till visserligen, men den vigtigaste, den mes hulvudsakliga, är otvifvelaktigt den, som hä ofvanföre blitvit i bela kedjan af sina verk. ningar framiagd. Detta förhållande bör och kan, såsom äfvea i det föregående yttrades, ie: ke uvdgå ett samvetsgrant Prestestånds upp. märksamhet och behjertande. Men likaså li tet kan det äfven undfalla dess upplyste leda möter, att för ett sådant moraliskt samhälls tillstaad ingen annan bjelp finnes, än en nj styreisepersonal, som, sjell föremål för vörd nad och förtroende, åverställer aktningen fö) regering, auktoriteter och lag, som återger å dena vffeutliga uch enskilda moralen dess nhelgd och som sätter en gräns för den sociala upp lösningen och opimone:nas egoistiska förvil dring. Och för detia ändamål måste följaktli gen Prestestandet äfven inse, att användninge: af 107 är ett oundgängligt medel. Det krigstillstånd, som uppstått emella: Tryckpressen och Regeringen, är ett annat för biliande, som i foga mindre mån syues ägnad! att, med aissende på 107 S, förtjena det hög vördiga Presteståndets särskildta uppmärksam he. Mea härtull torde det tillåtas fnsändaren att vid ett annat tlifälle aterkomma. X. — TT Tree