a — — Den nyvalde ledamoten i VitterhetsHistorieoch Antiqvitetsakademien, Professoi vid Upsala universitet, Hr C. Th. Järta, to; i Tisdags sitt inträde i akademien med ett tal om striden mellan Konungamakt och Furstevälde i Sverige, särdeles hvad angår utöfningar af jura regalia inom Hertigdömena., — Allmänheten torde ännu icke hafva glömt de notiser, som i detta blad blifvit meddelade angående åtskilliga betänkligheter rörande noggranna vigten och fiaheten i det vid Kongl. Myntet härstädes, under Hr Öfverdirektören Almroths inseende tillverkade silfvermynt; dessa betänkligheter hafva blifvit föremål för de nyligen åtskilde statsrevisorernas uppmärksamhet, och vi skole innan kort meddela ett sammandrag af deras anmärkningar. — En eldsvåda signalerades i går afton från Ladugårdslandet, men, som lyckligtvis stadnade nästan vid blotta förskräckelsen, emedan sjelfva huset der elden visade sig icke antändes. Elden uppkom derigenom, att då en person skulle aftappa beckolja från ett fat, antingen ljuset kommit denna för nära eller ock en droppa från oljan uppstänkt och blifvit itänd, samt meddelat lågan åt kärlet, hvari oljan tappades, och hvilket deraf blott innehöll en ringa qvantitet. Personer, som skyndade till för att släcka, lära imedlertid i häpenheten hafva nedstörtat det på en pail stående fatet, som vid stöten sprack och sålunda göt ny olja i elden. Rummet var imedlertid så eldsäkert, att oljan der kunde brinna utan att antända, och händelsen kan anses som en olycka, för hvilken alla rum, der brännbara ämnen förvaras, äro lika mycket blottställda.