Aftonbladet – 2 december 1839, sida 3

(Insändt från vestra delen af riket.) Huru skall Svenska Riddarhuset se ut vid 1840 års Riksdag. Den som det ringaste gjort sig bekant med Riddarbuspersonalen under våra sednaste Riksdagar, ech de beslut, som af representanterne inom detta bus biifvit fattade, kan ej annat än med bekymmer emotse det snart instundande Riksmötet. Föga bopp är, att någon större del af der oberoende Landtadeln der infinner sig. — Riksdagarnes, till oberäkreliga förluster ledande, längd, i förening med majoriteternas stationära åsigter, emot hvilka man merändels alltid sett reformvännernas önskningar stranda, qväfver hågen för enskilda uppoffringar, af hvilka det allmänna sällan tillskyndats någon fördel. Insändaren, som tror sig bestämdt kärna, att denna hans tanka delas af de fleste sjelfskrifne Representanter i rikets vestra provinser, äger således allt skäl att misströsta om att vid blifvande riksdag mer liberala åsigter, då än tillförne, skola göra sig gällande inom det så kallade Första Riksståndet. Från Halland och Bohus län, som inom sig räk nar ett icke obetydligt antal af sjelfständige och i alla afseenden oberoende adelsmän, ibland hvilka Majorerne Ehrencrona och Gyllensköld, Friherrarne Silfversköld och Bennett, Kammarherren Wulfrath, Kaptienerne Brummer och Hjärne, Kammarjunkarne Staöl von Holstein och Liljehöök, Häradshöfdingen von Döbela, samt Löjtnanterne Reenstjerna och Gyllenstjerna må nämnas, kommer dock knappast någon att bivista nästa Riksmöte. Då insändaren likväl på detlifligaste önskar, att det fosterländska nitet måtte segra öfver hvarje betänklighet, som kan uppstå vid tankan på de representantkallet vanligen åtföljande obehagligheter, må det tillåtas honom, att uppmana hvar och en, som varmt omfattar nationens angelägenheter, att icke rygga tillbaka för mödor och uppoffringar, och insändaren kan dock hoppas, att, uti förteckningen på Ridderskapets och Adelns ledamöter vid instundande Riksdag, icke sakna namnen på så sannt frisinnade män, som en Major Ehrencrona, en Kammarherre Wulfrath, en Kapten Hjärne och en Mejor Gyllensköld m. fl. Medborgares tacksamhet är dosk den största belöning, som både den enskilde och offentlige mannen kan eftersträfva. skinn enn RA