gränser, hvilka tillförsäkra Judarna samma. borgar-rätt som den öfriga befolkningen; ty, lräldomens olyckliga följder i karakteren och: lefnadssättet hafva alltid aftagit i förhål-. lande till förtrycket; och blifvit allt mer och mer osynliga i generationerna. Jal huru: mycket af hvad man eljest beundrar såsom : en ädel karakters grundval och säkraste: igenkänningstecken , har icke sjelfva foikför-. domen måst lemna oantastadt? Så t. ex. det ståndaktiga modet under lidandet, det uppofirande vidhållandet af tro, seder och nationalitet, i trots af ett 2000 årigt förtryck; det inbördes hjelpsamma brödrasinnet; så ännu vidare, de utmärkta anlag till själens! utveckling, hvilka, icke äro sällsynta ibland! Spinozas, Mendelsohns och Börnes stamförvandter, och hvilka trots de hopade hindren, hafva nått sin mognad i dessa och andra; verldsberömda snillen. Sannerlizen, med så-. dant för ögonen, låter det sig svårt förnekas,! att i detta misshandlade folk lefver en kärna af karaktersstorhet, sinne för företag och ihärdighet, som många andra kunna missunna det. i Folkfördomen emot Judarna har äfven hemtat näring af deras obenägenhet att öfvergå till Kristendomen. Men äfven denna altager i samma mån som de lära känna dess sanna väsende, icke genom predikstols-pole-. mik, utan genom folkförsamlingarnes och re-geringarnes beslut om förbä tring i deras vilkor. Huru rimligt är det dessutom i sig sjelf, att dessa lidande slägter trodde på en. tillkommande räddare, en Messias! Ty den! olycklige, som en närvarande tid kufvar, vänder helt naturligt sina blickar mot det tillkommande. Det försäkras eljest, att de. upplysta ibland Judarna hafva öfvergilvit folkitron på en kommande Messias-restaurator. I medgång är det eljest lätt att vara dygdig; men, der förföljelser och förtryck hvila på det hjelplösa offret, der tillbakasättande tvångsåtgärder och bannlysning ur det borgerliga! samhället följa deras steg, der nästan hvarje, möjlighet att redligt förvärfva fiendtligt tillstänges, och der man likasom med makt intvingar dem på sjelfföraktets väg till alla laster, — är det vål underligt, om de, i deti hela taget, hafva blifvit känslolösa för en så styfmoderlig röst? Och då deras hjertan uppfyllas af bitter smärta öfver sättet hyarpå kristliga dygderna utöfvas emot dem, huru kan det väl då deri finnas plats för uppmärksamhet och förtroende till de dogmer, dessa föra i munnen? huru någon benägenhet, att tro; Messias vara kommen, då de Kristne i hans! namn ännu tillfoga dem så mycket ondt? Men låt Jesu Christi mildhet uppenbara sig för hans olyckliga landsmän genom tolerans och rättvisa eftergifter, — och de skola förstå detta tal; de skola omsider erkänna, då ett lif af ära, frihet och kultur äfven öppnar sig för dem, att Messias, den moraliska verl-: dens ordnare, längesedan är kommen; ochj att ändtligen de sjelfve, efter en lång för-; villelse, kommit till honom. Skilnaden emellan Kristna och Judar, hvilken hufvudsakligen endast var en menings-strid huruvida, de Messianska spådomarna voro uppfyllda eller icke, ett medgilvande på ena sidan och en appel på den andra, men som under tidens; lopp utvidgade sig till ett djupt svaig, skall i färre tiotal af år än hittills behöfts ärhundraden, igenfyllas och förminskas intill dess de helt och hållet försvinna. Icke mindre än Judarnas vidhängande till fädrens tro, har en annan omständighet väckt den kristna massans hat och gifvit skribenterna skäl att bestrida deras yrkande på AS a tb IA I