Aftonbladet – 10 december 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN KABYLERNE. (Ur en Tysk tidning.) Innevånare i trakten omkring Budschia ellBugia äro allesammans Kabyler. På 20 fra.ska mils omkrets finnes ingen enda arabisk stam. Fransmännen, till och med de oficielta bulletinerna i Moniteuren, förblanda ofta deta märkvärdiga och talrika bergsfolk med Araberne, från hvilka de likväl äro rullkomligt åtskiljda gezom språk, härkomst, kroppsbildning och seder. Endast den gemensamma religionen, frihetskärleken och hatet raot främlingar utgöra ett band mellan båda folken, hvilket ofta visat sig fruktansvärdt i striden mot Fransmännen och som Abd-el-Kader har att tecka för sin nuvarande makt. Det talrika Kabylfolket, com bebor Berhbariets långa kuststräcka från Marocko til Tripolis, men träfllas vida mera sällar i det iare aflandet, har der åtskilliga namn, äfvensom dess språk bar serskilda dialekter. Amazirgher eller Schilhuer heta de i Marocko, Kobailier i Algier och Tunis, Tuariker och Tibboer i några trakter söder om Tripolis samt det öfriga Barbariet. Vid Budschia kallas deras språk Kabailia, söder om Algier Sehuvisk, vid Tafna och på östra gränsen af Marocko Sehilha, och i det öfriga Marocko Amarig. Alla dessa dralekter tillhöra säkert ett gemensamt stamspråk, som har intet samband med Arabiskan. Kobailierne i Algier och Amazirgherne i Marocko förstå hvarandra, under det båda språken äro fullkomligt främmande för Araberne. Hvarifrån härstammar väl detta talrika, otillgängliga och ännu så föga kända folk, som bebor en ofantlig landsträcka och, eburu så nära granne med det eröfringslystna Europa, likväl förstått bibehålla en mer än tusen-årig fribet? De fleste historieforskare och geografer anse dem för de gorale Numidiernes afkomhnger; andre åter, som hört talas om några blonda stanamar, hålla dem för Varndaler. Säkrare är likväl, att de nuvarande Kabylerne uppkomrmit genom en blandning af de olika folk, som efter hvarandra nedsatt sig i norra Afrika, i börjar voro herekare och sedermera, besegrade genom nykomne eröfrare, i bergstrakterna funno det afribetens hus, som Gud åt dem gruudlagt. Det är Numidiernes, Vandalernes, Romarnes och Puniernes blod, som på Atlas sökt en iristad mot pytt förtryck, här förblandades och alstrade ett nytt folk. Detta bekräftas af den omständigheten, att ingen hestärsd, allt genom gående typ på Kabylerne kan träffas. I regentskapet Alpier äro de allessmmans småväxte och stå 1 alla hänseenden efter Beduinernes braftiga och sköna gestalter; bland Marockos Amszirgher skola deremot finnas stervexta, muskujösa stammar. Emellan Budsechia och Bona äro Kabylerne svarthårige och al ewutsgul hy. På berget Auras bv desemot helt ijuslätta stemrmer med röd och hvit anletsiärg, så ott Bruce, som i förra seklet bereste Aures, förvånades vid deras åsyn och trodde sig se landsmän från gomla England i främmande, smutsig drägt. Efter all sannolikhet äro Auras innevinare, ehuru de tala saroma språk som de öfrige Kehylerne, Vandslernes ättlingar. Den bland dem gängse traditionen, att de härstamma ifrån Kristne — hvilket, såsom Bruce anmärker, synes mer glädja än förtryta dem — bestyrker detta ännu mer. Procopius påstår väl, att hela den Vandaliska befolkningen blifvit utrotad af Belizars hos de större postkontoren i lardsorterna, och det fordrade verkligen en stor energi att grips an och genomföra det verket: något som hvarken vinnes med lönens förhöjning ensamt elle: EE so dh omg saa frön finttmina undar Kinanec ov