Aftonbladet – 30 november 1839, sida 3

OVAN ÖT dar VS ater rosenvatten att tvätta oss med, hvsrefter mön rökte vårt rum med alve och sedan lemnade oss allena. Som vi voro utan toik, iakttog jag en tvungen tystnad; Paschsn gjorde detsamma, men betraktade mig likvil med den största uppmärksambet, hvaruuder hans hiliga öga tycktes vilja genomskåda mig. Kort derefier började en scen, som jag aldiig 1 min lefned skall förgäta. Seraskieren gal ett tecken, och genast inträdde en nerer, svm i högra handen bar två gulidbägare och i deu venstra tt sufverämbar, fyldt med snö, midt i hvilken en butelj var nedgräfd, bvars bekanta former visade mig, att den innehöll champagne. Sedan jag i hast med ögonen mätit pokalerna, fann jag, att hvar och en af dem kunde inrymma sex vanliga champagne-glas; Negern ställde bägtrne framför oss och fyllde dem med vin ända till brädden,ty det bornerade föga. Seraskieren fattade genast sin pokal, nickade till mig och sade på Ryska: aKhwiatim,e ett ganska trivialt uttryck, som ordagrant betyder agrip tillv, men begagnas för att uttrycka låt oss ta en klunka. J:g var nära att utbiista i skratt, men hejdade mig lyckligtvis och svarade allvarsamt: aKwiatim!a Hen log och tömde sin pokel verkligen i ett enda drag; jag följde hans exempel, och räckte honom derefter Rin bägare. Han sade nu a Pekid, och befallde att slå i ånyo. Som jag ej var van att dricka, fruktade jag ett ögonblick att bli rusig; likväl trodde jag, att jag skulle kunna måta mig med en 830 årig gubbe, och beslöt derföre att icke bli efter honor. Sedan ban tömt den andra bägaren, sade ben ännu en gång pekt, peki, och började derefter snart inslumra. Negern gick och hämtade ännu en butelj. Champagnen var af utmärkt gqvalitet, och, efter bvad je tror, af den som kollas eremant rose. Som jag ännu icke knde niågon yrsel, beslöt jag att utmsna Seraskieren. Jag gaf negern ett tecken att slå i. Cbosrew, som fortfarit att slurmirs, öppnade ögonen och smålog, då han sig de fyllda pokalc ropade åt bonom: cKlwiatlim!v Han skratt. da högt, svarade aPekic och tömde den tredje pokalen, hvarefter han på allvar insomnade. Negern gick härvid ut. Jag väntade ett ögonblick, och då jeg såg Seraskieren försänkt i djup sömn, började jeg sakta stiga upp, för att aflägsna mig och icke störa bars hvila; men han vaknade och gaf mig ew tecken, att stanna qvar. Härefter kleppade han i hinderna och lät kalla tolken, som han befallde säga, att han bad mig bli qvar öfver natten hos sig, emedan det redan var sent och började bli mörkt på gatorna; för öfrigt vore det icke pessande, att em främmande så sent gick bort från Seraskierens palats. Jag svarade, att jag gerna skulie efterkomma hans begäran, men att jeg fruktade, det min frånvaro skulle väcka oro i mitt botel, och att man skulle inberätta den för vår minister, som izmgenting visste om mitt besök. Paschan svarade: aPeki, pekin, jag skall skicka min adjutant till er boning. Jag tackade bonom för hans välvilja och gick, visserligen med fssta steg, men med något svindlande hufvud, till det åt mig anvista rummet. Detta var litet; jag såg der en svällande divan, betäckt med en lejonhud ech en marckinsåyna till hufvudgärd. En slaf drog af mig mina stöflar och hjelgte afkläda mig. Så svart jeg lagt mig, betäckte han mig med en slöja af fint gas, för att skydda mig mot flugorna. Jag föll straxt derpå i djup sömn. Om morgonen steg jag temligen tidigt upp; samma slef bragte mig hvad jag behöfde för min toilett och serverade derefter kaffe. Efter honom inträdde tolken, som i Seraskierens namn frågade hur jag mådde, och sade, då jag sjelf personligen ville tacka Paschan, att denne redan en lång stund setat i divansn, hysrest han ger audienser och emottar böner, skrifter och att han bad mig icke göra något besvär; hens slup låg färdig och roddarena väntade min befailning. Donne tolk uttryckte sig flytande och korrekt på fransyska, mer hans accentuation förrådde Greken eller Italienaren. Jag gaf slafven, som passat upp rig, 40 piaster drickespenningar, :ekommenderade mig hos tolken och gick. Man förde mig genom ett gallcrie till enlien trappa, som bar ut åt en gata, hvilken jag j kommit föregående afton. Två Turkar vänade mig här; den ene ställde sig vid min sida och len andre gick framför oss. Den sistvämnde hade tt långt rör i handen. Vi gingo länge genom flere ränder, och alla de, som mötte oss stannade vördnadsfullt vid vår åsyn. Sluiligen sedan vi ått igenom Balub-bazaren, kommo vi till hamen, der Seraskierens slup väntade oss. Loten tog mig hbölligt i banden och anvisade mig nin plats; mine. båda ledsagare erhöillo likaleles 40 piaster i drickspenningar. Knappt hade i lagt ut från hamnen, förr än en person, som tod i förstäfven, började rvpa, och på hans op lade alla farkoster, som befunno sig i vår äg, genast åt sidan, liksom de fruktade att isdra vår fart. Jag märkte till och med, att ågra båtar, som ligo på motsatta strenden, flägsnade sig vid vår ankomst. Sedan jag ommit i land, gaf jag roddarne 25 piaster. in präktiet sadlad häst väntade mig jemte