Aftonbladet – 16 december 1839, sida 2

ordnar eller sådana befordringar, som ofta blott burit intyg om korrumpersde öfvertygelser — men att i stället med motioner, tal och vota arbeta för tidehvarfvets sanna kraf och nationens behof, samvetsgrant och manligt afvärjande hvarje hinder deremot; då stiger den frågan allt mera fram i dagen: ahved gagn har väl styrelsen af prelaterne, enär dessa ingenting vidare förmå öfver de egentliga presterna? Vi spå, att om en dag styrelsen inser prelaturens gagnplöshet för sina politiska sylten, skall ingen i landet sedan länge behöfva bevisa hela denna institutions ringa nödvändighet för kyrkan. Biskopsinrättningen faller otvifveloktigt, så fort den icke längre kan tjena såsom politiskt verktyg. Man talar om det andliga gagnet och stiftens administration. Nåväl? Aut ett presterskap ganska väl kan sammanhbålles och styras, det episkopala elementet förutan, intygar redan historiskt, eller på erfarenhetsväg, det presbyterianska Skottlends religiösa tillstånd, hvilket visserligen står så högt, som något 2nnat lands, åtminstone säker: Sveri.es. Om man då frågar huru en stift-styreise, z2npnan än vår närvarande, skall blifva möjlig? så svsra vi, att beskrifningen derpå ligger utem det ivskränkta området af en så liten uppsats, som derna. Men till läsarens ompröfvande önske vi blott framställa följande genfråga: aDå det i Sverige slldseles icke är någon i lag och författningar grundad nödvändighet, att en person, för att blifva Consistorialis och seden vid tillfälle Si-kop, måste hafva proaktisk kännedom om en församlings skötsel, en gång hehöfver dokumeniera sig känpa christendomens läror, theologi, kyrkolagen eller ens en förordning, men det oaktadt bekommer domsrätt öfver församlingarnes prester, skall utöfva inseendet öfver dem och leda hela stiftet i stort: månne då ett dylikt förbållande är till sin grund så exemplariskt förträffligt, att intet bättre kan upptänkas?, Vanligen svarar man, att sedan en i theologi och kyrkoförfattning cbevandrad eller odokumenterad Consistorialis (t. ex. en maiheseos, en historisrum lector) väl begynt utöfva sitt styrelseoch domarekall, så blir det honom en nödvändighet, att — om ej för annet, dock för skam skull — 5e sig om,, såsom det heter, d.v.s. skaffa sig nödig kunskap i saken. Detta kunskapsinhemtande a posteriori, gör således tl!fyllest? Det är alldeles som om man sckulle följa den grundsatsen i verldsiig Jurisprudens, aut sätta till Häradshöfdipg hvem det ock vara må, samt säga: ckommer mannen väl till tingsbordet cech måste skipa rätt, så lärer ban sig nog också då l2gen tids reg, emedan ban tiny förutan intet utslag kan aftunna. Det vore ju en god grundsats att följa vii domarcsysslors tillsättvirg? det vore ju en så förträfflig inrättning, stt ingen bättre kunde upptärkas? Lika eiler lika litet omöjligt är det, att sätta något bättre i den rä:varande Consisto:ialinrättningens ställe.