Article Image
nya Seeländare i sia tienst, gaf dem detta vitsord inför en öfverbusets kommitte. Härtill lade ha den märkeliga erinran, att dessa vildar uppfört si oföränd:adt väl, hvilket han ej kunde säga om all Engelske matroser. Infödingarnes karakter tyckes under de tjugu år, som förflöto fråa början af hbval fiskfångarnes besök till de Engelske missienårerne nedsättning på norra ön, har visat sig i ett fördel aktigt ljus. fier besättningens på Boyd mord oc de fruktansvärda rep: essalier, Engelsmännen utkräf de, skref dea aktningsvärde Marsdea, missiosman första stiftare, att dessa beslagamsvärda tilldraxel ser icke skulle afskräcka henom, som kända Ny Seeländarnes verklige karekler, samt stt han: c uppgaf hoppat, att kunna föra dem till Kristendon och Eu-copeisk bildaing. Han framhärdade oOcks verkligen i sin plan och bedrog sig icke, såsom ut gången visade. I December 1814 landstego de förste engelsk missionärerna på Nva Seeland, tre tillantalet. H Marsdea stod i spetsen för företaget. Förvärfvan det af den mark, hvarpå dasse missionärer byggd sina hus och plöjde åkrar, gaf deras etablissemen en alldeles egen karakter, som allt framgeat bibe hållit siz, och som ledde det kompani, hvilket England bildade sig för kolenisation för Nya See. land. För första gången måbända sedan Willian Penns tid, lades rättzisan till grund vid en af. handling mellan Europter och vildar, hvilken så: lunda stödde sig på heh andra principer, än våldets och eröfringens. Säkerligen har också detta fredliga och moraliska urspruag till de europeiska bosättningarna på Nya Seeland haft den lyckligaste inflytelse på deras sednare ufveckling. På hela norra ön Jafte då endast två hvita män, flyktingar från Nya Södra Wales, som en hvalfiskfängare derstädes landsitt; men hvilka Ny Seeländarna föraktade och misshandlade såsom tjufvar. Desse flyktingar utgjorde nu förtruppen till en europeisk emigration, som var högst olika Mersdens dygdiga följeslagare. Den bestod ef förbrytare, som flytt från straffkolonierna, förrymde matroser, amerikanske och engelske röfvare, öfverlöpare från en civilisation, som de vanhedrade, till barbariet, som de förförde och förderfeada. I denna skändliga befolkning, som dervearande handelsrörelse ständigt ökade, funno missionärerne det största binder för sina arbeten. Icke desto mindre kan England vara stolt öfver sitt verk. Invånarne hafva nämligen på 25 år gjort otroliga framsteg. Missionårerne utöfva öfverjidem ena nästan oinskränkt makt, men som är at helt moralisk natur. De undervisa dem i religion och semfundsordsing och mötas ef läraktighet och erkänsla. I en nyligen hållen församling af kolonisationens på Nya Seelsnd befordrere, sade derföre en talare med rätta, att en vild stam ännu aldrig på så kort tid undergått en så oerhörd örändring. Iogent ing vore lättare, än att skämta öfver desse nyomvände Kristne, menniskoätare i går och kanske i morgon å nyo; men vi tillstå, att vi ej hafva hjerta dertill. Ny-Seeländarne hafsa verkligen bortlagt sin krigslust, sin smak för menniskokött och för månggifte, samt deremot antagit vana vid ordning, arbete och discislinp. Missionärerne funno i dem tillgifne, trogne, verksamme och vördnadsfulle tjenare, Deres fottnirgsgåfva kan inhemtas deraf, att de lärt läsa och skrifva, hvilket var ett ytterst svårt arbete för missionärerne, som måste börja med att författa ea grammatik och ordbok öfvez detta råa språk. De Ny Seeländska barn, som uppfostras i missionärernes skoior och bland deras egna barn, väcka alla ögonvittnens förvåning genom sin läraktighet och snabba minne. De mest behöriga och insigtsfulle domare äro allmänt af den tanke, satt Ny-Seeländaren är skicklig att emottaga den vidsträcktaste civilisation. Hela befolkningen bar likväl ännu beklagligtvis på långt när icke uppnått samma odlingsgrad. Flera stammar, serdeles i det inre, hafva gjort verkliga framsteg. Deremot hear på kuster och der, hvarest beröringen med hvalfiskfängarna varit starkast, desse meddelat infödingarne sina laster, sjukdomar och förderf, och de bearöfliga följderna deraf skola tillintetgöra alla menniskovännens bemödanden, om engelska regeringen icke snart vidtager några anstalter till det ondas förebyggande. Midt ibland deta sodeförderf, som gjort, att qvinnorna utan blygael öfverlemnat sig åt Europterne och att de från Sidaey och Hebart-Tewn flyktade missdädarna blifvit upptagne i alla Ny-Seeländska famil jer, finner man likväl en könsla, som nästan inger intresse, åtminstone deltegande. Detär desse olycklige vildars begär efier allt europtiskt, efter allt, hvad som kan göra dem bekanta med våra seder, våra obetydligaste arbeten och msd engelska språket. Den bvita är der en förtappad menniska, nä stan alltid drucken, grof och illasinnad. Ny-Seeländaren, som låter bonom lefva i sin hydda, vet detta, och känner skilnaden mellan honom och missionären eller den ärlige kolonisten, som bor Dågra timmars väg dorifrån, men med alla sina laster kam den hvita mannen likväl läsa och förstår till det mesta handtera något verktyg, han harlefvat i den civiliserade verlden och från henne medfört en dunkelid, ett balft utplånadt minne, Detta är hvad som förleder Ny-Seeländaren. Mean drar gerna nytta af allt, men hans moraliska sinne är ännu icke nog utbildadt, att han kan vara serdeles grannlaga i valet af medeltill detta ändamål. Hade han likväl valet fritt, så är fntet tvifvel, att han skulle gifva den ärliga Europeen företräde framför brottslingen och åen fredlige kolonisten framför den råz2, förderfvade matrosen. Datta är ett folks tillstånd, i hvars sköte G eller 709 kolonister, som med omsorg valts bland Stor britanniens arbetande klass, nedsatt sig, under skydd af engelska regeringen och med biträde af ett för detta ändamål i Eagzland bildadt sällskap. Ny-Seeländska folket är väl borzedt till deras emottagande; det lofvar dem kamrator, som med begårlighet längta efier att blanda sig med Europterne, samt att erbeta med dom för deras och sitt eget intresse, Denna omständighet är ett osvikligt ele

6 december 1839, sida 4

Thumbnail