ära kunde Defordras på en helt aanan vag, än individers; att lagen kunde vara hård, grym och föriryckande, d v. s. att samhället kunde vara det, under, det religion och naturlig sedolära bjödo den enskilde mildhet, fördrazsamhet och ädelmod; att det för statsekonomien gafs andra systemer än för den enskids; att staten kunde räkaa på att i sin hushå ling få ständigt inkassera utan skyldighet att utbetala; att det ena foiket kunde oupphörligt gälja ät det andra, utan att det hade etww moisvarande behof; att lagarne verkligen kunde rengiera den enskitdes hushållning, bestämma hans bebof och utgifter, förordna öfver huru mycket som borde få säljas eller tillverkas o. s. v. aDessa irrläror hafva i vära dagar försvunnit och Temnat rum för friare och renare åsigter af både staiskonst cch statsbusbällning. Om än dessa ideer ännu kunna vara råa och cutredda hos massan, ges det likväl ingen man med anspråk på något slags bildning, som är okusnig derom, som vågar påstå, att politiken får bedraga mer än den enskilde, att staten får hushålla annorlunda än han. De allmänna begreppen hafva erhållit vehikler, som förr voro okärda; bokoch tidningspressen predika dem dagligen, sprida dem i tusentals former på alla händer, och det är ej längre möjligt att vara okunnig derom, när ej det enskilda intresset förblindar, eller en mer än vanlig slöhet i förståndsförmögenheterna gör uppfatiningen deraf svår eller omöjlig. Då likväl ingen nödvändighet fordrar, att till de platser, der statens ärender bebandlas, välja så torftigt qvalificerade personer, då dertill, i stater med konstitutionell och lagbunden styrelseform, allmänna rösten framhåller proberstenen för embetsmannadugligheten och erbjuder tillräckliga medel att inse begångna misstag i velen, ges det ingen ursäkt för valet af sådana subjekter. Folket har följaktligen i våra dagar, mer än någonsin, rätt att forära, det styrelsen skall veta och förstå hvad nästan hvar och en vet och förstår, hvad isynnperhet ingen mad högre bildn ng är okunnig om; det äger rätt att fördra, att bon skall stå i bredd med tidens upplysning, att bom, om hon ej förmår stälJa sig i epetsen derför, åtminstone ej skall vara långt efter henne, med ett ord, att bon, på sambällets höjder, skall begripa och vilja hvad äfven den ringaste samhällsmedlemmen vet och begriper. aOm de åsigter vi här yttrat äro riktiga, inser hvar och en hvilka vidsträckta fordringar Svenska folket ägde på den regering. som började med den 3 Nov. 4840. För henne gäller ingen ursäkt af okunnighet, oförmåsa, tidens mörker, bristande erfarenhet. obetantskap med det land hon gick att styra och Europas öfriga länder. Hon hade alltför sig. Alla binde-, sora legat äldre styrelser eller gegenter i vägen, voro för henne undanröjda. Reformerzas bana var för henne bruten, privilegiernas tid förditillika med okunnishstens. Kring hence wäxte ex tid af allvar, sf fria begrepp och mäktiga anspråk, som denna tid både förstod teoretiski utveckJa och faktiskt unde: stödja. Det gas ingen ä .el tanka, ingen upphöjd grunusets, af henne yrkad, som hon behöfie frukta att folket ej skulle fatta och till hvars försvar en stark röst ej bland detsamma skulle höja sig. Hon hade ingen yttre fred att återställa, ingen inre tvedrägt att förlika. Allt var för henne ordnadt, allt beredt; vägen var ej endast bruten, den var jemnad och banad, och hon behöfde endast vandra fram derpå. Fordrar man bevis för detta förhållande utöfrer det bvad allmänt kända händelser gifva vid handen, så se här ett, som denna styrelse sjelf kanhända icke lärer jäfva. Det är Carl XIII:s yttrande vid riksdagens slut den 2 Maj 18140 om hvad han sjelf och Ständerna gjort till befästande af siatens trygghet, obsaroende och ära: — — — Till fullbordande af Nationens hopp, genom cen lyckligen utförd Regements-förändring. återlifvadt, samladens J, Gode Herrar och Svenske Män, och med rättvis känsla af Fäderneslan-: dets fordringar, uppmanade Jag Eder att befästa dess framtida sjelfständighet. Ord felas Mig att; uttrycka det värdiga sätt, Hvarmed J uppfyllt min! och Svenska Folkets förväntan. I frågor af den! största allmänna vigt hafven J gått mina lifligaste Önskningar till mötes. Edert enstämmiga val har till miz Efterträdare kall iat en Furste, som genom igare Namn ännu närmare blifvit fästad vid sta, och hvars lyckliga egenskaper. böra lisa Edra förutseende förhoppningar och lemna Eder en ljuf förtröstan för framtiden. Ge-. nom Edra åtgärder har Rikets styrelsesätt på orubbliga grunder blifvit befästadt, med medborgerliga friheten skydded under Lagens magt och de bard lossade, som fjettrade tankans utflygt och den sanna up olysningen 1s välgörande inflytelse på samhället. En i R:kets närvarande ställning betydlig Bevi!llniog är genom Eder frikostigzghet fastställd; nyare och rättvisare grunder för dess upptagande stedgade; välgörande förändringar beslutne i hittills gällande Lagar. Men ej nog att hafva sträckt Eder omtanka till botende af närvarånde brister; bafven J äfven påkallat framtidens tacksamhet att vittna om Edra gerningar. Ett stort och lofvande företag, länge endast åt patriotens önskningar bevaredt, har genom Edert kraftiga understöd blifvit framtidens beundrande omdöme och mitt sorgfål lga utförande förbehållet. Europa skall ej utan bäpDad se, att ett folk, som ett olyckligt krig fört till branten af sitt fall, efter den underbaraste räddning, uysttjar första ögonbi Heket af en återvunnen fred för att utföra ett verk, som genom inhemska böljor skall förena Östersjöns och Westerhafvets stränder m. m. cMar lärer häraf finna, att det lard, som redan den 2 Moj var räddadt undan faran, hvars styrelgesätt var på orubbliga grunder befästa adt, hvars medborgerliga frihet var skydded under lagen och som begagnat lugnets första ögonblick att stifta ett stort verk, påkallande framtidens tacksamhet, att detta folk den ö November samma år ej behöfde räddas, dess frihet ej befästas o.s.v. Landets stånd hade på denna mellantid ej undergått nr? förändring mer än den nyvalde thronföljarens beklagansvärda död. Denna förlust var likväl godtgtrinavA FAN ARA AR than fillarage sal a