattningar. Men jag tillåter mig tro, att utöfningen af mitt embete icke varit likgiltig för framgången af de vidtagna förbättringarne. Utan embetets utöfvande i den syftning, jag här angifvit, såsom den af mig uppfattade, skulle jag icke förmoda det tilistand bafva kunnat tillvägabringas, hvaraf den omtalta förökade inkomsten varit en följd; och svårligen torde det väl af någon sakkunnig betviflas, att både uppbörd, redovisning och kontroller i allmänhet varit i god ordning, då under hela tiden, vid mer än 100 serskilda tullkammare och inspektioner ingen uppbördsbrist, som förtjenar nämnas, inträffat förr än den nu ifrågavarande, hvilken, ehuru betydlig till beloppet och således för Kongl. Maj:t och kronan medförande en lika beklagansvärd som kännbar förlust, dock icke motsvarar mer än några dagars uppbörd vid det kontor, der den yppats, och stiger till en temmeligen obetydlig andel i de mer än 30 millioner Rdr, som på denna tid utgjort tullinkomsternas totalbelopp. Jag borde misstänka, att jag icke rätt uppfattat dena sootsatta åsigt af Generaltull-Direktörsembetet, hvarifrån Herr Advokat. fiskalen Printzensköld utgått; men jag har ur densamma icke kunnat få annan mening, när jag abstraherar det besynnerliga fullkomlighetssystera, hbvarom jag i börjen talt, än att min verksamhet bordt omfatta detaljerna i stället för det hela. För tillfället gäller det uppbördsdetaljerna; och då är naturligtvis ingen fråga, huru det skulle tagas en annan gång, när jag befunnes hafva för kontrollen af uppbördsverket försummat någon annan lika angelägen del af tjenstgöringen. Nu skulle mitt fel ligga deri, att jag icke gjort mig till Kameral-departementschef, Kammarkontorets Kamererare, Advokatfiskal, Inoch Utgående Sjötullskamrarnes föreståndare, Kontrollör vid uppbördskontoret och Revisor, samt att jag icke omedelbarligen eftersett, huruvida räkenskaperna i rätter tid inkommit och varit så inrättade och verificerade som vederbordt. I fullkomlighetssystemet passa dessa fordringar visserligen, men också endast der. Ty efter naturens nuvarande ordning påstår jag, att, äfven med åsidosättande ar allt, bvad som utom uppbördsverket åligger Generaltull-Direktören, detta fördjupande i alla detaljer af sagde uppbördsverk, detta oaflåtliga bevakande af så många tjenstemäns göromål är mer än hvad en enda person förmår åstadkomma. Och jag kan ej återhålla uttrycket af min förundran, att sådant kunnat ifrågasättas af en tjensteman, sem lika med Advokatfiskalen i Kongl. Kammarrätten läser i sin egen instruktion (32 af Kongl. Kammarrättens) så vidsträckta föreskrifter om sin pligt i egenskap af kontrollant, och just i förevarande fall borde finra, att hvad som uti kontrollen kan vara försummadt faller — efter hans sätt att tyda lag — henom vida mer än de fleste, mot hvilka ban riktat sina anmärkningar, till last. Der står nemligen bland annat, att han bör anoaga tillse, att kronans och andra allmänna medel behörigen förvaltas, samt att tillgrepp och förskingring deraf, äfvensom vederböarande kontrollerandes försummelse och uraktdåtenhet att förebygga och i tid uppptäcka aslika brott lagligen beifras,. Eller kan väl Herr Advokatfiskalen Printzensköld neka, satt de fel, som af honom nu beifras och dem han påstår hafva bordt långt förr af Kontrollanter inom tullverket och af mig upptäckas, äfven långt förr varit synliga för Kontrollanter i Kongl. Kammarrätten och — bland dem — för honom sjelf? Om han härpå svarar, att hvarken hans tid medgifvit eller hans pligt fordratatt, utan gifven anledning, asjelfmant sträcka sin kontrolleringsskyldighet så långt (och hvad annat kan han svare?), anförer han då icka just det skäl, sowm bör minst lika gälla för mig, erligt hvad jag nu tror mig hafva ådagalsgt? Efter denna redovisning för mitt begrepp om föremålet för mina embetsåtgärder, torde beskaffenhsten af den dermed följande ansvarighet äfven vara begrivplig. Att den ej kan sträcka sig utöf