Aftonbladet – 5 december 1839, sida 2

mentet samt 18 Kap. I NM MiIsSEgerni: gpsvslken, 3ådan den lyder i Kongl. förereni gen den 20 Jan. 4729, Kongl. Brefset den 4 Juli 4801 och Eonogl. för ktaringen den 23 Mars 4867, döwer Lindbergh att för första resan stöd uil eww belopp sf 54 Rdr 9 sk. bko, böa te fgänger nämrde summa med 153 Rdr 27 sk. samt i N:solai fö saml:ngs kyrka å en söndag updergå uppenbar: ky koplikt, ati för bsndel med misstankt peson böra 40 da:er s:mt med 3 Rdr 46 sk., för pobsbe jents oqvädanrde å allmänt empetsrum 40 deler simt i tvebö e med 6 Rdr 32 sk. Och för emot polisbetjent i tjenste utöfning begängen våldsam bet 200 daler med 66 Rdr 32 sk., hvarförutan Lindbergh, för det ban ut en till Kongl, Slottsrätsen den 25 innevarande månad ingifven skveit tilld.it sig vansördeliga ut.åtelser emot Kergl. Slottsätvens o:dförange samt aktor i målet missfirmat, faties jemlikt 44 kap. 7 Ö Rattegåagsbalken, att böta i det förra afscendet 20 dater, och i det sednare 40 daler, tilsammans 30 daler s:mt, med 10 Rdr bio, kommande Lindbergh att i saknad af tiligang till desse ktöter, tillsammans 240 Rdr 41 sk. bko undergå 28 deaga:s fångelse vid vatten och b:öd; vid hilsen utgång af seken de af Guldsmeden Lindbergh emot aktor i målet, Assessoren och Stadsfistalen Salomonsson framställda ansva:sjäs:åenden varda halt och hället ogillade, äfvensom Kungl. Slottsätten finner Lindberghs anspråk på wmälsagande aåndel uti de hustru Olsson ådörmda böter, samt en tjugsndedel af den stulna sisfyertaihickens värde, såsom ersättving för det att Lindber.h d.nsawma sf bustru Olsson anhå:lit, och Lindberghs y:kavde att af hustru Olsson böfva med 400 Rdr bko godtgjo:d för rättegångsomkostnaden, icke förtjena afseende. Om detta utsieg förevade sig Hr PremicrLöjtnanlin Hedbory. Hr Mujoren och Riddaren af Klercker, Hr Kaptit-aen björnstjerna semi Hr Kammarherren Fiinerre Bowyr, hbyaremor Hr Rådmannen Eklund, med briken t. f. Underståthåt:aren lit Assessor Ung bery ins ämde, ytvede: ccEhuru emot Lindbergh iörekomwimwit, dels att han e räct sig hafva, då nyssbaö de 3:ne bisar ef den å KOogl. Slottet stuline silfvertailick hos hbosom af bustru Ö sson, hviiken Jå varis bonom fullkomligt okänd, F;:edsagen desa 4 Februari innevarande är till salu utbjöduvs, af desse bitars beskaffenhet misstänkt, att de voro stuinv; att Liscbergb, som erkant, det han vid silfrews emottagards å ssmia bitarne varsevblifvit stämpeln 3 kronor, under förmalan att usn tott desamma utgöra så ksllade stora kontrolien, sederme a, eiter der kacrs upptrå.bsimhet plifvit fästad do:å, alt de å enhälluve silf.ev befiatga ehuru zu gerom nötning mindvie synbara 3 KiODOr VOre anbagte uti dem siltret åsatte glob fö. sedd med Korg. kron2, utmärkande av silfret Kong!. Slottet tilitör:, i strid meg nämnda ekäånvande föregifvit, att han ä SUfset ej förmärkt några t:e krunvr, och sålunda blifviv med tvetalen Detiädd; att imeatertuid, enär Lindbe gbs försök att återkalla hved han sålunda fri.illigt ertsänt, icke förtjenar a.setnue, gerom deua erkannande allt wvifvel måste ans:s undenR:öjdt derom, att Lindbirgh, som ej kunnat förmäka stämpeln tre tronur, utan att tillika varsebifva den Kungl. globen, byvarå de vörst anbragie, insett, det biiarne utgjort delar al silfver, ulihörigt Kongl. Slvuet ceh nu, i det skick desomma alf den då okända GQvin8pe:soven hos Lindbergh företeus, ej pa icfligt sat af benne åtkommiis, he!s. Lindbo.go, enligt sitt medgifvande, förut anbålliv kronsts silfver, som hos bonOom utbjucits, och sålunda ej Bunnat vara Okunnig om de derå anbiagte stamp.ars utseende; et Lindbergh, osktadt der sålunda icke boidi vasa honom tvifvelaktigt, att ifrägavarande silfverbitar varit af bemälve qvinspe.son o:ätt fångne, desamma icke alienast al hence emottagit och, Utan att hos vederbörlig embetsmyndighet derom göra anmälen, hos sig förvarat i 40 degar eiler vills den 44 i förenämrde Februari mårad, då, i följd af vederbörandes förordnande, visiuation efier stuiet gods ansiäldes i hans salubod, der ifiåga18rande silfver då legat, utan åfver, enigt hvad trenne edeligen afrörae vittnen, polisuppsyningsmännen J. G. Öblad, A. Forsslund och C. W. Backström sammanstammande intygat, vid nämrde visitation, under synbar oro och frukwan utur sin pulpet framteagit det konvolut, braruii de 33 silfverbitarne varit inlagde, samt sökt att samma konvolut undansticka, men sutligen, då detta hans förebafvande bemärktes, blif.it förrmådd aw konvolutet till undersökning swänsen aflerna. Likväl och emedan utredt ä:;, all Liudbergh vid silfrets emotlagande, hvilsei skett i narvaro af ett vittne, Jungfru Wilhelmina Sandelius, och öfver hvilket tmwsottegande han vid t lifallet iermpbat hustru Oisson skriftligt bevis, så!edes !cke gått hemligt tillväga, hvartill jemväl kommer, ett han i samma vittnes närvaro förelasgt busiu Olson, ett inom viss tid styrka sin åtkomst till siifict semt genast förseglat det konvolut, byaruti hon silfre: eflemnat och derjemtie försett deta konvolut med piskrift om hennes uppgifne n:mn och aniedringen till silfrets förvarande; ty finner jeg hvud på sätt ofvarberördt är emot Linebergh i detta mål förekommit, eburu innefattande synnerligen birdende omständigheter till styrka tör det emot honom väckte pästående, icke utesluta möjligheten deraf avt ben haft för ofsigt ett silfverbiasne till sin rätta ägare återställa eiler cm derss emottagande å bebörig ort göra anpmälar; bicdan ock jag, för min del, anser gulismeden Lindbergb, i brist af ull lega bevisning icke kunna bhäför sekföllas. — — Beträffande det sf guldsmeden Lirdbergh rTamställde yrkande Om ansvar å aktor, för det ban nen befogenhet emot Lizdbergh gjort det bär ofvenomförmälte påstående, så, enär aktor deitill icse saknat, fäsom omförmäldt är, anledning, funno verörde 2:ne ledamöter det ansvar för Assessoren Salomonsson härför icke kan äga rum. — — — —H— — Kongl. GeneralTuilstyrelsen har, såsom let berättas, dessa degar hållit förhör öfver ett slammeri emellen Tullinspektoren vid Blockhus idden, Friherre Otto Mörner och hbans underly