Aftonbladet – 10 december 1839, sida 3

Rn nt At SR RR ligt i ett glest befolkadt land, hvarest naturen erbjöd dem så många tillllyktsorter. De Kabyler, hvilka i Algier erbeta som dsglönare, förekommo Schimper till ansigtsfärg och kroppsbildning som den trogna kopian af Wärtembergare. Huru vigtig denna Schimpers anmärknipg var, hade jag tillfälle erfara på landtgodset Reghaia, få dagar efter sedan detta ställe blifvit öfverfallet af Amrauerne. Tvenne daglönare, den ene en Wärtembergare och den andre en Kabyl, lågo der bredvid hvarandra i sjuksalen, begge dödligt sårade. Wirtembergaren, som i 3 år tjent vid främlingslegionen, hade ett af solen och bivuakerna brunfärgadt ansigte, heit och hållet likt Kabylernes hy. På båda, afklädde på sin säng, i dödskampen yttrade några oartikulerade lIjud, var det knapt möjligt att urskilja, hvilkendera som var Kabylen eller Tysken. Äfven Araberne hafva anmärkt likheten mellan Kabylerne och de solbrände Tyska soldaterne vid främlingslegionen, och kalla de sednare aFrankrikes Kabyler,. Hos I bergsboerne kring Bona träffar man likväl icke mer denna Tyska fysionomi. Der likna de mer Syd-Europcer och en Italienare höll före, att då man endast satte på dem en sockertoppsforinig mössa, skulle de vara fullkomlige Kalabreser. Utom denna märkbara olikhet i ansigtets och bufvudskålens bildning, kunde jag anföra Encu flera skil, bemtade ur Kabylernes tradiuoner och seder Vill bevis, att detta vidt kringspridda bergsftoik består af ganska heterogena (eiementer, men hvilket skulle föra mig allt för långt. oKabylerne i trakten kring Budschia skildras redan af Schaw och andre resande i första hälften af förra århundradet, såsom ett ganska vildt och stridbart folk. Likväl betalte Mezz.ierne i Beni-Messaud och några andra i stadens granskap boende stammar en liten tribut til Turkarne. Det -är för öfrigt en stor villfarelse, som åtskillige nyare skriftställare och i jurnalister begått, när de beskrifva Kabylerne såsom alltid helt och hållet beroende af TurI karne. Beni Salsherne, Musaierne m. fl., äfvensom Kabylerne i Auras erlade cAschur och aHokor) till Deyen. Till och med den mäktiga Flissa-stammen på Dschurschura-berget betalie till Turkarne en skatt, som likväl var så obetydlig, ait den för hvarje gurbi (hydda) endast utgjorde några få kopparmynt. Egentligt oberoende af Turkarne voro endast de talrika stammarna krinvg Tafna, en stor del af kustinvånarne från Doilys ull Stora och slutligen alla de stammar, hvilkas boplatser sträcka si; några mit söder ut från Budschia till Biban, mellan floderna Summan och Uad-Adsehebbi. Intressant är den Engelske resanden, Doktor Sch:ws — en okonstlad och, med undantag af några orkäotogiska misstag, ganska pålitlig förfauare — beskrifning på detta kustlands fruktansvärda invånare. Vester om Budschia bo några ganska fattiga och föga talrika stommer, :ecke en gång 1 haimkojor, utan i bergskrefvor midt ibland hbyånor ech flädermöss. För desse barbarer var ingenting önskansvärdare, än om något fartyg, beist ett från det kristna Europ, strandade på kusten. Så ofta derföre en orkan tycktes förestå, kommo de, liksom s,ormfoglarna, fremkrypande ur sina hålor, upphäfde de obyggligaste förbannelser mot de på afstånd synliga fartygen och bhådo ull Allah, att han måtte läte skeppen förgås, skänka cem de flytande skatterna och lita dem utgjuta de otrognes blod. Ve de olycklige, som strandade mot denna ogästfria kust! Mot dem föröfvades ohyggligheter, som pennan skyr att beskrifva. Kabylstammarne lyda i allmänhet under Scheiker och Kaider, som likväl hafva föga makt ölver sina tygellösa underhafvande. L3gskipningen förvaltas af Thalebs (de skriftlärde). Den största aktning åtnjuta likväl deras Marabuter, hvilkas inflytelse i både andliga och verldskva mål är nästen oinskränkt, hvilkas cione fortlefver ännu i många år efter deras töd och öfver hvilkas grafvar ofta hvila tempel byggas på de högsta bergstopparna. Det har funnits sådana helgen — infödingarne kalla dem Moarabut — hvilkas inflytelse sträckt sig öfver hela landet, och till hvilka pilgrimer, äfven Araber och Mobrer, valfärdade från långt afiägsna orter, för att bringa dem skänker och erhäl!a deras välsignelse. En sådan böpt vördad Mersbut var den urgamle Sidi-Ali-benAissa, en nära bundraårig gubbe, som bodde bland stammen Flissa vid floden Dschusebwes strand och dog 4855. Om en ansedd Me:rcbut predikar dsehed eller adet helig då skynda alla till vspen, och mer än en svär mare epnar sig frivilligt åt döder. Msn ber derpå haft flera exewpel vid Mezzae nes anuSsrepp nå Budschia.