Aftonbladet – 3 december 1839, sida 2

JOE peaningsumma, på det den sednare måtte kun(na företaga en landstigning i Portugal. Då nu Iplanen tillintetgjorts genom Don Carlos flyki Ifrån Spanien, fordrar denne hälften af penningarna, men hvilka Don Miguel vägrar att af Ilemna. Öfver ställningen i detta land träffar man i Journal des Debats följande något mer än vanligt åskådliga framställning: Det återstående kriget mot Cabrera torde kunna bli långvarigt, om ingen särdeles händelse kommer den Christinska arme2a till hjelp. Tvänne generaler i spetsen för 50,000 man operera mot den ensamine GCabreia som på sm höjd har 20,000 iman uuder sitt befäl, men går likväl till väga med dena största försigtighet, emedan denne chef är bekant och fruktad iör sin djerfhet i hastiga anfall och den mördande list, hvarmed han anlägger sina bakhåll. I alla de riktningar, hvari de serskilda armekorpserna framrycka, kan man ej något uträtta med mindre, än en styrka af 6 till 8,009 man, emedan Cabrera disponerar öfver en rörlig stridsmassa af 8 till 10 000 man, som han oförmodadt kan skicka till hvad punkt som helst, för att förstöra en illa posterad eller försvarad korps, som ej varit beredd på anfallet. Den ansenliga styrka, Espartero har under sitt befäl, torde således knappt kunna anses Wuilräcklig, när man betänker, att han mäste använda en del till betäckning för konvojer, och till skydd för de båda vägarna från Saragossa tiil Morella, den ena öfver Carinnena och Daroca och den andra öfver Hijar och Alcannez. En af detta krigs hufvudsakligaste svårigheter är, att skaffa trupperna proviant. Som irakten är i sig sjelf ofruktbar och för öfrigt helt och hållet förödd af Cabrera, så måste KEsparteros arme hemta sina förnödenheter från BSaäragossa ech ODonnelis från Valencia. Tillförseln är derjemte vida svårare i Spanien än i något annat land. Alit raåste bäras på muläsnans rygg, och man inser sålunda lätt, huru många resor erfordras, för att skaffa lifsmedel åt tvänne armåer. Fiere af Cabreras underbefölhalvare lura dessutom i bergstrakterna i dea konstitutionella armcöens rygg, så väl på vägen till Ebro som till Valencia... För att hålla dem i tygeln, behöfvas starka, rörliga kolonner. Man får derföre icke undra, att man ser 30,000 man sysselsatte med att kufva 43 til 20.000, som äga alla fördelar af position, beiäckta punkter, lifsmedel i öfverflöd och 8 fästningar inom en omkrets af 40 till 42 lieues. De konstitutionelle stå nu på gäinska kort afstånd från denna krets. De hafva fattat posto på hergskedjans sista contreforter, och kunna med 2 eller 3 timmars march stå framför Morellas och Cantaviejas murar, De nästgränsande bergspassen äro likväl sjelfva citadeller, som man iörst med möda och fara måste belägra. Cabrera har på dem alla anlagt fruktansvärda förskansningar, bildat branta afsatser, vältat ofantliga klippblock i defilterna, med ett ord: skapat alla möjliga hinder, som konsten, i förening med naturen, kan åstadkomma. Sedan nu kommunikationen med Saragossa är betryggad, konvojtjensten ordnad och armeen befinner sig nästan i åsyn af Cabreras fåstningar, torde Espartero snart börja en ny kedja af operationer. Cabrera bibebålier sig endast med tillbjelp af skräck och fruktan; hälften af hans officerare och soldater hysa hemliga önskningar för fredens återställande. Detta förhållande är säkert. Först då kan likväl någon framgång åt dessa önskningar vara att vänta, när den konstitutionella armsen visar sig under de fientliga fästningarnes murar och blockerar dem. Troligen blir Cabreras öde då det samma som Espannas. ENGLAND. Drottningen hade till den 23 Nov. sammankallat hela det hemliga rådet, för att af henne emottaga en kommunikati.n. Denna ansigs icke kunna röra något annat ämne än Lennes förmälning. Fälttåget i Ostindien börjar nu bära sina frukter. Schacken i Persien har förklarst sig benä en foga sig efter Englands önskningar och gifva reparation för de förolämpningar, som blifvit tillfogade Engelske ministern i Ispaban. Derjemte hade Schacken, såsom bevis på sin uppriktighet, erbjudit sig att afsluta en handelstraktat med England. Ala stridspunkter emellan de båda makterna voro nu på god väg att biläggas. Hertigen af Wellington hade varit farligt sjuk,! men befann sig nu på bättringsvägen. I Canton hade ståthållaren Lin skrifvit ett bref till Drottning Victoria, men med en så förskämd adress, att Engelske koramissarien Blliot vägrat emotiaga det. Adressen hade lydt: ! ena Pr