Aftonbladet – 7 december 1839, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Af Almqvists aMenniskoslägtets Saga har andra bäftet utkommit, innehållande tredje boken, samt början på den fjerde. Den tredje boken afhandlar de Japanska öarnas naturhbistoria och politiska geografi, kvsrjemte rörande folkets lefnadssätt, litteratur samt historia åtskilliga ganska intressanta saker meddelas. Ett serskildt kapitel är stäldt såsom inledning till de Ost-Asiatiska Jjarnas beskrifning, i hvilket författaren framkastat några för ett sådant arbete kanske nog mycket transcendenta och underliga betraktelser öfver ö-formationen i allmänhet på jorden. Förf. fäster sig vid den olika konfigurationen af de båda stora geografiska kropparra, gamla och nya verlden. Den förra, bestående af Europa, Asien och Afrika, visar sig nemligen som en trehet, en atriad), den sednare, omfattande Norra och Södra Amerika, som en tvåbet, en adyad,. Af denna, i sig sjelf temligen enkla omständighet, leder förf. sig, på stöd af askillnaden mellan de tvenne slags lif, som ett trialistiskt och ett dualistiskt säll all falla universum medföra, till den slutsatsen, att den gamla verlden askulle vara det jordiska hemmet för slägtet, så länge dess lynne hufvudsakligen ligger i theoretiskt in(resse, men Amerika deremot draga slägtet till sig och blifva dess hem, allt som det öfvervägande lutar åt det praktiska,. Det är en i och med sjelfva konturteckningen af verldsdelarne gifven predestination. Amerika skulle, till följd af densamma, genom Panama-näset för evinnerligen vara dömdt till endast fabriksväsen och jernvägsspekulationer, då gamla verllen, tack vare näset Suez, alltid skulle vara ilosofers och lärdt folks förlofvade land. Förf. utsträcker straxt derefter denna åtskillnad i öfvervägande praktiskt eller theoretiskt lynne ifven till tvenne af den gamla verldens, triadcontinentens, hufvuddelar, Asien och Europa, om hvilka säges, att de ull hvarandra stå i samma förhållande, en miniature, som den Amerikanska hemisferen till hela den gamla verllen, sålunda att Europa, hvilket också visserigen eger sin oskyldiga riktighet, är af ett vera praktiskt skaplynne än Orienten och Aien; men här anföres denna åtskilnad, såsom n egenhet, medföljande förhållandet af österch vesterland. Författaren har således sjelf är lemnat bort sin id om dyadoch triadonfigurationen. Låtoro oss imedlertid taga den, ådan den framkastades. Det finnes måhända e, som i densamma upptäcka någonting icke Henast högst genialiskt, men högst innehållsikt och begrundansvärdt. Må det tillåtas oss, att, örando ifrågavarande och en och annan dylik aradox hos Hr A., yttra en något olika tanka. fan skulle tro, att Hr A. då och då i ett anfall f satiriskt eller skalkaktigt lynne på detta ätt utkastade en förflugen id endast såsom n eharad för en bop fundersamt och beskedigt folk, att fördrifva tiden med, för att se em godtroget gnäppa på en tom nöt; men ådant kan ej förutsättas i ett arbete af detta 28. Möjligen har Hr A. således här återkomvit till en af sina ungdomsböjelser, då ban på llvar i de minsta obetydligheter såg cett visst etydelsefullt innehåll, i de naturligaste saker inn en djup mystik, och alltför ofta lät det