1cEe allgeles mols Stycke 2 på anara Ssicalten, men Dor-j de ef lagen vara med något serskildt straff belagda. i LANDSORES-NYHET ER Utdrag af ett bref från Upland. Ibland nyttiga kommunala inrättningar på de sednare irev, som icke kocmit tili den större allmänhetens kunskicp, men förtjena att göra å r det s. k. exmbetsmannegillet i Eoköpiog, hestående af åtskilliga exmbetsmän och ståndspersoner i och omkring staden, hvilka, i stället för andra kollationers hillande, pa wissa terminer sammanträda för stt rådslå om åtgärder, ledande till ortens hästa. Detta gille har föstat sin uppm: bet vid nyttan af foöliskolor och folkbildning, och itjenlga böcker halva gerom dess försorg blifvit tulltallmogens barp utdelsde. Ena sparbank har äfven bbfvit inrättad, som vigat sig bära genska goda frukter; och sistidne år. har Kronofogden, Hr Assessoren Mo.en, med verksamt biväde af ortens presterskap sökt tillvägabringa förlikningskomiimtier, som redan äro valde i de flesta socknar och som rsan hoppas ej skola motarbetas af domaren i orter. I Vårfrukyrke församling, der en sådan koromitte redan varit i verksamhet, har den visat sin fördel ej blott i det omedelbara biläggandet al några tvister utan äfven i återställande af försonlighet och frid mellan grannar, som af nog ringa anledaing blifvit bragta till det bittraste hat mot hvarandra. Carlstad den 27 November. Den för föräldramord dömde, genom tidniogarne bekante, Jan Larsson från Glumserud, som efter tvenne till Kong! Maj:t ingifna nåde-ansökningar, den ena af honom sjelf, den andra ef hans far, fått sin dom så vida mildrad, att han befriades från högra handens afbuggning och från stegling, men skulle ä afrättsplatsen nedgräfves, affördes bårifrån förl. Onsdag, för att undergå sitt straff. Sedan han om natten förvarats i hemmanet Thorsgården, och Thorsdsagsmorgonen emottagit Nattvarden i Wäzehärads kyrka, i närvaro af en sammanskockad folkmängd från kringliggande socknar, blef han afrättad samma dag på Wäsehärads afrättsplats, belägen emellan We och Rudsberg. Eburu han visadsa sig beredd till döden, tycktes han dock ej röja någon ånger öfver sin begångna gerning, hvilken han först bekände för HäradsRätten, men: sedermera enständigt förnekade. Detta förnekande: tycktes slutligen hafva blifvit hos honem en fix ide, j så mycket förklarligare, som han var i rusigt tillstånd, då han förgiftade maten för sina föräldrar, ! och hvaraf, såsom bekant, blott modren dog. Bränvinet och en försummad uppfostran hade hjelpts åt att störta denne 295 årige man, född uti förmögna vilkor, i dess elände. Begge föräldrarnes begifvenhet på starka drycker och daglig osämja, : gamt bårdhet emot barnen, hade hos horom mot dem väckt bat och förakt, och inledt honom uti ett oregelbundet lefnadssätt. Här varande fångpredikant, som beredde honom till döden, fann honom ! äfven sakna de nödvändigaste kristendoms-begrepp,: hvilket man mindre bordt vänta af en person, som blifvit admitterad till H. H. Nattvard, hvilket dock ! vederbörande Presterskap ej lärer beviljat honom, förrän han läst dertill i 3:n8 år, och man misströstade att kunna bibringa bonom mera kunskap. — Från Gunnareby i Kihls socken berättas följande händelse. Den 7 dennes begaf sig, om morgonen, Skräddaren Olof Clarqvist med hustru och enda barnet, dottren Stina, född d. 4 Maj 18537, från deras cirka !V, mil från denne gård inåt skofen ägande torpställe fram till Gunnarsby, och intill hans svärföräldrars hus, hvarifrån de sedan med samtliga husfolket begåfvo sig till det i angränsande hemmanet Ulfsby då varande husförböret, under hvilken tid svärmodren och förenämnda lilla flicka voro ensamme hemma. De först återkommande från husförhöret vid skymningens första början, befaunno gumman gången till hvila, och dörrarne öppna, samt barnei borta. Man föreställe sig den stora bestörtningen, än mera, då flickan, efter anställd letning intill full skymning, ej återfanns, och vidare, sedan en större folkmängd nära hela natten med bloss genomsökt skogen omkring och allt intill skräddarens bostad, utan att åter finna barnet. Under natten kom litet snö på den bara, men temligen tillfrusna, marken, då om morgonen en större folkmängd anlände, som genomsökte hela skogstrakten. Man ropade härunder på flickan, och slutligen svarade en röst: chär är jag! Man säyndade i hast till stället, och man fann henne, alldeles oskadad, liggande vid foten af ett berg, fullt !, mil från Gunnarsby, på andra sidan om kärnar oeh mossar. Flickan förklarade, det hon i natten sett eld, till hvilken hon velat gå för att värma sig, men, integen af sömn, insomnat, samt sofvit tills en stund förrän hon återfanns. Man ansåg flickan, om ej ihjelfrusen, åtminstone förderfvad, hvarföre glädjen blef så mycket större, helst ej några följder af skada ännu bemärkts. I Werml T 1) t cl